måndag 15 mars 2010

Vemodig söndag

Igår var den stora konsertdagen och jag stannade hemma. Jag visste ju nästan att jag skulle göra det och med tanke på hur jag sovit och mitt onda ben blev situationen inte bättre. Att dessutom åka bort från BB just nu kändes lite korkat. I alla fall att köra själv. Vad vet man. Förmodligen var det rätt beslut att stanna hemma även fast jag med facit i hand ju kan konstatera att åtminstone inte vattnet skulle gått under konserten.

Men trots att jag varit ganska inställd på att inte vara med så fylldes jag av ledsamhet under söndagen och var ganska låg mest hela dagen. Det kändes så tråkigt att vara så nära ändå. Och att viljan inte räckte till över våndan denna gång. Det kändes lite som jag svek. Både mig själv och kören. Även fast jag inte tror att nån i kören ser det så. De klarade i alla fall av konserten med bravur enligt säker källa och har fått en fin recension i NT idag.

Jag hade inte riktigt något att ta tag i på hemmaplan heller igår så jag mest bara flöt runt i mitt vemodiga tillstånd. Kändes som att jag ägnade dagen åt att fika och äta.

1 kommentar:

Ann-Katrin sa...

Svårt det där när man kommer in i ett vemod. Det är verkligen inte bara att "gaska upp sig" igen.
Tur att det går över av sig självt förr eller senare :)

Lycka till men nedkomsten!

Kram