Dagen då Måns föddes

Nu ska jag försöka få till en hyfsat kortfattad (för er) men lagom detaljerad (för mig) beskrivning på vad som egentligen hände i måndags.

04:30 Jag vaknar och tror att vattnet gått. Nånting väldigt blött var det i alla fall. Jag ringde förlossningen direkt enligt order. Vi fick en tid för kontroll på obstetriska avdelningen kl 10.00 och skulle ringa igen om jag fick värkar.

06.00 Första värken kom. Sen kom de ganska regelbundet ca var 20 minut. De var dock väldigt snälla så jag sov vidare så gott det gick.

07:30 Daniel åker med Tove till dagis och förvarnar om att morfar troligen kommer hämta.

09:00 Snälla värkar ca en gång i kvarten. Ringde förlossningen igen för att kolla vad vi skulle göra och vi skulle fortfarande till obstetriska mottagningen.

10:00 Framme på mottagningen. Får ligga med CTG som mäter bebisen hjärtljud, rörelser samt livmoderns sammandragningar. Det tog ett tag eftersom Filuren just då verkade sova lugnt.

11:10 Undersökningen är klar. Barnmorskan är skeptisk till att nåt vatten gått. Vi får vänta på läkarundersökning. Och vänta, och vänta....

12:30 Hungriga! Vi får ok för att gå och äta lunch i väntan på läkaren. Vi går ner till patienthotellet och jag tittar avundsjukt på de som redan har sin nyfödda i en balja intill bordet. Fuskigt! Jag vill också vara klar och slippa ha ont. Värkarna kommer ca var 10:e minut nu men är hanterbara med andning. Eftersom alla varit skeptiska hittills känns det som vi kommer få vänta ännu någon dag. Vi ringer barnvakterna och diskuterar läget som vi inte vet nåt om. Det bli morbror som hämtar Tove i vilket fall.

13:30 Äntligen läkarundersökning! Inget vatten har gått. Däremot är jag öppen 5 cm och det blir förlossningen nästa! "Yeeeejj!" säger jag. Jo, faktiskt. Dock är förlossningen full och vi får avvakta på mottagningen i väntan på ett ledigt rum. Först nu hämtar vi vår väska och kopplar in TENS-apparajten så jag får lite smärtlindring. Traskar lite i korridoren med min goda vän TENS.

14:30 Ett rum är ledigt och vi åker ner till förlossningen. Barnmorkan som följer med ner undrar om jag har riktigt ont och om jag bara har smugit med mina värkar. Jag vet inte riktigt. Väl på förlossningen blir jag inkopplad med CTG igen och barnmorskan och praktikläkaren som ska vara med, vi gillar båda på en gång, går ut för att skriva in mig. De blir borta ett bra tag och värkarna är nu inte alls skojiga och jag börjar bli grymt sugen på lustgas. Får ringa på klockan för att få hjälp med det.

Daniel tog detta kort mest för att illustrera tiden.
Här har vi precis kommit ner. Se klockan.

14:50 Nu först får jag av kläderna och på med en sån där fin särk. Lustgas är najs ibland!

15:00 Undersökningsdags till slut. Hoppsan, öppen 8 cm eller nåt. Daniel är ute och parkerar om bilen. Eftersom jag begärt Danderydsmodellen i journalen så frågar barnmorskan om jag står fast vid det trots att det ändå går så snabbt. Då spräcker man nämligen hinnorna för att få extra fart på förloppet. Jag frågar vad alternativen är? "Antingen går det jättefort när vi spräcker hinnorna eller så tar det lite längre tid om vi låter bli." Ok, varför dra ut på pinan tänker jag. Barnmorskan väntar in att Daniel ska komma tillbaka.

15:10 Amniotomi, som det heter när man spräcker hinnorna. Nu går alltså vattnet på riktigt. Helt galna värkar.

15:20 Krystvärkar. Denna gång kan jag krysta själv och känner faktiskt precis vad som händer (på gott och ont). Det går först ganska bra, jag gör tydligen rätt. Sen går det inte lika bra, Filuren kommer inte ut!

15:28 "Jag måste klippa" säger barnmorskan. "Jag hörde det där!" säger jag. Men jag kände faktiskt inte klippet alls denna gång. Hon måste haft en bra bedövningsspray!

15:30 Kryst "plopp" huvudet är ute. (Nä, det säger inte plopp men ni kan ju föreställa er känslan av att skita ut en flygel så börjar ni närma er, men "plopp" känns liksom mer aptitligt...) Kryst igen och där kom kroppen ut. Oerhört svårt att skriva ner hur det känns men jag kan göra en bra ljudillustration. Elin förstod i alla fall precis när jag beskrev det i telefon igår. ;-)

Nästa bild "på rullen". Här är Måns precis född.
Små blå händer hade han. Se klockan igen.

En liten kille var det som kom upp på magen! Tänka sig. Jag har inte ens vågat hoppas på det, men visst känns det som en extra bonus att ha fått en Daniel junior. Ska bli så kul att se honom växa upp! :-)

Navelsträngen var visst ovanligt kort. Det kan också haft en del i att han hade svårt att komma ut. Daniel fick klippa av den. Sen ägnade de lite tid med att lappa ihop mig. Det gick som tur var betydligt fortare än sist även fast vi fick invänta en läkare även denna gång. Lilla sonen var direkt på hugget och ville ha mat. Syjuntan var klar runt 16:45.

Föräldrarna med nykomlingen. Fotot taget 17:16.

17:20 Vi får fika. Te och mackor kan verkligen smaka himmelskt! Daniel går ut och ringer lite.

17:40 Jag får duscha och hoppa (nåja, men Daniel hjälper mig...) i mina mjukiskläder som jag hade med. Otroligt vad fort man kan bli människa igen! Vi får veta att Hotell BB är fullt men att de ska öppna fler rum så att vi kommer att få ett till natten.

18:20 Mätning och vägning. Daniel går och fixar middag från hotellet.

19:00 Gott med mat! Vi sätter sen på lite mysmusik och fotar, ammar, mms:ar familjen och vilar i dunklet tills vi får vårt hotellrum. Den här gången har vi lite mer tid och ork över till eftertanke och vi ligger där och försöker begripa att vi nu har en son. Jag är hyfsat cool ända tills jag börjar tänka på att Tove nu fått ett syskon. *Snyyyyft*

21:00 Vi rullas iväg till hotellet. I väntan på barnmorskan skickar vi mms till vänner, ringer lite, fikar lite mer och slöar tills vi får klartecken att sova. Vi somnar runt tolv. Filuren, som fortfarande inte fått sitt namn, sover bra på natten. Jag sover väldigt lite. Troligen full av adrenalin samt att jag har regelbundna sammandragningar. Som omföderska är det tydligen vanligt. Är ändå hyfsat pigg på morgonen.

Det var ungefär så det gick till. Det kändes väldigt märkligt att det plötsligt gick så fort. Jag som bara några timmar tidigare misströstat så och sneglat på de nyfödda bebisarna med avundsjuka i blicken. Men det är ju skönt att det gick så fort och så bra ändå. Och en alldeles frisk liten nyfiken krabat kom ut även denna gång. Vi är verkligen priviligierade föräldrar!

Filuren Måns i egen hög person! 2,5 timma gammal.