lördag 27 september 2008

Underbara underbara

Danskvällen igår (Jannez på Yesterday) lämnar efter sig en mycket behaglig känsla i såväl kropp som själ. Elin och jag svischade dit i lagom tid innan start och hittade Anna med sällskap att kramas med innan dansen.

Det var precis lagom med folk så det gick att dansa bra och för ovanlighetens skull så var det nästan jämna par. Det betydde att jag blev uppbjuden flera gånger och då blir kvällen alltid lite roligare. Jag dansade allt utom sista extra och ett par bugg som jag pratade bort för att komma i fas. Lyckades få tag på både den ena och andra nya som jag spanat in och det bjöds mestadels på förstklassig fox.

Vissa killar verkar dock tro att de är himla läckra och dansar supermysfox när man själv mest funderar "Hur har han tänkt att jag ska följa det här? Ska jag verkligen stå såhär med fötterna och vicka på rumpan??" eller "De där sensuella smekningarna längs armen/ryggen/nacken skulle ju kunnat va mysiga ja...i en annan dans med en annan kille.." Alltså sånt där måste man känna in. Om man inte får något gensvar kanske det är läge att tagga ner lite...

Blev riktigt förvånad när jag blev uppbjuden av en kille som jag trott undvikit mig på sistone. Det har känts som att jag både är för gammal och för stadgad för att va spännande att dansa med. Men det kanske inte fanns så många andra att välja på? Det var nog inte lika många unga tjejer där som vanligt. Eller så har jag missuppfattat allt. (Jo, det finns ju killar som trots att de är flera år äldre än mig helst verkar dansa med riktigt unga och söta tjejer, och ja...jag kanske inte ska klandra dem. Men när killar runt förtio kör en riktigt sexy fox med en tjej som är tjugo-tjugofem år yngre...hm...)

Dagens rubrik syftar självklart på kvällens bästa dans. Eller kanske mannen jag fick dela den med. Det är så fantastiskt härligt att få sjunka in dansen och bara veta att allt kommer att stämma, att man har några minuters total njutning framför sig. Men låtarna är aldrig så korta som då och verkligheten tränger sig på alltför fort. Jag bör nog inte beskriva känslan mer än så men jag var helt foxdrogad efter dansen när jag lycklig virrade iväg över dansgolvet.

Jag tycker alltid synd om killen som kommer efter en sån dans och som måste fånga upp mig i foxhimlen och långsamt plocka ner mig på jorden igen. Som tur var blev jag uppbjuden igår av en som helt klart var värdig uppgiften. Jag fick även en riktigt bra sista dans med samma kille och var helt slut när sista tonerna klingade ut. Nöjd och lycklig körde jag hemåt.

Det som är dumt med såna här bra danser är att man får abstinens så himla fort igen. Som tur är ska vi på kräftskiva ikväll med dansfolk så det blir nog dans halva natten. :)

Inga kommentarer: