Jag kan bittert konstatera att det inte blir nåt dansat på läääänge. En sån här vecka när jag dessutom inte kommer iväg på min showdans blir det riktigt tråkigt! Dansen har fått stå över på grund av sjukdomar och annat och nu när finfina danshelger närmar sig så passar Daniel på att lämna mig ensam med barnen. Så typiskt att det är just de helger det finns dans i närheten!
När jag inte dansat på ett tag tappar även jag beroendet. Det ses som negativt. Jag tycker om att ha en drivkraft som drar mig ut på dans så jag får röra på mig och träffa folk. Nu känner jag att det börjar bli sådär, jaha?, inte så viktigt längre.
Men faktiskt så hägrar Gävlemaran en del. Måste bara hitta danssällskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar