Vistelsen på Hotell-BB

Hotell-BB är som ett vanligt hotell fast rummet är även utrustat med barnsäng, larmknappar och nummer till barnmorskan. Och så knackar barnmorskorna på dörren med jämna mellanrum.

Dagarna på Hotell-BB flyter lite ihop. Men första dagen, tisdagen ägnades mest åt att sova och få i sig mat. Jag kunde mest ligga ner. Benen var helt döda, förmodligen på grund av träningsvärk efter förlossningen och att jag låg på sybordet i två timmar efter det med benen i stöd. Dessutom så hade jag ont efter framförallt klippet, vilket gjorde mig ganska orörlig. Att komma upp och ner ur sängen var en pärs, sitta inte att tänka på och gå gick väl, men sakta.

Tove sov ganska mycket under dagen. Barnmorskor kom in då och då och klämde på min mage för att se att livmodern drog ihop sig som den skulle. En helt otrolig muskel. Innan förlossningen så slutade livmodern uppe vid brösten och ett dygn senare hade den dragit ihop sig så den slutade under naveln. Snacka om elasticitet.

Ett dygn efter födseln var det viktigt att Tove börjar äta regelbundet. Problemet var att hon somnade på tisdagkvällen och sov sedan i stort sett konstant i ett trekvarts dygn. Under natten skulle hon äta var fjärde timme och det gick ju inte så vi fick mjölka ur för hand och mata med sked medan hon sov. Vi fick hjälp av en barnmorska två gånger under natten. 10 ml per gång skulle det vara och jag tyckte det tog evigheter att få ur så många droppar ur brösten. (Lite skillnad nu kan jag säga...)

På onsdag morgon var vi på läkarundersökning där Toves reflexer och sånt kollades. Jag tog mig upp ur sängen, tog en dusch och satte på mig kläder för första gången. Redan mycket piggare i benen och så skönt att redan börja känna sig som människa igen. Ett reportageteam från DN var där och dokumenterade oss inför ett reportage om babyboomen som är nu. (så i morgon, tisdag kan vi va i DN)

På onsdag eftermiddag vaknade Tove äntligen efter sin långa sovstund och jag kunde försöka börja amma på riktigt. Det gick väl sådär. Hon låg mest och rykte med huvudet och ville inte riktigt ta bröstet så vi fick fortsätta lite med handmjölkningen.

På BB bytte barnmorskorna av varandra och vissa gillade vi på en gång och en gillade vi inte alls. De tog lite prover på Tove under vistelsen. En morgon kom de in tidigt när vi sov och gjorode ett hörseltest. Då fick Tove som en liten hörlur i örat och så mätte de studsar mot trumhinnan som jag förstod. Sen kollade de gulheten på huden med en liten kameramojäng och så tempen så klart. Sista dagen gjordes ett PKU-test som ska visa på vissa ämnesomsättningssjukdomar.

På onsdag eftermiddag kom det in en riktig superbarnmorska som vi verkligen gillade. Hon tittade på mina amningsproblem och tyckte jag skulle prova en amningsnapp. Det är en liten silikontuta som man sätter på bröstvårtan som skydd. Den står rakt ut och är lätt för bebisen att få upp i gommen där sugreflexen är. Med amningsnappen gick det på en gång. Så himla skönt. Har använt den sedan dess men håller nu på att vänja både mina stackars sköra bröstvårtor och Tove att amma utan och det går ganska bra tycker jag.

Barnmorskan frågade också om någon gått igenom journalen med oss och det hade ju ingen. Hon tyckte att det var ju värdelöst att få en massa papper som man inte förstår så hon gick igenom hela förlossningsjournalen med oss och förklarade vad alla förkortningar betydde. Hon hämtade också ett annat papper som hon tyckte det kunde vara kul för oss att ha, där man ser förlossningsförloppet på kurvor. Vi kände igen det från föräldrautbildningen. Barnmorskan förklarade allt jättebra och ville verkligen att vi skulle förstå och vi kunde ställa alla frågor och få vettiga och utförliga svar. Vi var så himla glada att ha fått så bra hjälp innan det var dags för hemgång. Det betydde jättemycket.

På torsdag förmiddag var jag på en kort läkarundersökning och sedan fick vi checka ut och åka hem. Vistelsen på hotellet var verkligen jättebra. Vi kände oss väl omhändertagna. Barnmorskorna tog sig verkligen tid och vi fick svar på massa frågor. Det var också jättegod mat i restaurangen som Daniel fick springa och hämta upp till rummet frukost, lunch och middag. Väldigt viktigt att hela tiden få i sig bra mat för att orka. Och jag är ju den hungriga typen. Daniel fick förresten göra det mesta på hotellet, hoppa upp och ner ur sängen och hämta saker och fixa saker medan jag låg där med mina krämpor. Vilken kanonkille jag har! =)