Helgen gick fort förbi för jag var ju nästan inte hemma. På lördag förmiddag var jag med barnen på lekgympa och Tove verkade tycka det var jätteroligt och hon försöker verkligen följa instruktionerna i den mån de hörs... På hinderbanan hade de satt rockringar rakt ut från ribbstolarna som de skulle klättra igenom och det klarade hon ju förstås galant. Jämfotahopp ner på matta från 80cm plint var inte heller något problem.
Efter lunchen åkte jag och två gott sovande barn ut till morfar för att slå läger något dygn. Under helgen var det många skidåkningsmatcher att se och undertiden och däremellan försökte vi leka med barn samt få i oss nödvändig föda. Vi nattade varsitt barn samtidigt på olika våningar och plötsligt lade sig lugnet. Då dukades godsaker fram till andra chansen spektaklet och alla låtar som gick vidare vad fel. Tur man inte bryr sig så mycket.
Natten blev sådär. Jag delade rum med Måns och han sov oroligt och gnydde till och från och jag sov sådär så att man inte vet om man sovit. Alldeles för tidigt var det morgon i alla fall och Måns var ivrig så han fick på en tröja och strumpor på pyjamasen och sen kröp han iväg genom hela huset. Jag blev förvånad att han var så orädd och de två låga trappstegen som är mellan nya och gamla delen på huset är nu en baggis för Måns. Han kryper både uppför och nerför utan att slå i näsan.
Frukosten inmundigades framför Vasaloppsstarten och sen satt vi där mer eller mindre hela förmiddagen. Vi tittade på loppet och följde pappa Daniels framfart i spåren digitalt. Målet var väl att köra under sex timmar och det klarade han av med god marginal. Men han missade medaljen med ett par minuter.
Efter ytterligare skidlopp och fika med kaka som Tove och morfar bakat var det vår tur att bege oss ut en stund i solen. Det var väldigt skönt att få röra lite på sig efter allt sittande och tittande. Till middag åt vi makaroner och köttbullar och jag tror nästan Tove och Måns åt lika många var. Två hungriga barn var det som lät sig väl smaka. Det är så skönt att Måns kan äta samma mat som vi nu. Och han är duktig på att äta.
Efter middagen lastade jag bilen full igen och körde hemåt med mina små. Måns somnade inte utan började gråta vi Roslagsstoppet och sen fortsatte han hela vägen hem. Då känns vägen onödigt lång. Vi kom hem lagom till vällingen och när barnen väl sov så var det bara en trött mamma kvar. Jag skulle bara ringa och säga godnatt till Daniel, men då var han snart hemma så jag väntade med min egen läggning en stund.
En hyfsat nöjd Daniel kom hem och vi hade lite eftersnack innan det var dags att gå och koja. Egen säng är sällan fel och fast han bara var borta ett par nätter var det mysigt att Daniel var på plats på sin kudde igen. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar