måndag 2 juli 2012

Måndagskväll efter två fina dagar!

Barnen har somnat lugnt och jag väntar på att ugnen ska bli varm. Självklart vill jag baka lite även denna Ölandsvecka. :-) Daniel har gått upp för kvällens nonstopdans med Zlips och Melissa Williams. Både igår och idag har det varit fint väder och vi har varit på campingen och lekt, badat i poolen, ätit och sovit. Sådär som det ska vara.

I väntan på att få se kaninerna som bor under stugorna

Kvällsvälling

I går morse var min morgon. Barnen var väldigt duktiga. Måns vaknade sin vanliga tid strax efter fem men jag sa åt honom att lägga sig igen i ett par omgångar och först vid halv sju behövde jag upp första gången då Tove behövde kissa. Sen såg de film och åt välling medan jag vilade vidare till kvart i åtta då vi gick upp på riktigt. Vi gick iväg till lekparken längst bort och jag gjorde ett yogapass medan de lekte. Märkbart stel på morgonen, fy! Men efteråt var det ju bättre.

Vi gick hem och åt frukost och sedan bara fördrev vi tiden med campingliv. Mysigt. Barnen stortrivs verkligen. Måns spelar mycket fotboll och får nya vuxna kompisar hela tiden då många gärna sparkar tillbaka bollen. Sen får de göra det igen och igen även fast de bara skulle gå förbi... Tove leker ömsom inne och ömsom ute. Allra helst vill hon hoppa på stora hoppkudden vid stranden men oftast är det stora barn där och då flyger våra små som vantar.

Kursiv
Solande/sovande sambo

Stugan bredvid förser oss med sällskap emellanåt....

Blender på logen
På kvällen åt vi en otroligt god grillmiddag! Kycklingspett med guacamole å sådär , MUMS! Sen var det min första riktiga danskväll. Vi hade sovit hela familjen på lunchen så jag kände mig riktigt på även fast jag visste att det skulle vara trångt. Tyvärr var det även rejält stökigt. Alla som "foxar" mer eller mindre stillastående blir man ju galen på. Alla killar som jag dansat med här hittills klagade på detta "nya" fenomen. Jag har inte alls upplevt det så illa hemma nu så man undrar ju vad som händer?

Jag hade turen att "mina" killar dök upp i min väg flera gånger. Jag har till slut lärt mig läxan att INTE bjuda upp på måfå här. Det kan bara gå dåligt. Om jag blir uppbjuden är en annan sak men får jag välja själv väljer jag såna som jag vet för mig så tryggt och säkert det går genom "dansriktningen". Annars står jag hellre. Tråkigt, jag vet. Men söndertrampade fötter och blåslagna armar är också tråkigt. Jag dansade med en som bjöd upp mig igår och då kände jag att vidvinkelseendet verkligen gick på högvarv i buggen. Phu!

Blott två toppfavoriter finns representerade på plats vilket kan tyckas lite dåligt med tanke på hur många dansare som faktiskt är här. En av dem och jag dansade faktiskt grym fox! Senaste gångerna vi dansat hemma har jag letat efter känslan som känts tappad men nu var den plötsligt tillbaka. Så himla kul! Han är en foxteknisk mästare, grym i fötterna. Det var bara så frustrerande att inte kunna dansa ut utan bara trängas när man känner hur otroligt bra det skulle kunna blivit. Men vi skrattade i alla fall gott när det inte riktigt gick som det var tänkt.

Det skrattades faktiskt gott flera gånger i går. På Öland samlas alla vilsna själar känns det som. De som inte är eller vill va riktigt som alla andra. Plötsligt dansas det fram mot en kille i lång svart jesussärk. Skägg hade han faktiskt också. Men sen när joggingskorna uppenbarade sig under klänningskanten blev det bara för mycket! Men jag tycker ju att det är lite kul att kilt-tomtarna (jo de är minst tre i år, det verkar smitta!) får sig en match! ;-)

I paus gick jag ner till stugan. Måns visade sig sova oroligt. Jag önskade Daniel lycka till innan jag tog en fika ute och sen knallade upp igen. Under fikan kom en gammal bekant förbi som jag stötte på på hemväg första kvällen. Vi har inte dansat på år. Han är en verklig surrmästare, och ännu mer efter några öl. Väl uppe på logen fick vi faktiskt fatt i varann och dansade precis så som jag minns det. Kanske inte så himla bra men kul ändå. Dessutom fick dansen mig att minnas nånting som jag sen fnissade åt för mig själv.

Plötsligt slutade Blender spela. Jaha? Efter en ganska lång stund började det begripas att nån gjort illa sig på mer allvarligt sätt och flygeln stängdes av för dans i väntan på ambulans. Då trängdes den redan för stora massan ihop sig på den stora delen av logen. Mysigt värre och ännu mindre dansbart. Sen stopp igen. Nu kom ambulansen.

Jaha, klockan var ganska sen. Hur lång tid skulle det ta innan de började spela igen. Jag började vela om jag skulle gå ner, men jag var ju sugen på mer dans egentligen. Jag tog på mig tröjan och skulle gå. Då ser jag att många andra går. Hm. Kanske det skulle blir riktigt dansbart nu då? Vela vela. Tröttheten kom som ett brev när man stod still.

Innan jag hunnit ta nåt mer beslut började de spela igen. Efter två låtar kommer lämplig kavaljer i min väg och då bestämde jag mig för att det fick bli sista dansen. Varför inte avsluta på topp när man nu fick möjlighet. Fyra låtar och åtta leenden senare fick sagan vara all och kvällen slut. En riktigt varm dusch på det och sen sängen.

Måns sov fortfarande oroligt visade det sig, han ligger och andas ryckigt och kroppen är allt annat än avslappnad, och Daniel hade inte fått sova riktigt. Illa. Måns vaknade till precis när jag klättrade upp i sängen ovanför och jag lyckades som tur var söva om honom och han somnade om lugnt och ljudlöst. Sen var det natt.

Min sovmorgon. Måns sov längst denna dag. Till tjugo i åtta! Måtte vi kunna ta med oss dessa rutiner hem. Han vaknade visserligen tidigt men somnade om. Daniel gick ut med barnen typ halv nio och jag sov en stund till. Skönt! Dagen har som sagt ägnats åt campinglivet och nu sitter jag här.

Nu är kakan är precis klar. Nu ska mumsas te och äta nybakat. Gillas!

Inga kommentarer: