I tre hela år har hon nu Tove funnits och varit en påtaglig del av vår familj. Det finns så mycket jag skulle kunna och borde skriva om Tove så jag inte vet var jag ska börja. Hon är ju liksom överallt hela tiden. Hon pratar och konverserar, sjunger och leker.
Tove är väldigt intresserad av väldigt mycket och när hon väl pysslar med något är hon fokuserad på det hon gör. Det är viktigt att allt görs på samma sätt varje gång, annars blir hon lätt frustrerad. Om man har lekt en lek på ett sätt är det så den ska lekas och nåde dej om du försöker improvisera lite!
Tove tycker fortfarande om dagis väldigt mycket. Hon får ju bara vara där femton timmar i veckan nu och det är viktiga timmas känns det som. Hon verkar ha bra kompisar på dagis och verkar mest leka och rita när hon är där. Nu när våren äntligen kommer smygande kommer de vara ute ännu mer och det blir ju härligt. Den andra återkommande aktiviteten är ju fortfarande öppna förskolan och det är lika populärt som alltid. Daniel har visst till och med svårigheter att få med henne hem när det är dags.
Sen finns det ju en tredje återkommande aktivitet i Toves vardag och det är lekgympan som ä en gång i veckan och den skrev jag ju om häromdagen. Det känns i alla fall väldigt bra att hon får vara med på en rolig och lekfull aktivitet med andra barn än dagiskompisarna och andra fröknar än dagisfröknarna.
Senaste månaderna har Tove haft sin första period av nattvandring. Jag tror det började när Måns började sova bra. (Som tur var!) Hon kom in eller ropade på pappa och pappan fick söva om henne i hennes säng. Ibland blev han kvar där. Nu har det sen några veckor lugnat sig igen och hon sover gott hela natten. Vi har infört en liten klocka som hon kan titta på för att veta om det är dags att gå upp. Morgnarna blev tidigare och tidigare här ett tag så vi var tvungna att hitta på nåt. Vi har förklarat hur lilla visaren ska stå när det är dags att gå in till oss och det verkar åtminstone fungera hyfsat och när hon kommer på morgonen har hon klockan med sig.
Tove vill väldigt gärna hjälpa till med allt i köket. Laga mat och baka är väldigt populärt men inte helt enkelt och riskfritt. Hon kan inte låta bli att pilla på allt som ligger på bänken och att vänta tills det är dags att göra olika moment är väldigt svårt. Om hon ska kunna hjälpa till på ett bra sätt måste man förbereda sig minutiöst. Ibland hjälper hon även till med dukningen och då är det besticken som hon når själv i lådan nu och kan lägga på bordet.
Rutiner är som sagt oerhört viktigt, till exempel nattningen, och det roliga med det är att vi har upptäckt att de ser olika ut beroende på vem av oss som nattar. Det är alltså exakt samma saker som ska ske i exakt samma ordning varje gång jag nattar. Men när Daniel nattar så är det också exakta rutiner fast inte samma som med mej. Och när jag ska göra vissa saker med henne nu drar hon gärna till med "men så gör inte pappa!"
Tove och lillebror Måns har nog en klassisk syskonrelation. De är lika glada att se varandra varje morgon, Tove säger "Heeeej killeeen!" och får "Dä!" till svar. De kan leka tillsammans och skratta och krypa runt men plötsligt är det någon som gråter. Hittills oftast Måns. Tove knuffas och bits när lillbror inte begriper att han är på fel plats vid fel tidpunkt. Det ska bli "intressant" när Måns växt ifatt fysiskt men inte psykiskt....
Toves treårskontroll på BVC blev framflyttad så tar några extra veckor innan hon får visa om hon kan säga meningar på mer än tre ord (HA HA HA!) och om hon förstår saker man ber om, typ "Kan du hämta skeden på bänken i köket?" (HA HA HA! igen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar