söndag 27 februari 2011

Måns 11 månader

Ja, vår lille prins närmar sig året med stormsteg. Han har verkligen blivit en kille att räkna med nu, han kommunicerar och tar plats. Vanligaste ordet är "Dä!" eller "Dö!" eller kanske någon slags vokal mittemellan och med markerat D. Det säger han samtidigt som han pekar på något som verkar intressant och det mesta verkar just nu intressant. Det näst vanligaste ordet är maaaa-mmmaaaaa, gärna med gråtröst.

Välling har nu blivit Måns stora passion. Den där halvminuten när flaskan står i micron är evighetslång och han hinner bli mycket upprörd över att servicen är så seg. När väl flaskan lämnar micron och locket skruvas på sitter han med båda händerna uppsträckta så långt det bara går och han försöker locka till sig den varma goda drycken med nåt som lätt skulle kunna förväxlas med iltjut blandat med gråt.

Men sen blir det tyst.

Fyra klunkar senare är två deciliter välling slut och en rund och go Måns sitter åter på golvet, lyfter triumferande den tomma flaskan och säger "Dä!"

Måns har nu kommit på ännu en sak som Tove gjorde i samma ålder. Han biter på rumsbordet. Nu kompletteras alltså märkena efter Tove små tänder med nya märken av Måns tänder. Toppen....

Måns sover nu oftast gott om natten till föräldrarnas stora lättnad. Han somnar runt halv åtta oc vaknar runt kvar över sex. Då är det morgon för alla. Upp och hoppa. Måns ammar oftast fortfarande några stackars milliliter på morgonen i sängen (jag ska sluta nu vilken dag som helst har jag lovat mig) och sen är det välling som gäller.

Måns äter nu allt mer samma mat som oss andra och det finns inget stopp. Han kan äta och äta och äta och äta. Sen kan han alltid äta lite majs på det. Eller lite bröd. Måns sover runt två timmar på dagen. Om man inte är ute och går med vagnen på förmiddagen somnar han efter lunch samtidigt som Tove. Mycket praktiskt.
Nybadad

Han är oerhört mammig. Maaaaa-maaaaaa!! Vem som helst går bra bara jag inte är där men om jag råkar gå förbi så duger det inte längre och han vill klättra ur famnen eller krypa efter mig. Mamm-mmaaaaaa!!! Tove är ju pappig istället och snarare anti-mamma så det är nästan skönt som motpol. Jag vill ju också ha lite kärlek.

Jag funderade ju på hur det skulle börja kännas att jobba igen när Måns var så liten men jag tycker det fungerar bra. Ibland och framförallt i början blev han ledsen när jag gick på morgonen men oftast får man nu glada vinkningar istället. Och när jag kommer hem kommer han krypande jätteglad och vill bli upplyft.

Måns diggar all musik!

Inga kommentarer: