All cred till mig idag! Jag är bara så himla nöjd och stolt med mig själv. Det är ju så lätt att ligga och grubbla på natten och tänka att "jag borde säga si och så" och sen i den vakna verkligheten så blir det inte alls som man tänkt på natten utan det blir bara lite mer som det blir bara. Men inte idag! Alla kloka tankar och formuleringar som jag tänkt senaste dygnen blev idag till konversation under ett möte med initiativtagare mig själv.
Jag har ju någon slags livsmotto som lyder "Man har alltid ett val". Det är en ganska enkel regel som kan vara väldigt svår att leva efter. Det handlar om mental träning vid varje litet tillfälle. Man kan självklart inte välja om man ska bli uppsagd eller inte, men man kan välja hur man hanterar det. Det enklaste är att följa sina första okontrollerade impulser och se sig själv som ett offer. Det är enkelt och samtidigt dåligt på alla sätt. Offerrollen ger bara negativt tillbaka.
Även fast jag såklart tillät mig en del självömkan först så bestämde jag mig ganska snart att det var en väg jag inte ville gå. Den betydligt svårare men positiva vägen är att aktiv välja sig själv, fundera på vad som gynnar en allra bäst och agera därefter. I det här sammanhanget insåg jag att har jag allt att vinna om jag klarar av det och jag har valt att försöka bevara mina goda relationer. Jag har förklarat att alla dörrar står öppna både min sista tid här och efteråt. Att jag bryr mig om och att jag går vidare med positiva tankar.
Även fast det är jag som faktiskt är "offret" i det här sammanhanget är det jag som måste visa vägen förbi skuldkänslorna och osäkerheten mot mig. Jag tänkte att om jag klarade av att övertyga da boss om min inställning och skapa trygghet kring den skulle resten av företaget också känna det. Och jag gjorde det. Jag gjorde det verkligen! Jag satte mina intentioner och min tro på prov och klarade det!
Nu när det väl sjunkit in lite så inser jag hur jag växer som människa i den här processen och under hela det här året. Det är spännande när det sker så medvetet. Och det mest spännande är att det känns som att jag gläntat på dörren till något mycket större.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar