Danskväll nummer två. Efter första kvällen var förväntningarna förhållandevis låga. Men som tur är blev
det en riktigt bra kväll. Så bra att jag stannade hela kvällen ut. Det kändes bra. Som att vara igång på
riktigt och känna hur kul det faktiskt kan vara. Det var trångt även denna kväll vilket knappast
förvånade. Men jag upplevde det inte lika stökigt. Danserna jag fick var överlag bra och utan större smällar.
Jag blev uppbjuden några gånger med blandat
resultat. En som dansade med bakåtvikt så man måste luta överkroppen framåt för att få ett bra
följavstånd. Då får man obönhörligt och direkt ont i korsryggen vilket gjorde att jag försökte spänna
till och räta upp kroppen så mycket jag kunde. Men då flyttade han högerhanden till korsryggen och
tryckte mig emot. Jag tycker lite synd om såna killar. Nästan alla som dansar med dem måste få ont, men
om man som nu möts en enda gång på dansgolvet säger man inget utan härdar ut och tänker -aldrig mer!
Före paus hann jag plocka in en hel liten rad med favoritdanser som gav mycken mersmak och det var inga problem
att vända upp igen efter paus. Andra halvlek gick ganska fort och jag stod i princip inget under kvällen
förrän under sista dansen som plötsligt uppenbarade sig. Dansen innan dansades med min grymma
instruktörspartner (You think you got trouble - bäst!) och jag släppte sen iväg honom till sin flickvän.
Åt mig fanns inte helt oväntat ingen alls som väntade.
Jag ville uppleva hela kvällen så jag var kvar och tittade på alla som myste runt och lyssnade på Marias
sista ballader (grym!). Sen tog jag på tröjan och greppade vattenflaskan och var liksom på väg. Men jag
fick vända i dörröppningen och kliva ur tröjan igen för ett par skuttiga extranummer. Kul ändå att få dansa klart kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar