fredag 17 oktober 2008

Vill du dansa med mig? På riktigt?

Jag och bror har diskuterat uppbjudningsfenomenet några dagar nu. Och jag har öppnat hans ögon för sanningen. Sanningen att vi tjejer aldrig blir uppbjudna. Inte ens de bra. Jag känner några som i mina och vad jag vet många killars ögon är "de bästa" tjejerna. Och de blir inte heller uppbjudna, så det handlar inte om det. Jag skulle vilja säga att jag bjuder upp till 95% själv. Kanske jag blir uppbjuden en gång per kväll i snitt. Och med "bli uppbjuden" menar jag att bli uppbjuden av någon jag gärna vill dansa med. Till exempel nån av alla dem jag själv brukar bjuda upp.

Anledningen till detta anser jag vara det allt som oftast förekommande tjejöverskottet. Det har gjort att om man ska ha sig en bra kille så gäller det att vara snabb. Killarna hinner knappt tacka för dansen innan någon ny tjej har bjudit upp. Och eftersom alla tjejer nu är så himla snabba så måste man själv va skitsnabb osv... Killarna hinner alltså inte. De hinner inte bjuda upp, de hinner inte dricka vatten, andas, byta tröja och så vidare.

Och det är ju inte heller kul att behöva vara så fräck för att få dansa. Jag bjuder hellre upp med ögonkontakt än en knackning på axeln för jag vet hur jag själv reagerar de få gånger nån knackar på mig. Lik förbannat så är det oftast en rygg man ser och ja....vad göra... En av de få killar som faktiskt bjuder upp mig när han får chansen brukar ta min hand och gå med åt det hållet jag är på väg. (Oavsett om förra killen inte "släppt av" mig än.) Det tycker jag är trevligt!

Att man som tjej i princip aldrig blir uppbjuden resulterar också i en stor osäkerhet. De flesta killar jag dansar med har som princip att alltid tacka ja. Det gör att det kan kännas som att vi alltid dansar för att JAG vill. Det är ju jag som bjuder upp och han har ju som princip att alltid tacka ja. Och han bjuder sällan eller aldrig upp tillbaka. (För det hinner han ju inte...eller...??? Ja, som sagt osäkerheten kommer som ett brev på posten.) Ibland så är jag inte nöjd efter fyra och kanske vill dansa lite till... men det är alltid jag som frågar och han har ju som princip att tacka ja...och så dansar vi vidare för att JAG vill. Och så känner man sig som en stalker. Ville han verkligen dansa med mig eller var han bara artig?

Förhoppningsvis får man tillbaka så mycket i dansen och efteråt att man inte behöver känna så men det är synd att det ska vara såhär. Jag vill helst inte behöva fundera på om det är ok att bjuda upp igen. Tillbakabjudningar är mycket trevligare.

Jag har också till min besvikelse märkt att många killar faktiskt inte verkar bry sig om att bjuda upp själva. De verkar tycka att det är skönt att bli uppbjudna på samma fläck som de stannade på efter förra dansen. Jag har ofta lite koll på min omgivning för annars är det helt kört att hinna få tag på någon bra kille men det verkar va få killar som faktiskt aktivt letar efter sina favorittjejer.

Jag har ingen lösning på det här problemet men jag hoppas att det förändras med tiden. Systemet med damernas och herrarnas skulle kunna va en dellösning, men systemet följs inte ens där det finns nu. Även där är det tjejöverskott och det går FORT mellan danserna även fast killarna har lite större chans.

Om det är jämna par någon kväll däremot så märker man skillnad direkt. De kvällarna är oftast riktiga höjdare! Det är sån självförtroendekick att faktiskt bli uppbjuden flera gånger under kvällen. Tänk att det finns killar som faktiskt vill dansa med just mig. På riktigt. Så pass ivriga att de faktiskt bjuder upp själva. Jo, precis så känns det. Och då är det faktiskt illa.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Hej,

har efter ett antal år dansande o massa tragglande blivit så pass bra att när jag går ut så blir jag uppbjuden större delen´av kvällen. Delvis pga att man kan dansa men även att man lärt känna massor. Håller med om att det är lyxigt och bekvämt. Aldrig tänkt på detta med att bekräfta motparten som du beskriver men ska ha det i åtanke framöver o förmodligen gör det mitt dansande ännu trevligare.

Frida sa...

Antar att du är man och jag blir lite upprörd över att du "aldrig tänkt på detta med att bekräfta motparten". Det bekräftar så väl mina teorier i stycke sex. :(

Anonym sa...

Hej frida! Blä va tråkigt det låter med den svaga uppbjudningsfrekvensen i söder. Jag har skrivit lite om det på min blogg oxå. Här i Sundsvall är det inte så illa ändå. Iaf inte då man varit med i branchen länge. Men visst, som tjej får man alltid jobba extra mycket för att få det man vill ha!

Kram /Ankan

Anonym sa...

Åh så trist att vara duktig dansat tjej och inte få den dära bekräftelsen och lyckokänslan att faktiskt bli uppbjuden/tillbaka bjuden om man verkligen vill dansa! Huu så trist! Själv är jag tjej, dansar ofta i damernas/herrarnas området och får förmånen att ofta bli uppbjuden. Jag får dansa mycket om jag vill. Om jag har tur eller genom åren byggt upp ett gigantiskt "dansstall" vet jag inte...men det är så kul att faktiskt bli uppbjuden trots att man inte är speciell (speciellt snygg, väldigt känd, har de rätta detaljerna. osv....)
Vill tro att damernas/herrarnas skylten har sin fördel för mig. För jag är inte alltid den där rävig tjejen som springer fram till killarna, jag är dessutom kort och hinner inte allid fram...så jag vill tro på något vis att den man valt att dansa med en gång faktiskt försöker bjuda tillbaks samma kväll eller danskvällen efter så då har man alltid någon på lut som kommer...MEN svårt att veta det dära med demokratisk dans. Vilket jag har prova. Man måste som tjej vara så grymt snabb. Då upplever jag det mera som att man får jaga. Upplever som att folk inte dansat klart med sin partner förän jakten på en ny börjat...Men det kan vara galet kul med demokratiskt danskväll också...

Hur som helst du får nog lita på att killarna verkligen vill dansa med dig, du är säkert duktig.

Hur som helst kul med din fina dansblogg!

/bloggläsare, tjej, dansare.

Anonym sa...

Hej
Som vanligt har du träffat mitt i prick!Jag vet inte vad det är men jag tycker killarna blir sämre och sämre här nere i Stockholmstrakten på att bjuda upp. Jag var tvungen att fundera lite efter jag läst ditt inlägg på vilka som egentligen bjuder upp mig när jag är på dans. Det är för det mesta norrlänningarna som har flyttat ner. Kanske för att de har vanan inne att man måste ge och ta i dansvärlden...
För övrigt så slutar jag för det mesta bjuda upp om inte killarna bjuder tillbaka när de får chansen. Då hittar jag hellre nya kavaljerer som tycker det ÄR roligt att dansa med mig OCH visar det!

//Malin

Anonym sa...

Hejsan Frida!

Tror nog att Emil har berättat ur våran synvinkel oxå.

Var i Borås och dansade för två veckor sedan. En Nonstop dans med Shake/Zlips.Fick gömma mig bakom en stol för att hinna byta T-shirt och dricka vatten mellan varven.
När man så inte råkar bli uppbjuden passar man gladeligen på att vila och kanske slänga några blickar på scenen eller kanske tömma i sig en kopp faffe på stående fot. För att sitta ner med en kondisbit och en kopp kaffe är inget hinder för att bli uppbjuden.
Så jag tycker ibland at problemet är bådas, dock med skillnaden att jag känner mig uppskattad.

Anonym sa...

Var också i Borås (som Kent) men då stället är nytt för mig var det inte så där helt hopplöst att hinna bjuda upp själv. Inte lika många som känner igen mig och "kastar sig över en direkt". Det gör å andra sidan att man som kille får kämpa lite med att bjuda upp själv. Något jag har blivit sämre på. Får man inte träna så blir man sämre. Så visst kan vi killar vara dåliga på att bjuda upp också.

Men mycket läsvärd blogg och jag håller med Kent om att vi delar problemet. tjejer och killar.

Frida sa...

Jo, visst är det ett gemensamt problem, i alla fall för de killar som faktiskt VILL bjuda upp själva.
Och visst finns det såna som tur är. Såna som är så poppis att de aldrig själva får chansen att bjuda upp sina favorittjejer eller kanske någon ny och tycker det är tråkigt. Däremot räcker ju tjejerna allt som oftast så en bra kille behöver i princip aldrig stå.

En kille har följande tips för att få bjuda upp själv: "Man lämnar damen bestämt när man dansat klart för att leta upp en ny dam att bjuda upp. Naturligtvis blir man uppbjuden ibland på vägen men detta har lett till att jag faktiskt hinner bjuda upp ibland :-)"

Anonym sa...

Vill en kille verkligen verkligen dansa med just dig så tro mig - då hinner han fram!
Det har jag både sett hända runt mig och själv varit med om.
Om sen anledningen till hans plötsliga förmåga att hinna är din dans eller dig låter jag vara osagt.. men om du är mer intresserad av hans dans än av honom så brukar han få svårt att hinna fram till dig i fortsättningen har jag märkt.. underligt det där.. ;o)
Sen kallas det inte (lyx)problem utan anledning, de få gånger det varit rejält killöverskott och jag inte kunnat bjuda upp de jag vill så som jag är van eftersom jag hinner bli uppbjuden på vägen har inte varit mina roligaste danskvällar.. visst är det kul att bli bekräftad genom uppbjudningarna, men för mig ett problem att inte själv få välja..
Om jag har en poäng med detta är det väl att båda sidor har sina fördelar och sina nackdelar men så länge vi är medvetna om dem och försöker bjuda till (lite ofrivillig Göteborgshumor där..) från båda håll så lär vi få riktigt roliga danskvällar allihopa! :o)

Frida sa...

Om jag tolkade det där rätt så kan man alltså anta att OM nu nån kille anstränger sig lite extra så är han intresserad av mer än dans?!

Då är det alltså därför "ingen" bryr sig om mig, jag är ju helt ointressant på marknaden. ;)

Faktiskt så märkte jag en skillnad i vissa killars sätt att dansa med mig sen jag blev gravid. Och inte då för att de "var extra rädda om" mig utan det kändes som de plötsligt insåg att jag var ett hopplöst fall. ;) Men det är värt en egen krönika.

Och visst kan jag hålla med om att det är lyxigt att alltid få "välja" själv. (Om man nu hinner fram..) Men det är det där "alltid" som man tröttnar på ibland..