Hemma

Jag har ju som bekant slutat jobba så idag är jag liksom hemma. Livet har verkligen sina svängar. Det här är det tredje arbetsplatsen på rad inom tre år som jag har lämnat utan att riktigt ha fått bestämma själv. Fast det här är det första av de tre där jag faktiskt ville vara kvar. Och det här är därför också första gången som är riktigt personligt. Jag var inte klar, varken med jobbet eller människorna där. Jag var värd ett bättre slut.

Nu har jag ett par veckor ledig med betalt. Då får jag ha barnen på dagis. Om det är någon gång det passar så är det konstigt nog ändå precis nu. Det finns så mycket målning att göra här att jag inte kommer ha några problem att få dagarna att gå. På lördag kommer bror och lägger golvet på vinden, i hallen och på vilplanen och då vore det ju toppen om trappan är målad. Trappan och räcket och alla pinnar som räcket sitter fast på. Jag har målat vår befintliga trappa och hela spaljén så jag vet vad jag har framför mig.

När sedan golven är lagda kan vi flytta upp sängarna till vårt nya sovrum och jag kan måla och tapetsera Måns rum. Och hallen. Och... Ja ni fattar. Det finns stor risk att det alltså kommer gå fortare än vi trott bara för att jag nu råkar blivit hemma på dagarna. Alltid nåt. Idag är förhoppningen att hinna kvistlacka x2 och grundmåla. Första lacket är nu där det ska och nu har jag skrivit det här och druckit kaffe. Lacket ska nu ha torkat och det är dags för stryk nr två.

Det finns en sak man ska vara riktigt noga med när man målar en vindstrappa: Börja uppifrån!