Släktkalas

Ett släktkalas uppfyllde i princip gårdagen. Vi är inte så stor släkt, men jag är ändå pinsamt dålig på att hålla kontakten med den. Jag tröstar mig med att jag inte är ensam om det. Mina fastrar är de sammanhållande elementen kan man säga. De kommer ihåg, skickar kort och sms och sånt duktigt.

Nu var i alla fall hela släkten samlad och det var flera år sedan vi sågs senast. De flesta har inte ens träffat Tove, så länge sedan är det. Men en del har ju koll via bloggen och så i alla fall. Det blev en väldigt trevlig eftermiddag och kväll med gott att äta och massa umgås. Tove roade sig riktigt bra, både själv och med de andra barnen, hennes sysslingar. Måns var vaken nästan hela tiden och låg och tittade på allt. Armar och ben viftade för fullt och för första gången hörde jag lite joller. Så mysigt! :-)

Tove orkade med hela dagen och kvällen och somnade ändå inte förrän sista minuterna hem i bilen. Hon kom i säng vid niotiden hemma och sov en extra timme på morgonen (tack!) men idag på dagen sov hon middag i över tre timmar så då tog hon igen förlorad tid.

Vi får se när släkten samlas nästa gång, kanske när någon annan fyller jämt. Men vi borde i alla fall bli bättre på att träffas åtminstone vi som bor hyfsat i närheten av varandra.

Tove fick en present. Här i sällskap med sin syssling Albin.