måndag 22 augusti 2011

Å hur gick det då??

Joho det gick faktiskt så himla braaaaaa! Jag är störtnöjd med lördagen på alla sätt och vis. Jag och K anlände till den pyttelilla kyrkan i god tid så vi hann öva båda sångerna flera gånger. Kyrkor är ju fantastiska på det sättet att man behöver sjunga 10 procent för att det ska höras 100 procent. Sång blir vacker i kyrkor helt enkelt och det är ju tacksamt för den (mig) som ska sjunga. :-)

Kyrkan var så liten att vi som skulle musicera inte fick plats i koret utan fick hålla till i kyrkans bakre del där också orgel och piano fanns. Jag stod alltså i mittgången under ett valv bakom alla gäster så både de och brudparet fick vrida på sig för att se mig. Höra gick ju bra ändå. Det var lite oväntat att stå där men inte till någon alls nackdel för nervositeten då jag ju "inte syntes".

Första sången "Du är allt" av Sonja Aldén var önskad av bruden och den sjöngs direkt efter inmarchen. Jag lyckades sjunga helt rätt alla tre verserna och K spelade fint till. I början höll rördheten på att ta mig då de ju plötsligt stod där på riktigt så fina och skulle ju faktiskt gifta sig! SNYYYYFT! Jag lyckades i alla fall samla mig efter första stroferna och sjunga istället för att tänka. Den eventuella rördhet som hördes ut till publiken smittade ju så alla satt där och och torkade tårarna. :-)

Nästa sång "Ännu doftar kärlek" av Marie Fredriksson var önskad av brudgummen och sjöng efter tillkännagivandet. Den tyckte jag var svårast på förhand att få till men jag är riktigt nöjd med resultatet och tackar K för utmärkt coaching! Nu var det lättare att sjunga utan att svaja på grund av känslostormar. Skönt! Och jag kände i alla fall själv att jag lyckades förmedla texten på ett fint sätt.

Både jag och K var väldigt nöjda med sångerna och det verkade alla andra också vara. Under dagen och kvällen fick jag faktiskt oväntat mycket fin respons från kända och okända så det värmde och stärkte. Jag är stolt över att jag tackade ja till att sjunga på deras bröllop och jag är stolt över hur jag lyckades genomföra det. Både inför mig själv vad gäller nervositet och sånt och inför brudparet vars tacksamhet och glädje jag fick under kvällen. Puss på er! :-)
Nöjd sångerska efter väl förrättat värv

(Tar gärna emot bilder från kyrkan om någon har. Daniel filmade med vår kamera...)

4 kommentarer:

Puman sa...

Grattis till succén!:-) Och nu behöver du inte vara nervös längre!

KRAM

Frida sa...

Nä, det är ju nästan det bästa av allt! ;-D

Beine sa...

Va kul!! Grattis!
Visst växte du en decimeter nu genom att du fixade utmaningen på bästa sätt. När får man se dig på TV då i True Talent??

Frida sa...

HAHAHA! Sånt är INTE min stil kan jag glatt meddela. Vägrar även karaoke på båtarna. Fniss..

Jo, visst växte jag. När jag fick frågan visste jag att jag måste göra det. Jag visste att jag måste för att jag ville. Det var bara till att våga. Och nu är det både vågat och vunnet! :)