Speglingar

I lördags var ju den stora konsertdagen. Körens första egna konsert på mycket länge. Det har varit väldigt bra rep sedan nyår och en riktig nytändning över lag så jag har verkligen sett fram emot konserten. Vi sågs några timmar innan för snabbrep, pyssel och piff och sedan var det bara att hoppas på publik. Lokalen är inte så jättestor och vi hade ställt ut så mycket stolar vi kanske kunde hoppas på.

Oftast när man går på konsert kanske man inte ser artisterna eller kören innan det börjar. Salongen släcks ner, och så kommer de ut på scenen. Så var det inte här. När den vinterfrusna publiken plöstligt strömmade in (för det gjorde den!) tog vi emot redan i dörren, bjöd på hett kaneldoftande yogi-te och mörk chilichoklad. Kören minglade medan publiken hittade sig platser och smuttade te. Plötsligt var platserna slut och vi fick bära ner fler stolar och lirka in där det nu gick. Fullsatt var ordet. Jag samlade in tomma muggar och en uppvärmd och för-nöjd publik var ett faktum.

Sedan började vi där vi stod. En ton spred sig plötsligt i lokalen och publiken tystnade snabbt. Tonen blev till sång och vi var i gång. Hela konserten gick fantastiskt bra. Vi hade förflyttningar mellan eller under varje sång och det satt trots allt bra. Publikens gensvar var jättefint både under konserten och efteråt. Vi hade ett planerat extranummer men blev till och med framklappade på ett till!

Vi avslutade där vi började, ute bland publiken. Många kom fram spontant efteråt och var väldigt positiva. Vi i kören hade ett eget bubbelmingel efteråt och alla hade fått samma fina respons från både nära och kära och andra. Tidningen var där och fotade och skrev en jättefin recension. Jag hade så kul under hela dagen och var till min förvåning inte det minsta nervös. Inte ens när det var dags för min lilla soloinsats. Yiiiiihooo!

"Nya" RoVo har fötts och det kan bara gå åt ett håll - spikrakt uppåt! :-)

Foto: Norrtelje Tidning

Foton: Björn Ahlsén