Hemkomsten

Vi vaknade ganska tidigt på Hotell BB. Vår son (vi försöker fortfarande lära oss) ville ha frukost och vi också. Man blir himla hungrig av att föda barn! Sen var dagen väldigt slö. Vi väntade mest på att det skulle komma en barnmorska och låg och försökte bestämma namn. Om det blivit en flicka hade det varit klart. Pojke är svårare. Det tyckte vi förra gången med men då blev det ju enkelt. Till slut lyckades vi bestämma oss för det vi redan visste från början. Men mycket skratt hann det bli på vägen när vi spånade vilt.

Daniel, som även denna gång tog hand om de första blöjbytena fick snart erfara den mest uppenbara skillnaden mellan flick- och pojkbebisar: De senare har eget sprinklersystem! Inför nästa byte tog han av sig tröjan innan...

Strax före lunch kom barnmorskan och vi hade väl mer eller mindre väntat på att få bli utskrivna men det fanns det tydligen inga planer på. Det där med att omföderskor får stanna ett dygn verkade plötsligt inte gälla. Men vi ville hem. Även fast det är smidigt att bo på hotell med helpension hade vi inte riktigt nåt där att göra. Amningen funkade ju och jag mådde förhållandevis bra.

Barnmorskan, som var ganska ny, skulle kolla om vi kunde göra en läkarundersökning i förtid så att säga och vi åt lunch medan vi väntade på besked. Det var inga problem alls och vi fick en tid vid halv två. Läkaren undersökte Måns och vi fick grönt ljus att åka hem. Vi fick en återbesökstid på torsdagen (idag) för fler undersökningar. Kvart över tre satte vi oss i bilen och åkte hem. En halvtimme senare kom vi hem med en nästan precis ett dygn gammal Måns.
Morfar och Tove tog emot oss. Tove trodde först att "lillebo?" låg i väskan. Men han satt ju i bilstolen. "Hej Lillebo". "Måns" kunde hon också säga utan problem. Väldigt spännande tyckte hon det var att "bäbisen" äntligen kom hem. Först. Sen var det lite svårt att veta hur man skulle bete sig. Å ena sidan ville hon vara där och titta och krama på lillebror. Å andra sidan blev det full fart och högljudda lekar.
De nyblivna tvåbarnsföräldrarna insåg ganska snabbt att det kommer vara en tid med en hel del utmaningar! Morfar åkte hem efter en stund och morbror kom över en snabbis för att titta till oss. När Tove väl kom i säng så lade sig lugnet igen och vi kunde njuta lite av att ha kommit hem mer vår nya familjemedlem.

Stolt morfar

Måns sov ju nästan hela dagen men när det var dags för oss att sova var han vaken. Men han somnade till slut vid tolv igen och jag behövde bara amma ett par gånger under första natten. Skönt! Jag behövde verkligen lite sömn!