Jag får skriva ännu ett inlägg om sovandet eftersom vi levt med det så intensivt senaste veckorna. Buffandet och klappandet vi försökte med ett tag gick tillslut överstyr. Måns fortsatte bara gnälla i oändlighet och vi blev mer och mer frustrerade. Det blev verkligen inte bra. Två halvgalna föräldrar och en fortfarande vaken Måns blev resultatet.
Senaste dagarna har vi börjat med en ny strategi. Eftersom han börjat somna lugnare igen så nattar vi honom i sängen i vårt rum. Det har gått jättebra senaste kvällarna, nattningen har varit lugn och bara tagit några minuter. Vi har läst att när det gäller att somna om själv på natten kan det underlätta mycket med totalt mörker. Eftersom vi inte kan få helt mörkt i vårt sovrum, även om vi hängt för fönstret, bär vi nu in Måns säng i klädkammaren när han somnat. Där finns inga fönster och om man bara har en springa i dörren är det så gott som svart. Vi hör honom inte heller lika mycket vilket gör oss lugnare och vi kan tjäna lite sömn.
Sen var nya strategin, som egentligen är ursprungsidén, att han ska somna om själv och vi tittar till då och då för att visa att vi finns där. Vi gör alltså en väldigt kort omnattning; lägger honom rätt, sjunger och vaggar eller vad som nu funkar. Sen går vi ut igen och så får han försöka somna om. Vi går in ca var femte minut om han är väldigt ledsen och ju längre emellan ju lugnare han är.
Första natten tog det en och en halv timme. Det är väldigt lång tid. Klockan var runt halv två. Första timmen gick bra. Vi låg och pratade och myste och turades om att gå upp. Öronproppar i för att hålla psyket stabilt. Sista halvtimmen var seg men till slut somnade han av egen kraft och sov till morgonen. En liten seger. Skönt!
Andra natten tog det en trekvart. Halva tiden. Här börjar man ana ljuset i tunneln. Vi var bara upp en fyra gånger den gången. I går natt hade man goda förhoppningar men då höll vi på i två timmar! Och ändå somnade han inte. Han var så nära flera gånger och blev tyst men så fort man trodde att nu, nu sover han, då gnällde han till igen. Efter två timmar pallade vi inte längre och jag ammade och Måns somnade och sov till morgonen.
I natt var jag på dans och Måns hade vaknat vid tio och varit vaken fem minuter och även gnällt vid elva men somnat om. Jag kom hem vid ett och la mig. Måns brukar ju vakna runt halv två. Tio över sex vaknade vi av att Tove kom. Måns sov ännu en liten stund. Äntligen!! Nu hoppas vi verkligen att det var genombrottet.
De här dagarna har Måns somnat cirka kvart över åtta och efter olika avbrott sovit fram till sex någonting. Då har jag ammat och han kan ibland somna om bredvid mig någon timme. Även dagläggningen har gått jättebra några dagar när vi sövt honom i sängen. Jag har bara lagt honom rätt, sjungit lite och gungat sängen tills han somnat. Det har bara tagit några minuter. Helt säkert tycker han inte sängen är läskig längre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar