tisdag 27 december 2011

Annandagsdans med Blender

Så var det dags igen - Annandagsdans på Yesterday! Den sista? Ja, man vet ju inte. Klart är i alla fall att denna kväll fylldes stället med folk och Yesterday gick från svinkallt till ångande hett på några minuter när dansen började. Jag hade enligt tradition klätt upp mig till julgranskula även denna annandag.

Jag åkte inte ensam denna kväll. Bara en sån sak. Jag och Daniel dansade första dansen tillsammans innan vi önskade varandra lycka till och vimsade iväg åt varsitt håll i vimlet. Sedan bjöd jag upp en duktig kille som säkert inte har en aning om vem jag är men jag har sett honom på tävlingsgolvet och vet att han gjort kometkarriär där. Han är dessutom ur-åhejare. Alltså en sådan som endast tränat för tävling från start och i princip inte dansat ute så att tekniken blivit socialdansanpassad.

Det var ganska intressant att dansa med honom då jag hade den totala teknikmotsatsen i färskt kroppsminne från min förra danskväll. Jag har inga direkta problem att följa åhej-signalerna, även fast det känns en aning kantigt i jämförelse. Jag vet vad jag förväntas göra och hamna men jag gissar att det måste vara väldigt svårt för en nybörjartjej även fast killen i det här fallet är väldigt tekniskt duktig.

Linjebuggen (heter den verkligen så eller har den nåt annat namn?) tycker jag är så mycket tydligare och roligare. Och när man träffar på någon som man matchar med är ju lyckan gjord! Jag upplever att jag kan få utlopp för min egen dans så brutalt mycket mer och hitta samspelet med min partner mer med sådan förning än med åhejsignalerna. Och det är, såvitt jag förstått, i total motsats till vad åhej-tekniken sägs gå ut på. Det tycker jag är ganska konstigt. Och jag kan faktiskt inte se att det är mina brister i teknik som gör skillnaden.

Jag kan än en gång konstatera att det är så mycket folk ute nu som jag inte har koll på. Kanske man missar hur många bra danser som helst? Eller inte. Det är dessutom en hel del nya unga killar som jag drar mig för att bjuda upp även fast de verkar duktiga på grund av tant-faktorn. Men en ny blev det faktiskt genom ett tips. Om killarna visste vilka teknikutvärdering de utsätts för i mitt huvud skulle ingen vilja dansa med mig. Men det är utvecklande för mig:

Den här killen var rolig att bugga med och vi hittade varandra ganska bra trots trängseln. I foxen ville ha gärna böja mig bakåt. Jag antog en väldigt rak hållning och då matchade vi ganska dåligt. Jag kunde ju välja att liksom krypa in under honom men jag har slutat att anpassa mig så det blir dåligt för mig. Foxen blir såklart lite haltande när man saknar andra stödpunkter än knäna men när vi tog ihop till låt nummer två så rätade han upp sig betydligt och anpassade sig därmed så mycket att jag kunde tänka mig att möta upp och vi fick till riktigt bra dans. Det lönar sig att försvara sin egen dansteknik ibland. :-)

En riktig favoritkille dök så småningom upp och bjöd på trevlig dans. Det är så skönt med de här killarna som man bara trivs med - de som alltid gör en nöjd och glad och där man känner sig helt hemma. Med dem rensas istället hjärnan från tankar och man kan bara njuta av musiken och samspelet. Jag är så glad att ni finns! :-)

Det var lite för trångt för att man skulle få ut riktigt bra dans under kvällen och jag har ett blått minne av en klockren armbåge på armen idag. Aj. Men alla mina kavaljerer gjorde sitt bästa och kvällen blev bara bättre och bättre. Sista dansen trodde jag nog att Daniel och jag skulle ta och han gjorde mystiska tecken åt mig innan som jag försökte besvara med andra mystiska tecken. Men när det väl var dags så var han fortfarande uppbjuden och efter att han stått och stirrat dumt ett tag hittade jag P som konstigt nog satt. Bra för mig förstås.

Vi hade ju heller inte hunnit dansa så vi tog väl tolv takter innan Daniel helt plötsligt slitit sig loss och kom och tog över. Lite rörigt kan man tycka men vi dansade i alla fall nästan hela sista låten ihop och sedan extranummerna som var roliga. Nya låten, Adeles "Set the fire to rain" var ju grymt härlig att dansa till och Maria sjunger så fantastiskt! Då gjorde det inget att den allra sista var en lugn låt. :-) P hade som tur var blivit uppbjuden på nytt så hon inte blev lämnad i sticket och alla verkade haft en trevlig kväll.

2 kommentarer:

Ingemar "Bigfoot" sa...

Julgranskula???
Ja möjligen självlysande då, för du utgjorde verkligen en färgklick bland alla svartklädda (inkl. mig själv).
Jag gjorde det "förbjudna" och satte mig i det omtalade vänstra hörnet, men så är jag ju en riktig bondtölp också som inte fattar nått.
Tyckte faktiskt stämningen var riktigt bra och jag hade en fantastiskt trevlig kväll med 5 sprillans nya pumor i vilthägnet.
Inte en nobb så långt ögat nådde.
Tack förresten för alltid så grym dans med dig Frida. Jag uppskattar ju din vassa , humorfyllda och analytiska bloggpenna , men man kan ju få lite prestationsångest på golvet ibland med såna damer.
Denna gången så sket jag i grubblandet och körde buggen efter busmetoden och det kändes hur kul som helst att du hakade på.

Frida sa...

Jag tycker alltid det är bra stämning på Yesterday oavsett hörn. :-) Bra att du struntade i att grubbla och dansade loss istället. Grubblerier är ju aldrig främjande för ens dans.

Kul att du kom på besök både här och på Y. :-)
Kram