Mysigaste Måns redan 4 veckor

Det är helt fantastiskt mysigt att ha en alldeles egen liten bebis igen! (Ok, jag delar med Daniel, jag vet.) Även fast det mesta känns likt och Måns är ju väldigt lik Tove även utseendemässigt, plus att han har hennes gamla kläder, så är det ändå en del som är nytt. Största skillnaden är ju förstås att jag inte bara kan sitta och titta på honom i timmar. Nu finns ju en tvååring som står intill och frågar "jöja?", "jöja?", "jöja?". Det betyder; ||: Vad ska vi göra nu?:||

Men en annan stor skillnad är ju att allt praktiskt går av bara farten, jag har ju gjort det förut och har en viss rutin. Inget är heller direkt nervöst denna gång, t ex att åka någonstans. Och på det viset har jag ändå mer tid och medvetande att insupa hela bebisgrejen. Det är så otroligt mysigt när han ligger på axeln och min kind vilar mot hans varma, mjuka huvud med det silkeslena håret som jag sakta stryker över med handen om och om igen.

MysMåns och MysMamman på släktkalas

Att amma är också något som jag faktiskt njuter av. Nu har det slutat göra ont utan är snarare skönt (jo faktiskt) och mysigt. Det är en otrolig närhet man får till sitt barn när man ammar och det är lite orättvist att papporna inte får uppleva det. I morgon ska vi nog ändå testa med flaska (när jag är på min entimmes massage, jippi!!!) så att jag förhoppningsvis kan börja leva lite utanför familjen igen kortare stunder om jag vill. Typ dansa eller så.

Sedan några dagar tillbaka är Måns mer med. Han går inte bara på överlevnadsrutinen äta-sova längre utan tittar och tittar och tittar. De små armarna och benen har börjat veva lite, huvudet guppar upp och ner och det börjar komma små söta ljud. Och kanske kanske har de första små leendena börjat smyga sig fram.

Ett av de första leendena fångat av morfar

Nätterna går hyfsat bra även fast jag är trött. Han äter med 2,5 timmes intervaller nu. Max. Första amningen är jag oftast helt knäckt. Då vaknar han förmodligen mitt i min djupsömn. Men på morgonkanten går det bättre. I morse var han klarvaken vid femtiden och låg och viftade och andades så där lite upphetsat. Då kan ingen sova. Till slut fick jag honom att somna på min mage och så låg vi tills Tove kom och väckte oss vid sju.

Mysbebisen!