Lilla stora syster

Jag beställde en bok som jag fick tips om när jag letade efter böcker om att få syskon. "Lilla stora syster" heter den, av Ann Forslind. Den kom på lådan idag och jag och Tove läste den innan Daniel kom hem.

Den börjar så här: "Jag minns en gång för länge, länge sen, då var det bara mamma, pappa och jag." Sen blir mamman tjockare och tjockare och kommer plötsligt hem med en bebis, en lillebror. Boken handlar om svartsjuka men mest om kärlek. Om att få ha mamma för sig själv ibland och känna sig liten och om glädjen och tryggheten att faktiskt ha ett syskon att leka, bråka och växa med.

Tove identifierade sig direkt med flickan i boken. Jag ammade Måns när jag läste och Tove var så himla söt och kommenterade och konstaterade att hennes lillebror var bredvid "min lillebror!" och gav honom en liten kram och när flickan i boken ville ha mamma för sig själv sa hon "min mamma!" och så kramade hon min arm. Boken var helt enkelt perfekt här och nu.

Jag blev alldeles rörd. Både av Toves reaktioner på boken, hon var så fin och kärleksfull, men även av själva boken som slutar så fint. Storasyster och lillebror går iväg hand i hand och så läste jag sista texten med röst som knappt bar: "För vad som än händer och hur det än blir, så kommer alltid en storasyster och en lillebror att hålla varandra i handen..." Snyft så fiiiint! Blödiga morsan...

Rekommenderar boken varmt som ni förstår.