Dans två veckor i rad är verkligen inte fy skam! Daniel besökte Yesterday på deras torsdagsdans och fredagslotten föll på mej eftersom E&M kom igår. Jag kom iväg något sent men var framme precis lagom för att missa första set. Det är ju alltid lite procedurer som ska fixas innan man så att säga är på banan. Jag kom upp under dans nummer två och ganska snart visade det sig att min top som var så snäll senast vi dansade inte hade några planer på att stanna där den skulle denna gång!
Kanske är det bara vi tjejer som drabbas av plötslig säkerhetsnålsnöd? En sådan infann sig i alla fall men jag var hopplöst outrustad. Jag tänkte att P borde komma vilken minut och eftersom hon har förärats med alla kvinnliga attribut som jag saknar tänkte jag att hon har säkert även ett helt set med säkerhetsnålar i olika färger och storlekar. Det hade hon tyvärr inte. Men efter lite trixande med en hårnål (hjälpte skitdåligt) fick jag låna hennes röda tygros att smycka min höft med och hålla fast topj-ln! Tack!
Sen kunde jag liksom sätta igång på mer allvar. Det var en hel del folk på plats denna fredag och några fler bra killar som efterlystes förra gången hade faktiskt letat sig dit. Men ni är bara så hopplöst dåliga på att bjuda upp!!!! Hur sällan skulle vi inte dansa om jag inte var sån grym tigrinna!?! Så, nog gnällt. Jag förärades (nåja, avkrävde) i alla fall en helt knippe bra danser från ett helt knippe bra killar under kvällens lopp. Fikat bestod av jobbprat med samtidigt ätande av semla delad med P.
Sen blev jag faktiskt också uppbjuden av två nya killar. En som jag sett många gånger och undrat lite om det kunde va nåt. Njaaa...vi synkade inte riktigt. Eller så var han för nervös över att dansa med mig. Men det var ingenting mot nummer två. Hohoho vilken åktur. I buggen hade hans skådespeleri eventuellt fått mer gensvar om vi kände varandra. När nån helt okänd spelar ut hela sitt register på en gång kan det helt klart få motsatt effekt. Istället för att spela med så skärmar man av sig.
Sen foxen.....det var några hemska schlagers, klart sämsta låtarna på hela kvällen, och han studsade runt med mig i dom. Sådär så man inte vet om man ska skratta eller gråta. När andra låten drar mot sitt slut, vad gör han??? En mastodontnerläggning!!? Hur kan vibbarna som säger *dethärärdetvärtstaochpinsammastejagvet* liksom inte nå fram? Eftersom jag inte hade så mycket val fick jag nöja mig med att göra massa fula tecken bakom hans rygg undertiden tills jag fick mark under fötterna igen.
Jag dansade fram till sista dansen där mina eventuellt tilltänkta offert helt enkel dansade med varandra istället. Hade ingen förhoppning om att få loss någon till extranummerna heller (fel av mej) så jag gjorde mig i ordning och drog mig så småningom hemåt ganska nöjd med kvällen. Jag kunde ha dansat något mer, gillar inte att bli stående när jag väl tar mig iväg. Men kvalitetsdanser (på olika sätt) väger upp. En del kanske inte gör sig så bra i ord utan jag nöjer mig med att skriva...OJ...och..Tack! ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar