Igår var pappa här en snabbis och åt middag. Passade på att höra mig för om hur det var när vi, jag och bror, kom till världen. Det där kan gå i arv nämligen. Om mamma och mostrar haft snabba förlossningar så är sannolikheten ganska hög att man själv får det också.
Jag har alltid hört att eftersom brorsan hade så bråttom så trodde de att jag skulle va ännu snabbare så pappa körde visst lite tokigt den gången. Men frågan var då, exakt HUR bråttom ut hade den förstfödde, dvs, min bror. Jo, när de kom in så var mamma visst öppen 8 cm och sen tog det en timme! Hoppsan. Frågade pappa hur länge de hade väntat innan de åkte in? "Vadå, väntat? Vattnet gick väl och så åkte vi..." sa pappa. Dåförtiden bodde de ute på Väddö och det var väl runt 9 mil till BB kan jag gissa. Och då fanns minsann ingen motorväg mellan Norrtälje och Stockholm som det gör idag.
Men alltså, det gick fort! Det är ju både bra och dåligt. Mest bra. Pappa sa att mamma inte var så jättepåverkad efteråt så det verkar ha gått smidigt. Vi har ju inte lika långt att åka heller tack och lov. Vore skönt att inte pricka in rusningstiden bara.
1 kommentar:
Jadu, inte långt kvar nu :) Håller alla mina tummar för er!
Skicka en kommentar