I måndags hade jag två möten inbokade. Det första med företaget som rekryterade mig. Det blev ett väldigt bra och konstruktivt möte. De fick ju helt oväntat massor av feedback från mig som kandidat och det tyckte de var väldigt intressant även om den mesta var negativ. De hade liksom inte dittills riktigt tänkt på att utvärdera med kandidaten och insåg att i dessa tider när kandidater var svårare att hitta än uppdrag så var det ju av största vikt och kanske borde bli rutin.
Kul att kunna hjälpa till.
Det andra mötet var en lunch med nya chefen. Han kallade det för ett "utvecklingssamtal light" efter första månaden. Ett förbaskat bra initiativ känner jag med facit i hand. Det är helt i linje med mitt tänk om möten mellan människor bortsett från hierarki. Jag tänker att hur ofta är det inte man i ett nytt jobb blir upplärd som sig bör av närmsta medarbetarna, hittar sin sociala plats etc, utan att ha någon direkt kontakt med chefen alls första tiden. Kanske inte något direkt personligt möte tills första lönesamtalet eller liknande. (Hemska tanke!)
Om man väntar för länge med detta så byggs det förmodligen upp spänningar och förutfattade meningar inom hierarki som sedan kan vara mycket svåra att släppa. (Att gå till chefen med feedback blir helt osannolikt.) Att däremot öppna upp för ett öppet samtal öga mot öga i ett tidigt skede för att se hur det går, hur arbetsuppgifter och arbetssituationen i övrigt känns, så har man öppnat dörren till kommunikationen människa till människa.
Samtalet kändes väldigt positivt och vi utvärderade väl tillsammans hur mottagandet och första tiden varit och om arbetsuppgifter och övrigt motsvarade mina förväntningar från rekryteringen. Även fast jag inte varit direkt osäker innan så kändes ett aktivt samarbete ändå betydligt närmare till hands efter lunchen. Bra där!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar