Har du stått på händer idag?

Det här med yogan för ju med sig en och annan konstig ny rutin. Om man vill pyssla med avancerad yoga kan man roa sig med sk inversions, det är när man står uppochner på olika sätt, till exempel huvudstående, underarmstående och det mest extrema -handstående. Jag roar mig stund till annan med att yoga till Tara Stiles på Youtube och denna utmaning liksom talade till mig.

Första delutmaningen alltså - huvudstående mot vägg
Stå på huvudet, hur svårt kan det vara egentligen? Det gjorde man ju när man var liten. Men när man börjar tänka på det närmare sittandes på sin matta med en kudde framför sig börjar man känna att det ju var ganska länge sen man var så liten. Väldigt länge sen faktiskt.

Först trodde jag inte jag skulle klara det över huvudtaget. Jag vågade liksom inte hamna uppochner. Jag vet inte vad jag trodde skulle hända men det var ändå otäckt. Sen handlar ju yogan om att göra saker k-o-n-t-r-o-l-l-e-r-a-t! Alltså inte svosch upp och duns ner. Efter några dagars nötande gick det ändå bättre. Jag kom upp, kunde hålla mig kvar, och bestämma när jag ville ner. Seger till mig!

Andra delutmaningen - huvudstående utan vägg
Man inser ganska snart att det är magen det hänger på. Det är magen man stabiliserar upp kroppen med och om inte musklerna finns där eller fattar hur de ska arbeta så - sorry! Men muskler lär sig väldigt snabbt och snällt. Även fast jag fortfarande har väggen som säkerhet en bit bort klarar jag faktiskt nu att komma upp på huvudet utan stöd, stå kvar en stund och sen gå ner kontrollerat. Grejt!! :-)

Och så var det det där med att stå på händer
Jag har aldrig kunnat stå på händer i hela mitt liv. Inte ens mot en vägg. Jag minns min barndoms somrar hjulandes på gräsmattan, men sen var det stopp. När jag nu tänkte mig själv ståendes på händer var det inte alls en behaglig tanke. Om jag inte trodde jag skulle fixa att stå på huvudet var detta helt orimligt. Jag trodde framförallt inte armarna skulle bära mig.

På den avancerade yogaklassen som jag går har vi gjort L-handstående som ser ut som bilden. Redan där har man ganska mycket vikt i armarna och det har aldrig varit ett problem. Det är andra delar av kroppen som blivit trötta innan, så jag borde vetat bättre än att tro att jag skulle falla ner med huvudet före. Detta är självklart en mycket bra övning just för att träna armar och mage inför ett riktigt handstående även om benen avlastar en hel del.

Sen var det ju bara att börja våga försöka komma upp. Och fortfarande kontrollerat förstås. Mattan låg ett par veckor mot min vägg och varje gång jag såg den så försökte jag våga och plötsligt kom jag upp. Herrejösses vilken mental seger! Att känna att både modet och styrkan fanns där och att nå ett mål som bara för ett kort tag sen verkade omöjligt! Bilden här visar förstås handstående mot vägg.

Nästa bild visar det stora målet. Handstående. Punkt. Min uppochner-resa hittills har visat mig att det går snabbare än jag tror att lära sig (ja, yogan överhuvudtaget). Men detta är svårt. Magen måste jobba väldigt hårt för balansera upp kroppen och det måste säkert få ta sin tid. Och så måste jag vara enveten. Stå på händer minst en gång om dagen. Upp med sig bara. Mattan behöver jag inte längre för detta men om den ligger framme påminner den mig. Idag klarade jag att gå upp första gången utan att ta i väggen och stå en pyttekort stund. Heja mej!! Jag får återkomma med en bild när jag är helt där. :-)

Underarmstående
Här har vi nästa utmaning. Jag har inte ens börjat studera denna pose för jag tycker den verkar helt obegriplig. Men nåt ska man ju ha kvar, inte sant. Jag får ha som sporre att återkomma med en rapport om detta när jag har kommit förbi mina handståendeövningar.

Så fort jag klarar något nytt inom yogan så blir jag så sjukt nöjd med mig själv. Och framstegen är så enkla att mäta. Plötsligt kan jag komma ner mer, upp högre eller balansera längre än jag kunde för en vecka sen. Det är så coolt! Och så fort jag yogat några gånger hemma mellan passen så ger det grymma resultat. Otroligt taggande! :-)