Måndag morgon. Mot min vilja känner jag ett litet stick av obehag i maggropen. En vecka kvar till jobb. Sen ska jag tillbaka till nya jobbet igen och jag har en känsla av att jag kommer vara tillbaka om inte på ruta ett så i alla fall på ruta tre. Hur var det nu igen med alltihop? Vad var vad? Hur gjorde man? Hur trivdes jag egentligen? Och största frågan är naturligtvis: Har min orkidé överlevt???
Det som är lite läskigt på jobbet är att jag för en gångs skull måste prestera och om inte jag gör det så händer det ingenting. Det finns ingen backup eller någon fallskärm om jag skulle missat nåt. Och ett misstag kan få stora konsekvenser då ledtiderna kan vara på flera månader. Det finns såklart positiva delar av detta också, t ex att jag känner mig behövd då det jag gör är viktigt, plus att dagarna går väldigt fort. Men just det. En vecka är det kvar innan det är dags att tänka på det där.
Den här sista veckan blir lite annorlunda. Första dagarna blir det väl lite pyssel hemma, förhoppningsvis lite bad och med all säkerhet lite mer OS. Sedan beger sig Daniel iväg på egna äventyr och jag får roa mig bäst jag kan med barnen. Eller barnen får roa sig bäst de kan medan jag ser på OS? Naaah, någonting annat ska vi säkert hitta på. ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar