Dans och andra resor till Expanders

På förhand en av de bästa kvällarna då Expanders popularitet ökat (även hos mig) med en ny ljudbild och jämnare repertoar och denna kväll fick jag faktiskt sällskap upp till logen vilket ju är sällsynt. Det var Ms danskväll och vi tog oss an golvet tillsammans. Ganska snabbt blev det trångt men ändå långt ifrån de tidigare kvällarna.

 Efter dansen med M blev jag uppbjuden av farbror X. Han ville gnussa men jag lade tydligt an med min kind. Han försökte dock till och från stånga tillbaka min panna i gnussläge vilket var ganska irriterande. X var egentligen en ganska duktig dansare men förstörde för sig själv genom att flytta runt händerna på ett inte nöjsamt vis. Detta oskick uppvägdes dock lite av att han delade med sig av synpunkter från den där DDFW-lägret. (DDDFW?, DWFFD? DFDWDDF?) Han var inte så imponerad av kurserna även fast helgen i sig varit rolig.

Sen bjöd jag upp en dansare på slump som såg vettig ut. Men ack ack vad jag bedrog mig. Han hade dock inga hyss för sig, ja han hade ju faktiskt inte mycket för sig alls. Vi kom knappt nån vart men mellan danserna log han nöjt och innerligt och jag hoppades att det inte syntes vad jag tänkte. I andra foxen fick jag plötsligt ögonkontakt med P tvärsöver golvet och utan att tänka mig för hade jag gjort en min som nog tydligt visade vad jag tyckte om aktuell dans. Detta resulterade i att P började asgarva och fick sen fullt sjå att förklara den plötsliga skrattattacken för sin dam. Detta gjorde att jag också ville skratta lika mycket men det gick ju inte för om man dansar fox så märks det tydligt om magen börjar hoppa av sig självt.

Ett par mer lyckosamma danser senare klev jag upp på en bänk bland alla andra tjejer men blev genast uppbjuden och nerplockad av - Gondolmannen! Ni kanske inte minns, men jag minns tydligt vår första dans och jag har beskrivit den tydligt här.  Den åkturen var jag inte jättesugen på att återuppleva men det var inte läga att tacka nej så det var bara att kliva i båten så att säga. Men sedan vi dansade sist hade både det ena och andra tillkommit.

Nu var det inte bara en konstig dans utan händer upp i luften, svepandes ner i hans hår(!), fingertopparna på båda(!) hans händer på mitt huvud och överhuvudtaget händer som svepte lite överallt på huden. Plötsligt kände jag mig oerhört obekväm. Det var förbi mina intimitetsgränser och jag hamnade i en ganska svår situation. Den här killen tycks tro att det här är bra och läcker dans, det är inte så att han vill "tafsa" vilket på ett sätt hade varit lättare att hantera.

Även fast jag inte besvarade hans "läckerheter" på minsta sätt så fortsatte han som om det var självklaraste saken i världen, vilket det kanske är med vissa han dansar med, som känner honom. Jag gjorde det man oftast gör i en sån situation. Härdade ut. Fyra långa låtar. Sen smet jag snabbt till en trygg famn. Och det var egentligen först då som jag kände hur illa det varit. Jag ville hem och duscha varmt och tvätta mig med stark tvål. Det är tack och lov första gången jag känner så efter en dans.

Obehagsänslan hängde kvar ett tag och förstörde lite för mig kommande låtar trots att jag fick återuppleva grymma John Mayers "Slow dancing in a burning room" som jag lyssnat så mycket på senaste veckan. (Kan varmt rekommendera hela albumet Continuum!) Sällskapet fick mig småningom ändå på bättre humör och resten av första halvlek fortlöpte utan fler klåpare.

Hemma i stugan gjorde jag mitt bästa för att förstöra slutet på Daniels film då jag ville ha lite tröst och mys och han önskade nog mest att pausen skulle vara slut så han fick se upplösningen i fred utan att behöva förklara hela intrigen för mig när det var en kvart kvar och alla började skjuta ner varann.

M och jag gjorde återigen sällskap upp till logen och fick återigen fart under fötterna till "Money for nothing" som de gör väldigt bra. Andra halvlek bestod sen bara av ytterst säkra kort som jag visste endast skulle föra dit jag ville följa. Jag fick chans till revansch för de lite förstörda danserna och tiden tickade på i en faslig fart med en allt mer nöjd Frida.

Bara en kvar att få tag på innan kvällen skulle vara förbi och till slut lyckades vi nå varandra. Dock endast för två snabba men med löften om att ta igen ytterligare förlorade foxar från två kvällar vid nästa tillfälle. Jag lämnade återigen över honom till sin tjej och sökte upp M för att se om han höll ihop för en sista dans. Vi kom enhälligt överens om att skippa extranumren och fick maxa istället till "Still got the blues" och "Brothers in arms". En värdig avslutning på en lyckad kväll, trots obehaget i första halvlek.

Sen spelade Expanders vidare ett antal snabba låtar till, det hörde jag när vi gick ner, när jag fikade och när jag duschade. Sen kom en lugn låt och sen tror jag det var slut. Jag var också slut men nöjd. Expanders hade lyft taket på Lundegårds loge och jag somnade gott med ett leende, men med en liten fundering om hur man bäst tacklar Gondoler fortsättningsvis.