fredag 19 mars 2010

4 dagar över tiden

Ännu en dag och en natt har gått. Filuren visar inga tendenser till att vilja komma ut. Det är lite som att leva i ett tidlöst vakuum. Jag var så säker på att Filuren skulle antingen komma för tidigt eller max ett par dagar över som Tove. Men så blev det ju inte nu. Varje morgon eller natt när jag vaknar känner jag efter. Men inget.

Varje dag som går ger lite extra tid till reflektion som jag inte skulle hunnit med annars. Även fast jag gjort det här en gång förut är det ändå väldigt svårt att helt förstå hur den lilla människan som fortfarande och ytterst påtagligt ligger i min mage inom en förhållandevis väldigt kort tid kommer en förvandlas till en del i vår familj. Och jag blir tvåbarnsmamma. Daniel blir tvåbarnspappa. Och Tove blir storasyster.

Ett litet litet knytt kommer komma ut i vida världen och sen ligga så nära mig och dia mer eller mindre på heltid närmaste månaderna. Pyttesmå händer kommer treva efter saker att gripa i och små pliriga ögon kommer att iaktta allt vi gör. De minsta kläderna vi har kommer vara för stora innan kroppen har fått sina rätta runda goa proportioner.

Jag hoppas Filuren kommer snart. Jag är så nyfiken på vem det är! En lillasyster eller lillebror? En vild eller lugn? En med huvudet fullt av hår? Och jag vill komma igång med livet efter graviditeten. Det har jag ju tänkt på så länge nu! Det blir spännande att se hur första tiden blir när vi är alla hemma tillsammans och hur jag sen kommer att få vardagen att fungera när Daniel börjar jobba igen. Jag ser också fram emot att försöka komma i form för egen del. 15 kg ner och en kropp som jag känner igen snart hoppas jag.

Idag är det redan fredag igen och jag ska på ännu ett MVC-besök. Jag sa att jag inte hade tänkt behöva utnyttja den tiden men nu har ju ingen Filur kommit ut så då får jag glatt traska dit på kontroll igen.

I morgon är det helg igen och båda barnvakterna är lämpligt nog i faggorna. Då kanske Filuren kan passa på!?
En alldeles jättenyfödd liten Tove för oss som
försöker minnas hur det faktiskt var

Inga kommentarer: