Årskrönika 2010

Ännu ett år har gått. Det är märkligt vad fort de går nuförtiden. Kanske för att varje dag är mer eller mindre fylld med saker som inte går att ignorera. Den största händelsen i år är givetvis Måns. Han anslöt till vår familj i mars och sedan dess är vi alltså fyra. Att vara fyra är många fler än tre. Det känns så i alla fall. När man åker bil är den full, om man åker och hälsar på någon är man ett helt kompani. Det blir inte heller färre saker att släpa på när man är fyra.

I och med att Måns kom till världen har mitt år präglats av mammaledighet. På våren var det jääättejobbigt. På hösten har det varit mest trevligt. Nånstans där mitt i ledigheten fick jag nytt jobb och därmed har jag kunnat slappna ev helt i den frågan under hösten. Skönt!!! Det sämsta med ledigheten har varit all frustration gentemot ett trotsigt och ett icke sovande barn och det bästa har, förutom att följa barnen, varit att inte jobba samt umgänget på öppna förskolan.

Två intressen har fyllt på energi under året, dansen och kören. Jag har dansat så mycket jag haft möljlighet till men mest hållit mej på nära håll. Ölandsveckan genomlevdes med blandade känslor i år och det är frågan hur vi ska göra i fortsättningsvis. Dansen på Öland blev inte så intressant, men vädret var ju kanon och det var ju tur det. Under året har jag dansat på tjugofem danstillställningar på nio ställen. Det senare förvånar mig faktiskt då jag tycker jag i princip bara varit på Yesterday och i Hågelby.

Jag har liksom växt in i Kören under året och vi har haft några konserter och en massa övningar och lite fest ibland. Det känns mer och mer utvecklande ju längre tiden lider och det är ju såklart jättekul. Det är skönt att träffa dessa väldigt olika men positiva människor en gång i veckan och utbyta toner liksom helt utanför livets vanliga sammanhang. Sådant har nog varit ännu viktigare nu när jag inte jobbat.

Under året har det blivit 467 inlägg i bloggen och vem sjutton orkar läsa alla dem kan man undra!? Då känns det ju tur att de liksom portioneras ut lite bit för bit. Intresset för bloggen under året har minskat mot 2009 men är större än 2008. Det måste ändå ses som positivt.

Vad har jag då lärt mig i år? Jo, jag har lärt mig att jag har temperament. Det visste jag faktiskt inte innan jag fick en tvååring. Stubinen är onödigt kort nu kan jag tycka, men kanske är det en positiv sak att i andra sammanhang kunna uttrycka ilska på annat sätt än genom gråt. Jag har också lärt mig eller blivit påmind om att jag har sån himla tur. Jag har världens bästa Daniel att hålla i handen och tillsammans har vi de två små söta. Jo, de är faktiskt jättesöta och charmiga - oftast! Jag har det helt enkelt så himla bra på alla sätt! :-)

Med sikte mot 2011 - Välkommen att följa med!