onsdag 25 januari 2012

Depp-pepp

Det är uppenbart att det inte ska vara enkelt. Det är då knappast gud som utsätter en för prövningar men de finns lik förbannat där. Och nu måste jag ta tag i mig själv och göra ett aktivt val igen. Välja att orka avsluta på ett strålande sätt. Strålande, självklart och enkelt. Av den enda anledningen att jag är värd det. En dag kvar.

Det svåra är att just orka. Orka ta sig samman. Den här processen är så extremt tärande. Känslan av att nästan nå fram och se målet försvinna framför näsan. Ni vet ju, man har ju redan möblerat. Och precis efter att man torkat bort besvikelsen måste man återigen se framåt, prestera, visa sig från sin allra bästa sida och ha självförtroendet i behåll.

Och så måste man veta vad man vill. Och just som man trodde att man visste vad man ville måste man försöka vilja nånting annat för att det man ville nyss inte längre finns inom räckhåll. Det är verkligen en bryta-ihop-och-komma-igen-process.

Men det enda vägen som finns är framåt. Framåt, framåt, framåt. Hur krokig och guppig vägen än må vara.

2 kommentarer:

Cissi sa...

Kämpa på Frida! Jag tror på dig! Kram kram

Frida sa...

Tack tjejen! KRAM