Jag var så duktig och glad igår. Jag gjorde allt jag föresatt mig att göra och kom således en bra bit på min lista. Sen kom plötsligt en stor besvikelse som ett brev på posten. Och det var ingen metafor. Det var lika skönt för själen som en spark i magen ungefär. Eller som att få hjärtat krossat. Resten av kvällen blev ledsen. För en skitsak rent praktiskt, men symboliskt så onödigt stor. Nu blev det plötsligt personligt och jag lät det ta mig alltför hårt.
I morse vaknade jag med rödsvullna ögon. Det var inte så lämpligt med tanke på vad jag hade framför mig. Dessutom var jag fortfarande ledsen. Iväg med barnen till dagis. Hem för piff och sen försöka sparka sig själv i rumpan. (Det är jäkligt svårt, prova själv!) Nu är det lunchdags och dagens prestation är överstökad med hedern i behåll. Nu ska jag äta och snart återgå till min målning.
Ikväll är det kör. Det var det ju i förrgår också. Näst sista repet innan konsert. Idag ska vi repa på plats i konsertlokalen. Där har ingen av oss varit förut så det ska bli kul!
tisdag 31 januari 2012
måndag 30 januari 2012
Hemma
Jag har ju som bekant slutat jobba så idag är jag liksom hemma. Livet har verkligen sina svängar. Det här är det tredje arbetsplatsen på rad inom tre år som jag har lämnat utan att riktigt ha fått bestämma själv. Fast det här är det första av de tre där jag faktiskt ville vara kvar. Och det här är därför också första gången som är riktigt personligt. Jag var inte klar, varken med jobbet eller människorna där. Jag var värd ett bättre slut.
Nu har jag ett par veckor ledig med betalt. Då får jag ha barnen på dagis. Om det är någon gång det passar så är det konstigt nog ändå precis nu. Det finns så mycket målning att göra här att jag inte kommer ha några problem att få dagarna att gå. På lördag kommer bror och lägger golvet på vinden, i hallen och på vilplanen och då vore det ju toppen om trappan är målad. Trappan och räcket och alla pinnar som räcket sitter fast på. Jag har målat vår befintliga trappa och hela spaljén så jag vet vad jag har framför mig.
När sedan golven är lagda kan vi flytta upp sängarna till vårt nya sovrum och jag kan måla och tapetsera Måns rum. Och hallen. Och... Ja ni fattar. Det finns stor risk att det alltså kommer gå fortare än vi trott bara för att jag nu råkar blivit hemma på dagarna. Alltid nåt. Idag är förhoppningen att hinna kvistlacka x2 och grundmåla. Första lacket är nu där det ska och nu har jag skrivit det här och druckit kaffe. Lacket ska nu ha torkat och det är dags för stryk nr två.
Det finns en sak man ska vara riktigt noga med när man målar en vindstrappa: Börja uppifrån!
Nu har jag ett par veckor ledig med betalt. Då får jag ha barnen på dagis. Om det är någon gång det passar så är det konstigt nog ändå precis nu. Det finns så mycket målning att göra här att jag inte kommer ha några problem att få dagarna att gå. På lördag kommer bror och lägger golvet på vinden, i hallen och på vilplanen och då vore det ju toppen om trappan är målad. Trappan och räcket och alla pinnar som räcket sitter fast på. Jag har målat vår befintliga trappa och hela spaljén så jag vet vad jag har framför mig.
När sedan golven är lagda kan vi flytta upp sängarna till vårt nya sovrum och jag kan måla och tapetsera Måns rum. Och hallen. Och... Ja ni fattar. Det finns stor risk att det alltså kommer gå fortare än vi trott bara för att jag nu råkar blivit hemma på dagarna. Alltid nåt. Idag är förhoppningen att hinna kvistlacka x2 och grundmåla. Första lacket är nu där det ska och nu har jag skrivit det här och druckit kaffe. Lacket ska nu ha torkat och det är dags för stryk nr två.
Det finns en sak man ska vara riktigt noga med när man målar en vindstrappa: Börja uppifrån!
torsdag 26 januari 2012
The final countdown
Idag dricker jag kaffe, äter äpple, tar en kaka och dricker mer kaffe. Det är den sista dagen som jag helt enkelt sitter av. Det är liksom ingen idé att engagera sig i något som helst då jag inte kommer kunna följa upp det. Det som ska lämnas över känns redan överlämnat.
Jag ägnar mig åt att sudda ut de sista spåren. Mejlen och datorn är redan rensade. Rummet tömt sånär som på mina grymma högtalare och min kaffekopp som blir det sista jag packar ihop. Jag har skrivit en lapp med mina lösenord och lagt framför tangentbordet och lirkat av nyckeln från nyckelknippan och lagt den bredvid. Mitt mobilnummer är återigen överskrivet på mig efter sista anställningsdag.
Första hejdåkramen är utdelad. Det kommer inte bli så många eftersom det inte är så många som jobbar här på plats. Det är inte så många som jag vill kramas med heller för den delen, men de finns. När allt dras till sin spets blir det tydligt vilka som egentligen betyder nåt. Otäckt tydligt.
Jag ägnar mig åt att sudda ut de sista spåren. Mejlen och datorn är redan rensade. Rummet tömt sånär som på mina grymma högtalare och min kaffekopp som blir det sista jag packar ihop. Jag har skrivit en lapp med mina lösenord och lagt framför tangentbordet och lirkat av nyckeln från nyckelknippan och lagt den bredvid. Mitt mobilnummer är återigen överskrivet på mig efter sista anställningsdag.
Första hejdåkramen är utdelad. Det kommer inte bli så många eftersom det inte är så många som jobbar här på plats. Det är inte så många som jag vill kramas med heller för den delen, men de finns. När allt dras till sin spets blir det tydligt vilka som egentligen betyder nåt. Otäckt tydligt.
onsdag 25 januari 2012
Depp-pepp
Det är uppenbart att det inte ska vara enkelt. Det är då knappast gud som utsätter en för prövningar men de finns lik förbannat där. Och nu måste jag ta tag i mig själv och göra ett aktivt val igen. Välja att orka avsluta på ett strålande sätt. Strålande, självklart och enkelt. Av den enda anledningen att jag är värd det. En dag kvar.
Det svåra är att just orka. Orka ta sig samman. Den här processen är så extremt tärande. Känslan av att nästan nå fram och se målet försvinna framför näsan. Ni vet ju, man har ju redan möblerat. Och precis efter att man torkat bort besvikelsen måste man återigen se framåt, prestera, visa sig från sin allra bästa sida och ha självförtroendet i behåll.
Och så måste man veta vad man vill. Och just som man trodde att man visste vad man ville måste man försöka vilja nånting annat för att det man ville nyss inte längre finns inom räckhåll. Det är verkligen en bryta-ihop-och-komma-igen-process.
Men det enda vägen som finns är framåt. Framåt, framåt, framåt. Hur krokig och guppig vägen än må vara.
Det svåra är att just orka. Orka ta sig samman. Den här processen är så extremt tärande. Känslan av att nästan nå fram och se målet försvinna framför näsan. Ni vet ju, man har ju redan möblerat. Och precis efter att man torkat bort besvikelsen måste man återigen se framåt, prestera, visa sig från sin allra bästa sida och ha självförtroendet i behåll.
Och så måste man veta vad man vill. Och just som man trodde att man visste vad man ville måste man försöka vilja nånting annat för att det man ville nyss inte längre finns inom räckhåll. Det är verkligen en bryta-ihop-och-komma-igen-process.
Men det enda vägen som finns är framåt. Framåt, framåt, framåt. Hur krokig och guppig vägen än må vara.
tisdag 24 januari 2012
Sista veckan
Igår var jag hemma med barnen. Tove hade ont i magen på morgonen så jag tog beslutet att det var bäst att vara hemma. Jag tyckte det var ganska skönt själv också faktiskt. Jag väntade viktiga samtal och ibland är det skönt att få möjlighet att reagera i fred. Det blev en ganska trivsam dag med glatt lekande barn.
Men idag är jag tillbaka på min arbetsplats. Dan före dan före allra sista dan. Efter gårdagens besked, som egentligen inte var något besked alls, känns det ändå märkligt nog lite lättare att gå hit även fast jag inte riktigt begriper hur det kommer bli att sluta.
Jag har förvarnat på dagis nu att det kommer bli lite ändringar i barnens tider framöver. Vi har ju rätt till dagis som vanligt så länge jag är anställd, men jag tänker INTE ställa klockan på sex om jag inte måste!
Ikväll är det kör. Sist utsåg de ju mig till Michael Jackson. Det är ganska konstigt men ska väl upp till någon slag bevis idag. Har provat vita handskar och övat skamgrepp hela helgen. Nä, det har jag inte.
Men idag är jag tillbaka på min arbetsplats. Dan före dan före allra sista dan. Efter gårdagens besked, som egentligen inte var något besked alls, känns det ändå märkligt nog lite lättare att gå hit även fast jag inte riktigt begriper hur det kommer bli att sluta.
Jag har förvarnat på dagis nu att det kommer bli lite ändringar i barnens tider framöver. Vi har ju rätt till dagis som vanligt så länge jag är anställd, men jag tänker INTE ställa klockan på sex om jag inte måste!
Ikväll är det kör. Sist utsåg de ju mig till Michael Jackson. Det är ganska konstigt men ska väl upp till någon slag bevis idag. Har provat vita handskar och övat skamgrepp hela helgen. Nä, det har jag inte.
måndag 23 januari 2012
Projekt vindsloft tuffar på
Nu är det bara någon dag kvar till att den nya trappan ska anlända! Här nedan har jag valt ut några bilder som visar vad som hänt, bit för bit, sedan sist. Det är oftast den lilla stunden från när barnen somnat till att det är dags att göra kväll själv som ägnas åt vinden så det har gått så sakteliga, men dock, framåt. För att se alla inlägg med bilder från vinden, klicka på etiketten - huset.
Vilplanet har byggts ut till en tillfällig plattform. Nu får man ducka när man går uppför trappan.
Den stora dagen - här sätts sågen i taket!
Hålet för trappan har äntligen sågats upp. Phu! Dags för avväxling.
Se så fint... Nu ska luckan sättas igen så golvet kan läggas på riktigt.
Avväxlingar på plats och väggen i hallen är nedsågad.
Väggen är helt borttagen (och fallskydd ditsatt) och trapphuset är helt efter skivor, spackel och färg.
På loftet ligger nu spångolvet som det ska och allt är målat vitt.
Den tillfälliga plattformen är borttagen. Vilplanet väntar på den nya trappan.
Högt däruppe är vårt nya sovrum! :-)
Vilplanet har byggts ut till en tillfällig plattform. Nu får man ducka när man går uppför trappan.
Den stora dagen - här sätts sågen i taket!
Hålet för trappan har äntligen sågats upp. Phu! Dags för avväxling.
Se så fint... Nu ska luckan sättas igen så golvet kan läggas på riktigt.
Avväxlingar på plats och väggen i hallen är nedsågad.
Väggen är helt borttagen (och fallskydd ditsatt) och trapphuset är helt efter skivor, spackel och färg.
På loftet ligger nu spångolvet som det ska och allt är målat vitt. 
Den tillfälliga plattformen är borttagen. Vilplanet väntar på den nya trappan.
Högt däruppe är vårt nya sovrum! :-)En helg med nerv?
Hann ni med? Det där som fladdrade förbi - det var en helg!
I fredags åkte jag och barnen ut till morfar för lite miljöombyte. Det gör alltid gott. Hos morfar är det friden som råder oavsett om barnen leker. Det upplevs på något sätt aldrig lika högljutt eller röjigt när vi är där även fast det kanske är det? Dessutom så sovs det alltid bra hos morfar. Morfar läser för Tove och sover en stund med henne innan han kommer ner och vi njuter av en lugn kopp kaffe.
Efter att friden hade varat en stund hann plötsligt verkligheten ifatt mina dittills någorlunda skyddade nerver. Jag hade klarat mig bra fysiskt ända tills dess men plötsligt och utan förvarning sa kroppen ifrån och reagerade. Usch, inge kul! Jag visst inte riktigt hur det skulle gå att köra hem hela vägen med barnen sen men jag tog ett djupt andetag, höll nog andan hela vägen hem och det gick bra. Daniel spacklade klart trapphuset på kvällen och det var tänkt att jag skulle måla men kvällen blev orolig i soffan istället.
Lördagen var vi ömsom effektiva och gick ömsom i en dimma. Hela familjen utan Måns hade mer eller mindre inbillade symptom på olika saker och gick och kände efter. Det effektiva bestod i att spacklet blev slipat och väggen målad. Plötsligt blev det vitt.
Eftermiddag och kväll var tillägnad nyårsafton, fast några veckor för sent förstås. Vi åkte hem till E&M som hade planerat vår meny som vi sedan hjälptes åt att laga. Efter en halvtimme i deras sällskap hade alla mina symptom flugit sin kos och jag blev en normalt tänkande människa igen som lämnade sitt eget groll och ägnade tankarna åt positiva saker som den yttepyttelilla bebisen som sparkar i Es mage! :-)
Eftersom jag själv inte har tänkt uppleva det där igen så är det ju så härligt att ändå få göra det fast liksom i någon annans kropp! Vi hade med oss "julklappar" i form av barnsaker från vårt förråd och M provade självklart genast BabyBjörnen som var måttad efter mej och satt således perfekt på hans...bröstkorg...
Barnen älskar att vara hos E&M och begär ner leksakslådan innan vi knappt hunnit in. Tre sekunder senare ligger alla leksaker utanför lådan och vi blir serverade "kakor" och annat av Tove. Det hanns även tittas på film och dansas till ganska hemsk Disneymusik. Vi lagade och åt massor av god mat och drack goda drycker till detta, emellanåt under konversation beroende på om barnen satt med vid bordet eller ej. Det som är skönt är att det alltid är så avslappnat även om barnen busar på.
Vi blev kvar ovanligt länge med tanke på barnen och de busade fortfarande när vi packade ihop vid tio. Så länge har de aldrig varit vakna förut. Båda sov gott i bilen på väg hem och Måns tyckte det gick fint att få tänderna borstade liggandes på skötbordet. Sen sov de ända till tio över åtta på söndag morgon!
Söndagen tillbringades hemma. Trapphuset målades klart, städades av och så småningom plockades även det tillfälliga vilplanet ner. Nu är det färdigt för trappleverans! KUL! För övrigt lektes det med barn och städades. I fredags kom vi på att vi skulle sätta ut sängramen på Blocket så att vi sen kan plocka upp våra madrasser på vinden så snart det går. Då kan vi fixa Måns rum parallellt med att vinden blir klar.
Sagt och gjort. På lördagen lade jag ut annonsen och igår kom en snubbe och hämtade sängramen. Häpp! Alltså ägnade vi en del av dagen åt att skruva isär sängen, bära ner den och städa ur sovrummet som man behöver när man flyttar sängen för första gången på ett antal år. Vi har nu sovit lite närmare golvet i natt och det kommer vi ju ändå få vänja oss vid. Helgen avslutades med ett varmt bad, lite mys framför tvn och sen nerkryp i renbäddad säng.
I fredags åkte jag och barnen ut till morfar för lite miljöombyte. Det gör alltid gott. Hos morfar är det friden som råder oavsett om barnen leker. Det upplevs på något sätt aldrig lika högljutt eller röjigt när vi är där även fast det kanske är det? Dessutom så sovs det alltid bra hos morfar. Morfar läser för Tove och sover en stund med henne innan han kommer ner och vi njuter av en lugn kopp kaffe.
Efter att friden hade varat en stund hann plötsligt verkligheten ifatt mina dittills någorlunda skyddade nerver. Jag hade klarat mig bra fysiskt ända tills dess men plötsligt och utan förvarning sa kroppen ifrån och reagerade. Usch, inge kul! Jag visst inte riktigt hur det skulle gå att köra hem hela vägen med barnen sen men jag tog ett djupt andetag, höll nog andan hela vägen hem och det gick bra. Daniel spacklade klart trapphuset på kvällen och det var tänkt att jag skulle måla men kvällen blev orolig i soffan istället.
Lördagen var vi ömsom effektiva och gick ömsom i en dimma. Hela familjen utan Måns hade mer eller mindre inbillade symptom på olika saker och gick och kände efter. Det effektiva bestod i att spacklet blev slipat och väggen målad. Plötsligt blev det vitt.
Eftermiddag och kväll var tillägnad nyårsafton, fast några veckor för sent förstås. Vi åkte hem till E&M som hade planerat vår meny som vi sedan hjälptes åt att laga. Efter en halvtimme i deras sällskap hade alla mina symptom flugit sin kos och jag blev en normalt tänkande människa igen som lämnade sitt eget groll och ägnade tankarna åt positiva saker som den yttepyttelilla bebisen som sparkar i Es mage! :-)
Eftersom jag själv inte har tänkt uppleva det där igen så är det ju så härligt att ändå få göra det fast liksom i någon annans kropp! Vi hade med oss "julklappar" i form av barnsaker från vårt förråd och M provade självklart genast BabyBjörnen som var måttad efter mej och satt således perfekt på hans...bröstkorg...
Barnen älskar att vara hos E&M och begär ner leksakslådan innan vi knappt hunnit in. Tre sekunder senare ligger alla leksaker utanför lådan och vi blir serverade "kakor" och annat av Tove. Det hanns även tittas på film och dansas till ganska hemsk Disneymusik. Vi lagade och åt massor av god mat och drack goda drycker till detta, emellanåt under konversation beroende på om barnen satt med vid bordet eller ej. Det som är skönt är att det alltid är så avslappnat även om barnen busar på.
Vi blev kvar ovanligt länge med tanke på barnen och de busade fortfarande när vi packade ihop vid tio. Så länge har de aldrig varit vakna förut. Båda sov gott i bilen på väg hem och Måns tyckte det gick fint att få tänderna borstade liggandes på skötbordet. Sen sov de ända till tio över åtta på söndag morgon!
Söndagen tillbringades hemma. Trapphuset målades klart, städades av och så småningom plockades även det tillfälliga vilplanet ner. Nu är det färdigt för trappleverans! KUL! För övrigt lektes det med barn och städades. I fredags kom vi på att vi skulle sätta ut sängramen på Blocket så att vi sen kan plocka upp våra madrasser på vinden så snart det går. Då kan vi fixa Måns rum parallellt med att vinden blir klar.
Sagt och gjort. På lördagen lade jag ut annonsen och igår kom en snubbe och hämtade sängramen. Häpp! Alltså ägnade vi en del av dagen åt att skruva isär sängen, bära ner den och städa ur sovrummet som man behöver när man flyttar sängen för första gången på ett antal år. Vi har nu sovit lite närmare golvet i natt och det kommer vi ju ändå få vänja oss vid. Helgen avslutades med ett varmt bad, lite mys framför tvn och sen nerkryp i renbäddad säng.
torsdag 19 januari 2012
Ingen dans heller
Hade så smått vågat börja se fram emot dansen till Melissas i morgon med nu är det Zekes som spelar istället. Väldigt tråkigt för Yesterday och även lite tråkigt för mig som nog väljer kudden istället. Mysfox hade varit bra för själen.
Gott Nytt?
Phu! De senaste dygnen har verkligen tagit på krafterna. Natten till onsdag sov jag nästan ingenting och det gjorde saken ännu sämre. Hjärnan vägrade koppla ned det den höll på med och grundade för en extremt trött dag då jag behövde den som minst. Och jag behöver verkligen min skönhetssömn. Daniel vet, tro mig.
Jag tog mig i alla fall igenom dagen på ett rättvisande sätt när det behövdes och jag landade i sängen klockan åtta på Daniels order. Somnade före halv nio. Det var nog tur det för idag var också en viktig dag. Nu är jag dock klar med mina åtaganden utom på jobbet som ska slutföras inför i morgon då jag tar helg. Jag har också passat på att lunchdejta lite medan jag ändå var i närheten och det är alltid lika trevligt och välbehövligt på något sätt. Förhoppningsvis kan det bli mer av den varan framöver.
Nu när de kritiska dagarna har passerat ska jag försöka ta mig tid att pusta ut. Hela tillvaron är just nu otroligt påfrestande med allt som ska tänkas, utvärderas och kännas. Jag kan inte göra så mycket mer just nu utom att se tiden an. Jag inser att jag fortfarande är lite för ledsen för att riktigt börja se framåt än men det kanske är en styrka i sig att inse det. Sorg tar tid.
Några timmar till helg. Grymt skönt! Året kan ju faktiskt inte börja sämre än sist så jag är glad att nyåret snart får en ny chans! ;-)
Jag tog mig i alla fall igenom dagen på ett rättvisande sätt när det behövdes och jag landade i sängen klockan åtta på Daniels order. Somnade före halv nio. Det var nog tur det för idag var också en viktig dag. Nu är jag dock klar med mina åtaganden utom på jobbet som ska slutföras inför i morgon då jag tar helg. Jag har också passat på att lunchdejta lite medan jag ändå var i närheten och det är alltid lika trevligt och välbehövligt på något sätt. Förhoppningsvis kan det bli mer av den varan framöver.
Nu när de kritiska dagarna har passerat ska jag försöka ta mig tid att pusta ut. Hela tillvaron är just nu otroligt påfrestande med allt som ska tänkas, utvärderas och kännas. Jag kan inte göra så mycket mer just nu utom att se tiden an. Jag inser att jag fortfarande är lite för ledsen för att riktigt börja se framåt än men det kanske är en styrka i sig att inse det. Sorg tar tid.
Några timmar till helg. Grymt skönt! Året kan ju faktiskt inte börja sämre än sist så jag är glad att nyåret snart får en ny chans! ;-)
tisdag 17 januari 2012
Rastlös
Tisdag. Arbetsdag. Många sega timmar. Ikväll är det kör. Det är tur. Det är kul och ger kraft av klangen och härliga människor.
Jag gör det jag måste och det jag vill för att slutföra arbetet på ett exemplariskt sätt. Man ska sluta på topp.
Försöker att inte tänka alltför mycket. Det hjälper inte utan gör mig bara ledsen. Det är alltid smärtsamt när man inte får vara med och leka.
Jag gör det jag måste och det jag vill för att slutföra arbetet på ett exemplariskt sätt. Man ska sluta på topp.
Försöker att inte tänka alltför mycket. Det hjälper inte utan gör mig bara ledsen. Det är alltid smärtsamt när man inte får vara med och leka.
måndag 16 januari 2012
Åtminstone nytränad
Idag är det måndag på min näst sista arbetsvecka. Ja, där jag jobbar nu alltså. Det står bortom all rimlig tvivel att det kommer bli fler, fast på något annat ställe. Början av veckan är det väntan. Väntan på att det som är inplanerat. Vänta och vänta, vänta och vänta. Det är på intet sätt min starka sida. Låååånga dagar.
Idag försökte jag i alla fall göra arbetsdagen kortare då jag bokat om min PT-tid till i eftermiddag. När jag stod där ombytt, peppad och klar så framkom det emellertid att det blivit en dubbelbokning. Typiskt! Labil som jag är nu övervägde jag att gråta en skvätt. Som om det skulle hjälpt. Men jag överlät tiden (hon såg ju ändå ut att behöva den bättre...!) och tränade själv istället. Det var ju bra på sitt sätt för nu har jag gymmat på riktigt för första gången själv. Jag märker väl i morgon ifall jag tog i ändå.
Idag försökte jag i alla fall göra arbetsdagen kortare då jag bokat om min PT-tid till i eftermiddag. När jag stod där ombytt, peppad och klar så framkom det emellertid att det blivit en dubbelbokning. Typiskt! Labil som jag är nu övervägde jag att gråta en skvätt. Som om det skulle hjälpt. Men jag överlät tiden (hon såg ju ändå ut att behöva den bättre...!) och tränade själv istället. Det var ju bra på sitt sätt för nu har jag gymmat på riktigt för första gången själv. Jag märker väl i morgon ifall jag tog i ändå.
Hemmahelg
Helgen blev en ganska stillsam hemmahelg. Eller det beror på för vem man menar. Daniel var ganska duktig och gnetade på på vinden. Köpte lite gips och skruvade upp densamma. Vi hade planerat att fira vårt försenade nyår med E&M denna helg men pga ytterligare sjukdom så sköts firandet upp först från lördag till söndag och sedan till nästa helg. Ty nyår varar ändå fram till påska!
På söndagen blev det istället oplanerad familjemiddag då en familjemedlem i taget droppade in under eftermiddagen. Trevligt. Barnen lekte stundom hos oss och stundom hos grannarna. Det är verkligen en lycka att ha det så! I går kväll var det dags för ett varmt bad för undertecknad innan det var dags för italiensk derby på duken under återupptäckandet av Vienetta choklad. Mjuk och go!
På söndagen blev det istället oplanerad familjemiddag då en familjemedlem i taget droppade in under eftermiddagen. Trevligt. Barnen lekte stundom hos oss och stundom hos grannarna. Det är verkligen en lycka att ha det så! I går kväll var det dags för ett varmt bad för undertecknad innan det var dags för italiensk derby på duken under återupptäckandet av Vienetta choklad. Mjuk och go!
lördag 14 januari 2012
Och sen är det bara att flytta in (börja jobba)!
Nu ska jag slå rekord i metaforer så håll i er!
Att söka nytt jobb är som att leta ny bostad. Det är precis likadant att söka jobb som det är när man tittar på en ny lägenhet eller ett nytt hus - man börjar utvärdera och fantisera redan när man läser annonsen. Man ser till läget (långt eller nära hem), på planlösningen (organisationen), grundförutsättningar i prospektet (på hemsidan) och möjligheter till tillbyggnad (kompetensutveckling). Sedan pratar man kanske med en mäklare (rekryterare) och blir än mer intresserad. Den här bostaden (jobbet) kommer passa just mig!
Sedan är det dags för visning (intervju). Där får man försöka ta reda på så mycket man kan den stund man har på sig och ta reda på sanningshalten i det som stod i annonsen. Hur var det egentligen med det ljusa och rymliga vardagsrummet (familjär stämning med högt i tak) och den fantastiska utsikten (karriärmöjligheterna)? Man måste också efter bästa förmåga kontrollera eventuella sprickor i badrumskaklet (investeras pengarna i företaget) och att grunden är fuktskyddad (är det konjunkturkänsligt)?
Direkt efter visningen (intervjun) börjar man möblera. Ganska snabbt kan man se sig själv sitta i vardagsrummet (på sitt nya kontor) i nya soffan och se på TV (vid skrivbordet framför nya datorn) med en latte i handen (med samma latte). Man ser familjen (kollegorna) röra sig i övriga rum (lokaler). Man funderar på hur det kommer vara att sitta i köket (gemensamma pentryt) och äta hemlagad middag alt pizza (matlåda alt hämtmat beroende på hur folk gör).
Här någonstans börjar man inse att man kanske inte ska börja hoppas för mycket. Man har ju bara varit på visning (intervju) och det var flera som var intresserade (kallade). När man redan har möblerat färdigt och föreställt sig sittandes på verandan i solnedgången (affärsresan till Milano) så blir man ju än mer besviken om det inte blir någon affär (nån annan jäkel tar ens jobb!!)
Kanske blir det ytterligare en intervju (visning) där man kan konstatera exakt samma saker som förra gången. Eller så ringer mäklaren (rekryteraren) och säger att det är dags för budgivning (löneförhandling)! Otroligt spännande, det är nu det kan bära eller brista och vad sjutton ska man säga som utgångsbud (löneanspråk)? Sen är det ganska snart klart. Antingen fick man en ny bostad (ett nytt välbetalt jobb) eller så blev man missnöjd och får börja om med en ny spännande annons.
Att söka nytt jobb är som att leta ny bostad. Det är precis likadant att söka jobb som det är när man tittar på en ny lägenhet eller ett nytt hus - man börjar utvärdera och fantisera redan när man läser annonsen. Man ser till läget (långt eller nära hem), på planlösningen (organisationen), grundförutsättningar i prospektet (på hemsidan) och möjligheter till tillbyggnad (kompetensutveckling). Sedan pratar man kanske med en mäklare (rekryterare) och blir än mer intresserad. Den här bostaden (jobbet) kommer passa just mig!
Sedan är det dags för visning (intervju). Där får man försöka ta reda på så mycket man kan den stund man har på sig och ta reda på sanningshalten i det som stod i annonsen. Hur var det egentligen med det ljusa och rymliga vardagsrummet (familjär stämning med högt i tak) och den fantastiska utsikten (karriärmöjligheterna)? Man måste också efter bästa förmåga kontrollera eventuella sprickor i badrumskaklet (investeras pengarna i företaget) och att grunden är fuktskyddad (är det konjunkturkänsligt)?
Direkt efter visningen (intervjun) börjar man möblera. Ganska snabbt kan man se sig själv sitta i vardagsrummet (på sitt nya kontor) i nya soffan och se på TV (vid skrivbordet framför nya datorn) med en latte i handen (med samma latte). Man ser familjen (kollegorna) röra sig i övriga rum (lokaler). Man funderar på hur det kommer vara att sitta i köket (gemensamma pentryt) och äta hemlagad middag alt pizza (matlåda alt hämtmat beroende på hur folk gör).
Här någonstans börjar man inse att man kanske inte ska börja hoppas för mycket. Man har ju bara varit på visning (intervju) och det var flera som var intresserade (kallade). När man redan har möblerat färdigt och föreställt sig sittandes på verandan i solnedgången (affärsresan till Milano) så blir man ju än mer besviken om det inte blir någon affär (nån annan jäkel tar ens jobb!!)
Kanske blir det ytterligare en intervju (visning) där man kan konstatera exakt samma saker som förra gången. Eller så ringer mäklaren (rekryteraren) och säger att det är dags för budgivning (löneförhandling)! Otroligt spännande, det är nu det kan bära eller brista och vad sjutton ska man säga som utgångsbud (löneanspråk)? Sen är det ganska snart klart. Antingen fick man en ny bostad (ett nytt välbetalt jobb) eller så blev man missnöjd och får börja om med en ny spännande annons.
En bra start på helgen
Torsdagskvällen blev både trevlig, väldigt rolig och ganska sen. Spamalot var värd sina pengar och Johan Glans fortsätter att vara en av mina favoritkomiker. Timingen och uttrycket gör att han blir så sjukt rolig! E och jag skrattade högt och gällt även när ingen annan fattade att det var roligt och vi var helt matta av alla intryck från scenen när vi åkte hemåt. Halv tolv kröp jag ner i sängen.
Fredagen var en ledig sådan som tur var och barnen sov hyfsat länge och lekte själva ganska länge under mycket slö övervakning från Toves säng där mamman låg och undrade varför man överhuvudtaget måste gå upp om man ändå är ledig? Efter ett tag propsades det ändå på välling och vi kom i ordning och ner. På förmiddagen var det sol och vi gick och handlade. Sen blev det snart snöstorm. Det här vintern är ganska konstig.
Efter lunch kom Daniel hem och bytte av mig och jag begav mig in till stan. Utflykten kändes väldigt lyckad och jag var på ett väldigt bra humör med ett välbekant pirr i magen när jag åkte hemåt. Resan ägnades åt att reda ut tankar i telefon med bror. Det är tydligt att man bäst begriper vad man själv tänker när man berättar det för någon annan. När tankarna tvingas formuleras i riktiga ord.
Kvällen blev en soffkväll. Vad har hänt med våra träningsambitioner? Nåja, det kommer väl en vår, inte sant? Det var i alla fall skönt att lägga sig tidigare än på länge och att tankarna var relativt utredda. Det är härligt men ack så spännande när problem byts mot möjligheter.
Fredagen var en ledig sådan som tur var och barnen sov hyfsat länge och lekte själva ganska länge under mycket slö övervakning från Toves säng där mamman låg och undrade varför man överhuvudtaget måste gå upp om man ändå är ledig? Efter ett tag propsades det ändå på välling och vi kom i ordning och ner. På förmiddagen var det sol och vi gick och handlade. Sen blev det snart snöstorm. Det här vintern är ganska konstig.
Efter lunch kom Daniel hem och bytte av mig och jag begav mig in till stan. Utflykten kändes väldigt lyckad och jag var på ett väldigt bra humör med ett välbekant pirr i magen när jag åkte hemåt. Resan ägnades åt att reda ut tankar i telefon med bror. Det är tydligt att man bäst begriper vad man själv tänker när man berättar det för någon annan. När tankarna tvingas formuleras i riktiga ord.
Kvällen blev en soffkväll. Vad har hänt med våra träningsambitioner? Nåja, det kommer väl en vår, inte sant? Det var i alla fall skönt att lägga sig tidigare än på länge och att tankarna var relativt utredda. Det är härligt men ack så spännande när problem byts mot möjligheter.
fredag 13 januari 2012
Trettonhelg i Umeå
Vi var ju i Umeå i några dagar och det har er utsände inte rapporterat ett ord från. På grund av det tillfälliga avbrottet så blir det lite hoppigt tidsmässigt här på bloggen men så får det vara. Vi åkte ju till Umeå onsdag kväll och det blev på det viset en riktigt lång helg.
Söta och duktiga barn på flygbuss...
..och i gaten.
I Umeå hade det precis fallit massor av snö så det var en vit vintervärld som mötte oss till Toves förtjusning. Redan på torsdagen var vi ute och det åktes rutchkana nerför en stor snöhög och byggdes snögubbar. Pappa Daniel passade också på att brottas med sina systrar i snön.
Torsdagsmorgon genom sovrumsfönstret
Syskon i snö
Snögubbar
Dagarna präglades annars mellan måltiderna av olika umgåsaktiviteter och så fort barnen behagade sova så spelades det spel. Jag tror det var länge sen vi spelade så mycket spel när vi sågs! Och inte vann jag direkt mycket heller. Konstigt att det ändå är lika kul? Kvällarna blev sena bara för att alla i familjen vägrade ge sig förrän efter midnatt.
På torsdagskvällen var Daniel och jag bjudna på julklappsdans i Umeå. Blender och Expanders spelade nonstop och det var en kväll med mycket festfolk precis som väntat. Det var inte direkt många där som jag kände igen och det var lite synd. Sen var jag i så dålig form mentalt att jag fick nog efter några timmar. Jag var för ledsen helt enkelt. Då hade jag dansat med de som kunde vara nåt och Daniel och jag hade hunnit dansa ovanligt mycket med varandra.
Under hela Umeåvistelsen grubblade min hjärna dag som natt och spelade upp små konversationer i huvudet. Jag somnade ofta sent men sov sen ganska bra. Jag fick som tur var sovmorgon varje dag för överlevnads skull. Tove gick in till farmor och farfar när hon vaknade och när Måns vaknade fick han också kila in dit. Det tyckte de nog var mysigt allihop.
Otroligt rolig ögonblicksbild på far och son!
På fredagen var det lilla julafton och barnen fick jättebra paket. Måns har nu fått några fler egna leksaker och han gillade alla skarpt! Tove verkade också nöjd men mest av allt överenergisk. Undrar hur man ska göra för att det ska bli lugnt och hon ska hinna med sig själv? När hon var klar med sina paket så satte hon sig i arbetsrummet och ritade helt plötsligt och då lade sig lugnet och vi vuxna öppnade våra, i jämförelse få, paket.
Kusin Maja gillade prasslande julpapper
Måns älskade djurkäglorna som låg i ett paket
På lördagen kom Kassjöfamiljen på lunch. Alltid lika roligt att ses och för Tove är det en högtidsstund. Hon bara älskar att leka med M som är snäll och ställer upp på hundra kurragömma i rad. S tror jag hade blivit en halvmeter längre sen sist men vecklade ändå ihop sig på golvet och tog sig an Måns en stund.
Myskillar
På eftermiddagen åkte vi en snabbsväng till Stöcke och spanade in nybygget och allt som hänt där sen sist. Det ska bli mycket trevligt att få testa uterummet när det blir varmare. Vi vet ju hur mysigt det är!
På söndagen var det sista lekchansen för barnen och sista spelchansen för oss. Efter fikat var det dags att bege sig hemåt igen. Barnen är så duktiga när vi reser så man blir helt stolt. När vi flyger har vi skötväskan laddad med Pixiböcker, pennor och papper, bananer, festis och russin. Det här var sista flygningen med Månsklumpen i knät. Nästa gång har han fyllt två och har egen stol. Då kommer vi heller inte sitta på samma rad allihop eftersom vi ju har fyra stolar.
Kottar i väntan på flygbuss ätandes morötter
Tove vinkar till farmor och farfar i nya julklappströjan
En jättetrevlig helg med älsklingens härliga familj! Som kuriosa kan nämnas att farmor av misstag slog ihop våra efternamn och vi förkortade snabbt det nya namnet till Herr och Fru Isbjörn. Det kanske kan vara nåt. ;-)
Söta och duktiga barn på flygbuss...
..och i gaten.
Torsdagsmorgon genom sovrumsfönstret
Syskon i snö
SnögubbarPå torsdagskvällen var Daniel och jag bjudna på julklappsdans i Umeå. Blender och Expanders spelade nonstop och det var en kväll med mycket festfolk precis som väntat. Det var inte direkt många där som jag kände igen och det var lite synd. Sen var jag i så dålig form mentalt att jag fick nog efter några timmar. Jag var för ledsen helt enkelt. Då hade jag dansat med de som kunde vara nåt och Daniel och jag hade hunnit dansa ovanligt mycket med varandra.
Under hela Umeåvistelsen grubblade min hjärna dag som natt och spelade upp små konversationer i huvudet. Jag somnade ofta sent men sov sen ganska bra. Jag fick som tur var sovmorgon varje dag för överlevnads skull. Tove gick in till farmor och farfar när hon vaknade och när Måns vaknade fick han också kila in dit. Det tyckte de nog var mysigt allihop.
Otroligt rolig ögonblicksbild på far och son!
Kusin Maja gillade prasslande julpapper
Måns älskade djurkäglorna som låg i ett paket
MyskillarPå söndagen var det sista lekchansen för barnen och sista spelchansen för oss. Efter fikat var det dags att bege sig hemåt igen. Barnen är så duktiga när vi reser så man blir helt stolt. När vi flyger har vi skötväskan laddad med Pixiböcker, pennor och papper, bananer, festis och russin. Det här var sista flygningen med Månsklumpen i knät. Nästa gång har han fyllt två och har egen stol. Då kommer vi heller inte sitta på samma rad allihop eftersom vi ju har fyra stolar.
Kottar i väntan på flygbuss ätandes morötter
Tove vinkar till farmor och farfar i nya julklappströjantorsdag 12 januari 2012
Sorg och tillförsikt i en salig röra
I går var det förhandling och allt blev märkligt verkligt. Nu har jag fått ett datum då jag kommer jobba min sista dag här. Det är oerhört definitivt. Jag kommer inte jobba uppsägningen ut utan sluta efter halva tiden. Det känns som ett bra beslut. Nu när jag börjar se framåt åt andra håll och framtiden här fortsätter utan mig som om inget hänt blir jag ganska snabbt överflödig på min egen post.
Till min förvåning blev jag återigen ganska ledsen. Sorgen lyckades slå igenom trots att jag har känt mig så stark och relativt glad de senaste dagarna. Idag hänger ledsnaden kvar och dagen är ganska svårhanterlig med allt som händer och allt jag ändå måste tänka på och vara positiv inför. Det börjar bli bråttom att vara på rätt ställe mentalt.
De senaste dagarna har varit omtumlande med massor av samtal hit och dit och jag har hamnat i ett läge där jag för tillfälligt inte kan rapportera här. Det får bli i efterhand när jag vet vad som sker och hur det blir med olika saker. Jag kan i alla fall lite blygsamt meddela att det rör på sig.
Ikväll ska jag spontangå på teater med middag med E eftersom M blivit sjuk. Det känns fantastiskt lägligt med tanke på mitt förvirrade känslotillstånd.
Till min förvåning blev jag återigen ganska ledsen. Sorgen lyckades slå igenom trots att jag har känt mig så stark och relativt glad de senaste dagarna. Idag hänger ledsnaden kvar och dagen är ganska svårhanterlig med allt som händer och allt jag ändå måste tänka på och vara positiv inför. Det börjar bli bråttom att vara på rätt ställe mentalt.
De senaste dagarna har varit omtumlande med massor av samtal hit och dit och jag har hamnat i ett läge där jag för tillfälligt inte kan rapportera här. Det får bli i efterhand när jag vet vad som sker och hur det blir med olika saker. Jag kan i alla fall lite blygsamt meddela att det rör på sig.
Ikväll ska jag spontangå på teater med middag med E eftersom M blivit sjuk. Det känns fantastiskt lägligt med tanke på mitt förvirrade känslotillstånd.
onsdag 11 januari 2012
tisdag 10 januari 2012
Större än man kan tro
All cred till mig idag! Jag är bara så himla nöjd och stolt med mig själv. Det är ju så lätt att ligga och grubbla på natten och tänka att "jag borde säga si och så" och sen i den vakna verkligheten så blir det inte alls som man tänkt på natten utan det blir bara lite mer som det blir bara. Men inte idag! Alla kloka tankar och formuleringar som jag tänkt senaste dygnen blev idag till konversation under ett möte med initiativtagare mig själv.
Jag har ju någon slags livsmotto som lyder "Man har alltid ett val". Det är en ganska enkel regel som kan vara väldigt svår att leva efter. Det handlar om mental träning vid varje litet tillfälle. Man kan självklart inte välja om man ska bli uppsagd eller inte, men man kan välja hur man hanterar det. Det enklaste är att följa sina första okontrollerade impulser och se sig själv som ett offer. Det är enkelt och samtidigt dåligt på alla sätt. Offerrollen ger bara negativt tillbaka.
Även fast jag såklart tillät mig en del självömkan först så bestämde jag mig ganska snart att det var en väg jag inte ville gå. Den betydligt svårare men positiva vägen är att aktiv välja sig själv, fundera på vad som gynnar en allra bäst och agera därefter. I det här sammanhanget insåg jag att har jag allt att vinna om jag klarar av det och jag har valt att försöka bevara mina goda relationer. Jag har förklarat att alla dörrar står öppna både min sista tid här och efteråt. Att jag bryr mig om och att jag går vidare med positiva tankar.
Även fast det är jag som faktiskt är "offret" i det här sammanhanget är det jag som måste visa vägen förbi skuldkänslorna och osäkerheten mot mig. Jag tänkte att om jag klarade av att övertyga da boss om min inställning och skapa trygghet kring den skulle resten av företaget också känna det. Och jag gjorde det. Jag gjorde det verkligen! Jag satte mina intentioner och min tro på prov och klarade det!
Nu när det väl sjunkit in lite så inser jag hur jag växer som människa i den här processen och under hela det här året. Det är spännande när det sker så medvetet. Och det mest spännande är att det känns som att jag gläntat på dörren till något mycket större.
Jag har ju någon slags livsmotto som lyder "Man har alltid ett val". Det är en ganska enkel regel som kan vara väldigt svår att leva efter. Det handlar om mental träning vid varje litet tillfälle. Man kan självklart inte välja om man ska bli uppsagd eller inte, men man kan välja hur man hanterar det. Det enklaste är att följa sina första okontrollerade impulser och se sig själv som ett offer. Det är enkelt och samtidigt dåligt på alla sätt. Offerrollen ger bara negativt tillbaka.
Även fast jag såklart tillät mig en del självömkan först så bestämde jag mig ganska snart att det var en väg jag inte ville gå. Den betydligt svårare men positiva vägen är att aktiv välja sig själv, fundera på vad som gynnar en allra bäst och agera därefter. I det här sammanhanget insåg jag att har jag allt att vinna om jag klarar av det och jag har valt att försöka bevara mina goda relationer. Jag har förklarat att alla dörrar står öppna både min sista tid här och efteråt. Att jag bryr mig om och att jag går vidare med positiva tankar.
Även fast det är jag som faktiskt är "offret" i det här sammanhanget är det jag som måste visa vägen förbi skuldkänslorna och osäkerheten mot mig. Jag tänkte att om jag klarade av att övertyga da boss om min inställning och skapa trygghet kring den skulle resten av företaget också känna det. Och jag gjorde det. Jag gjorde det verkligen! Jag satte mina intentioner och min tro på prov och klarade det!
Nu när det väl sjunkit in lite så inser jag hur jag växer som människa i den här processen och under hela det här året. Det är spännande när det sker så medvetet. Och det mest spännande är att det känns som att jag gläntat på dörren till något mycket större.
måndag 9 januari 2012
På väg upp
Efter en vecka är jag tydligen redan färdighopbruten och på väg upp igen. Även fast jag inte blev jätteförvånad att det här hände, jag har haft mina aningar ganska länge, så blev det ändå en chock. Nån drog liksom undan mattan och jag föll. Efter att ha informerat närmast sörjande om situationen följde sedan ett ganska intensivt sorgearbete.
Först sörjde jag själva jobbet, tryggheten och inkomsten.
Sedan sörjde jag de som jag tycker om, en efter en, som jag med största sannolikhet kommer att bara ha minimal kontakt med framöver.
Sedan vältrade jag mig i självömkan en stund.
Sen fick det banne mig vara bra.
Även fast hjärnan har gått på högvarv dygnet runt i en vecka byttes ganska snart tankarna till att grubbla på hur jag ska ta mig an uppsägningstiden så att den blir dräglig. Samt vad jag måste göra för att få något nytt arbete att gå till. Jag har dragit i de trådar jag har och jag hoppas det löser sig på ett bra sätt. Jag har bara en månads uppsägning så det är ganska bråttom. Arbetslöshet är ett ord med så otroligt dålig energi att det verkligen inte har någon plats i min livsplanering.
Jag arbetar min första dag idag sedan beskedet och det känns ändå helt ok. Såna här gånger är det skönt att jobbet faktiskt inte är det viktigaste i livet, även fast det känns så direkt, utan man har familj, vänner, dans och sång som är desto mer värdefullt. En ny inkomst går alltid att ordna.
Nu är det viktigt för mig att få ett bra avslut här, det vet jag gynnar mig i längden. Det är bara orättvist att man själv måste vara den starka och visa vägen i det här läget, annars blir man oerhört transparent för alla anställda som inte vet hur de ska hantera en.
PS: Har fyllt på med två nyårsinlägg under det tillfälliga avbrottet, alltså scrolla gärna ner!
Först sörjde jag själva jobbet, tryggheten och inkomsten.
Sedan sörjde jag de som jag tycker om, en efter en, som jag med största sannolikhet kommer att bara ha minimal kontakt med framöver.
Sedan vältrade jag mig i självömkan en stund.
Sen fick det banne mig vara bra.
Även fast hjärnan har gått på högvarv dygnet runt i en vecka byttes ganska snart tankarna till att grubbla på hur jag ska ta mig an uppsägningstiden så att den blir dräglig. Samt vad jag måste göra för att få något nytt arbete att gå till. Jag har dragit i de trådar jag har och jag hoppas det löser sig på ett bra sätt. Jag har bara en månads uppsägning så det är ganska bråttom. Arbetslöshet är ett ord med så otroligt dålig energi att det verkligen inte har någon plats i min livsplanering.
Jag arbetar min första dag idag sedan beskedet och det känns ändå helt ok. Såna här gånger är det skönt att jobbet faktiskt inte är det viktigaste i livet, även fast det känns så direkt, utan man har familj, vänner, dans och sång som är desto mer värdefullt. En ny inkomst går alltid att ordna.
Nu är det viktigt för mig att få ett bra avslut här, det vet jag gynnar mig i längden. Det är bara orättvist att man själv måste vara den starka och visa vägen i det här läget, annars blir man oerhört transparent för alla anställda som inte vet hur de ska hantera en.
PS: Har fyllt på med två nyårsinlägg under det tillfälliga avbrottet, alltså scrolla gärna ner!
onsdag 4 januari 2012
Tillfälligt avbrott
Jag har blivit uppsagd.
Arbetslöshet ingår definitivt inte i min livsplanering så jag har en del att tänka över och ta itu med. Dessutom är jag väldigt ledsen över att förlora relationer med människor jag bryr mig om.
Jag återkommer med info, årskrönika och annat trevligt när ork och tid finns över till det.
Men nu åker vi uppåt över helgen.
Må väl.
Arbetslöshet ingår definitivt inte i min livsplanering så jag har en del att tänka över och ta itu med. Dessutom är jag väldigt ledsen över att förlora relationer med människor jag bryr mig om.
Jag återkommer med info, årskrönika och annat trevligt när ork och tid finns över till det.
Men nu åker vi uppåt över helgen.
Må väl.
måndag 2 januari 2012
Nyårsgalan
Efter att ha fått en liten sovmorgon så var det snart dags att göra sig i ordning och bege sig mot Norrtälje och genrep inför nyårsgalan. Långklänning, skor, pärm och piff åkte med mig. En kort uppsjungning i foajén och lite snabba rep på våra egna stycken och sedan var det genrep.
I år var hela galan mer organiserad än förra året. Arrangemanget är större och har fått mer pengar och fler inblandade och det var enbart positivt. Till exempel så bjöds det på lunch för samtliga inblandade mellan akterna på genrepet. Genrepet var hyfsat alert och vi var klara i god tid förre konsert. Det var i princip slutsålt med 550 biljetter och det är ju jätteroligt!
Ner i logerna för makeovers. Kördamer i en loge och körherrar i en. Plötsligt mötas samtliga igen i korridoren som helt nya människor i smoking och långklänningar, liksom redo att gå på bal, och ett och annat uppskattande ögonkast slängs hit och dit. Trevligt!
Snart var det skarpt läge. I år hade kören tre olika insatser och höll för övrigt till nere under scenen i väntan på vår tur. Om man ville tjuvlyssna ibland kunde man också stå i kulissen. En del nummer ville man ju gärna lyssna till även fast man inte såg något. I vår uppgift ingick också lite flyttade av mickar och pärmar som skulle hit och dit och efter repetitionerna gick det till slut smidigt.
Våra egna nummer och hela galan gick jättebra och jättefort. Det blir ju som bekant så om man har roligt. I pausen, när publiken gick ut, passade kören på att ta gruppfoton när vi nu för en gångs skull var finklädda. :-) Publiken var hur nöjd som helst med föreställningen och vi fick göra extranummer och så vidare innan salongen till slut tändes upp. Jag visste inte om jag hade någon i publiken men när jag bytt om och kom ut i foajén fanns pappa där och han hade filmat alltihop till körens stora glädje!
Sen åkte jag hem till mitt och det blev en fortsatt lugn kväll i soffan. En riktigt härlig och rolig dag trots att den var ganska lång!
Förmodligen Sveriges snyggaste kör!
I år var hela galan mer organiserad än förra året. Arrangemanget är större och har fått mer pengar och fler inblandade och det var enbart positivt. Till exempel så bjöds det på lunch för samtliga inblandade mellan akterna på genrepet. Genrepet var hyfsat alert och vi var klara i god tid förre konsert. Det var i princip slutsålt med 550 biljetter och det är ju jätteroligt!
Ner i logerna för makeovers. Kördamer i en loge och körherrar i en. Plötsligt mötas samtliga igen i korridoren som helt nya människor i smoking och långklänningar, liksom redo att gå på bal, och ett och annat uppskattande ögonkast slängs hit och dit. Trevligt!
Snart var det skarpt läge. I år hade kören tre olika insatser och höll för övrigt till nere under scenen i väntan på vår tur. Om man ville tjuvlyssna ibland kunde man också stå i kulissen. En del nummer ville man ju gärna lyssna till även fast man inte såg något. I vår uppgift ingick också lite flyttade av mickar och pärmar som skulle hit och dit och efter repetitionerna gick det till slut smidigt.
Våra egna nummer och hela galan gick jättebra och jättefort. Det blir ju som bekant så om man har roligt. I pausen, när publiken gick ut, passade kören på att ta gruppfoton när vi nu för en gångs skull var finklädda. :-) Publiken var hur nöjd som helst med föreställningen och vi fick göra extranummer och så vidare innan salongen till slut tändes upp. Jag visste inte om jag hade någon i publiken men när jag bytt om och kom ut i foajén fanns pappa där och han hade filmat alltihop till körens stora glädje!
Sen åkte jag hem till mitt och det blev en fortsatt lugn kväll i soffan. En riktigt härlig och rolig dag trots att den var ganska lång!
Förmodligen Sveriges snyggaste kör!söndag 1 januari 2012
Nyårsafton
Dagen var lugnt med diverse hemmapyssel. Så småningom var det drags att dra sig mot det lilla gula huset i skogen. Där väntade en trerätters middag med tända ljus och brasa i kaminen. Inte alls så dumt. Efter det första rejset för barnens del lade sig lugnet då de faktiskt började leka tillsammans och byggde ett lekfort till kråkan.
Innan dessert hade barnen både ätit välling och blivit nattade på övervåningen. Det var första gången de låg tillsammans och skulle somna och först var det lite ljud däruppifrån men efter att vi tittat till dem en första gång blev det märkbart tyst. Jag tassade upp och tittade på två små sovande trynen. Så himla duktiga!
Lugnet lade sig i stugan och vi inväntade tolvslaget under konversation. Sista timmen gick tokfort och plötsligt var det dags för skumpa och alternativ till det. Tove är väldigt rädd för fyrverkerierna så jag var lite orolig att hon skulle vakna när grannen började skjuta men som tur var sov hon sig igenom allt oväsen. Att sova under vindsrenovering har sina positiva sidor.
Ett trevligt slut på ett mycket bra år! :-)
Innan dessert hade barnen både ätit välling och blivit nattade på övervåningen. Det var första gången de låg tillsammans och skulle somna och först var det lite ljud däruppifrån men efter att vi tittat till dem en första gång blev det märkbart tyst. Jag tassade upp och tittade på två små sovande trynen. Så himla duktiga!
Lugnet lade sig i stugan och vi inväntade tolvslaget under konversation. Sista timmen gick tokfort och plötsligt var det dags för skumpa och alternativ till det. Tove är väldigt rädd för fyrverkerierna så jag var lite orolig att hon skulle vakna när grannen började skjuta men som tur var sov hon sig igenom allt oväsen. Att sova under vindsrenovering har sina positiva sidor.
Sovande nyårsänglar
Eftersom jag skulle prestera under nyårsdagen så gav vi oss hem ganska snart efter årskiftet. Barnen stoppades ner i overaller och jag körde den snirkliga vägen hem. Krok på krok är en bra sammanfattning av vägen mellan oss.Ett trevligt slut på ett mycket bra år! :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)