Jag var så duktig och glad igår. Jag gjorde allt jag föresatt mig att göra och kom således en bra bit på min lista. Sen kom plötsligt en stor besvikelse som ett brev på posten. Och det var ingen metafor. Det var lika skönt för själen som en spark i magen ungefär. Eller som att få hjärtat krossat. Resten av kvällen blev ledsen. För en skitsak rent praktiskt, men symboliskt så onödigt stor. Nu blev det plötsligt personligt och jag lät det ta mig alltför hårt.
I morse vaknade jag med rödsvullna ögon. Det var inte så lämpligt med tanke på vad jag hade framför mig. Dessutom var jag fortfarande ledsen. Iväg med barnen till dagis. Hem för piff och sen försöka sparka sig själv i rumpan. (Det är jäkligt svårt, prova själv!) Nu är det lunchdags och dagens prestation är överstökad med hedern i behåll. Nu ska jag äta och snart återgå till min målning.
Ikväll är det kör. Det var det ju i förrgår också. Näst sista repet innan konsert. Idag ska vi repa på plats i konsertlokalen. Där har ingen av oss varit förut så det ska bli kul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar