I söndags, medan Daniel härjade med barnkalas, hade jag och P vår sista foxkurs för våren. Denna gång för singlar. Fjorton par skulle det vara men det var nog tolv tror jag. Att ha singlar visade sig vara annorlunda än par även fast vi ju lär ut samma sak. Detta var en nybörjarkurs. Jag funderade lite på vad som var annorlunda och kom fram till att den stora skillnaden mot att ha par var den sociala osäkerheten.
När paren kommer till kurserna så känner de varann bra, väldigt bra till och med eftersom de flesta är livskamrater. De är trygga med varandra och därmed tryggare i hela situationen även fast den i sig är ny. De vet också att de ska dansa med sin partner hela kursen igenom. När de kommer har de varandra att prata med i första hand och den sociala osäkerheten är därmed löst. Den tryggheten smittar av sig på en själv som instruktör och det är lätt att vara avslappnat social.
Singeldansarna däremot, de kommer själva, känner ingen och känner en stor social otrygghet när de kommer. De vet inte riktig var de ska göra av sig själva, om de ska ta kontakt eller sitta och vänta. När vi dessutom var i en jättelik lokal blir det ännu närmare till hands att sprida ut sig och avvakta, långt ifrån varandra, på ett trygghetsavstånd. Där ifrån sina olika hörn funderas det på vad de andra är för ena och hur det kommer gå att dansa ihop.
Otryggheten som jag beskrivit ovan smittar lätt av sig. Vart skulle jag själv ta vägen? Vad ska man säga och göra eller hur ska man bete sig för att hjälpa tryggheten på traven. Jag hade inget bra svar på det där och då och det ska jag fundera på till nästa gång. När väl kursen började var det som att alla andades ut då någon tog kommandot över situationen och sa vad man skulle göra.
Kursen gick bra och enligt plan och resultarade förhoppningsvis i några nyväckta danssjälar. Det var oväntat mycket lovord från kursdeltagarna efteråt och det är ju alltid roligt. Nu är det sommarlov från kurserna men troligtvis så blir det nya tag i höst. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar