Voyage i Hallunda

Äntligen äntligen var det dags för en vanlig hederlig danskväll igen. I Hallunda, stället som numera får räknas som någon slags hemmaplan. Jag hade både lyckats få barnvakt och chaufför och när bror och jag kom fram så var det redan svårt att hitta parkering. Men vi fick en plats längst bort och efter att ha stått lite i kö och lämnat in våra kläder så började bandet plötsligt spela utan förvarning. (I alla fall inget högtalarutrop på damernas där jag befann mig..)

Bror och jag tog oss an det redan ganska fulla dansgolvet tillsammans. Han trixade med massa steg som jag skuttande försökte följa och sådär. Ibland gick det bra, ibland inte lika bra. Men vi hade roligt i alla fall och våra följande danser under kvällen var fyllda av en blandning av briljans och knas kan man säga.

Jag har ju klagat lite på utbudet den senaste tiden men igår fanns äntligen en helt litet pärlband av lämpliga kavaljerer till bara mig. I alla fall valde jag att se det så. De killar man kan förvänta sig att hitta i Hallunda valde att vara där allihop samma kväll och flera hade dessutom den goda smaken att bjuda upp mig vilket ju är ett smidigt sätt att jaga på! Nu när jag tänker efter blev jag nog uppbjuden åtminstone fem gånger vilket måste ses som någon slags rekord.

Alldeles i början av kvällen återsågs jag och bästa P. Det är ju helt sjukt vad vi dansar bra. Vi har nu passerat det där föra- och följastadiet och verkar istället tänka och känna med samma celler för musik och takt. Grymmarns! Det enda som är dåligt med såna danser är att man blir väldigt frågande till vad övriga på dansgolvet har för roll under kvällen? Vad ska man liksom ha dem till??

Sen bjöd jag upp en kille som jag inte dansat med på länge trots att vi passerat varann ute ofta. Våra tidiga danser, då han inte bodde här, minns jag som riktiga höjdare. Sedan känns det som att han blivit så populär (på ett dåligt sätt) att jag inte orkat bry mig. Men igår fick han alltså chansen igen. Han är väldigt duktig i både bugg och fox. Men. Jag upplevde det som att han gjorde det svårt för mig att följa i foxen. Han höll väldigt tajt och jag kände mig lite upplyft (rent fysiskt) vilket gjorde att jag fick svårt med min egen balans.

Kanske måste han hålla i många tjejer så för att de ska hänga med i hans svängar? Men jag kan dansa själv och tyckte inte jag kunde göra mig själv rättvisa i följandet. Därtill är det omöjligt att veta om han tycker det är roligt. Även om man får en extra tajt omhållning efter en fox så är det omöjligt att veta om det är för att det var något extra eller bara av ren artighet om det inte följs av ett leende. Men det ska ju inte vara enkelt. (Att bjuda tillbaka är ju dock ett strålande sätt att visa att danstycke uppstod.)

Ja, sen var det väl inget mer att värde att berätta?

Hahahaa, skoja bara! Ytterligare två och en halv toppfavorit (utöver P) hade letat sig ut från sina gömmor! Så trevligt för mig när halvan bjöd upp och jag lyckades jaga rätt på de andra två före och efter paus. Och lite tur med låtarna därtill. Det är alltid kul att känna att även om det var längesen man sågs så finns det inga som helst tveksamheter i den gemensamma dansen. Därmed inte sagt att långa uppehåll på något sätt är nödvändiga eller bra. ;-)

Nummer ett bevakade som vanligt sin position på ett tillfredsställande sätt och nummer två och jag fick också tillfälle att prata om lite gemensamma framtidsplaner. Blir nog bra och jag får säkert tillfälle att återkomma till det. Under sista delen av sprang P och jag om varann på ett olyckligt sätt vilket resulterade i att det inte blev någon mer dans. Illa! Jag fick sitta lite och stal sedan ett par andra tjejfox innan sista dansen närmade sig. Jag gillar inte riktigt när överenskommelser är mentala. Då kanske man ändå står där med lång näsa när man upptäcker att det bara var man själv som kommit överens. Men ibland funkar det ju.

Det var mycket trevligt att få dansa bra dans ända in i kaklet även fast bandet inte riktigt gick vår väg ända fram. Extranumret var egentligen bara en avtackning vilket kan vara tacksamt om man råkat ur askan i elden. Men om det finns tillfälle att verkligen få köra slut på sig är det ju lite synd. Kvällen fick ändå ett kvalitativt slut. :-)

Slutligen - Voyage! Jag är visserligen lite färgad av att J på keyboard är en herrejössesbra dansare och därmed VILL jag liksom gilla bandet. Men jag var väldigt nöjd med det mesta jag hörde. Sångerskan var ju otroligt bra och det var tydligen att detta inte var något av hennes första hundra gig. Det var tajt och bra  musikaliskt, både tillsammans och individuellt.

Repertoaren som är det viktigaste av allt var väldigt mycket 80-tal vilket gillas skarpt. Några shuffle, kan alltid bli fler och många härliga lugna. Det är dock viktigt att tänka på att hårdrocksballader ska ha mer känsla än styrka, så det inte blir gapigt. Voyage gav definitivt mersmak och det kommer bli många danser till dem i framtiden. Ett tips från coachen vad gäller snabba låtar är att utforska Shakes nedlagda repertoar, där finns många godbitar att hämta. Först till kvarn eller...? :-P

Sammanfattningsvis en riktigt rolig kväll! Äntligen! :-D