Tur med vädret på kickoff-turen :-)

Dagens eftermiddag innehöll en kickoff-utmaning. En ridtur. Vi fick veta i måndags vad vi skulle göra och det har nog varit en och annan fjäril som fladdrat på firman sedan dess. Inte för att någon kanske skulle erkänna det men det har ändå märkts på olika vis. Själv har jag också varit lite spänd. Kanske inte direkt för min egen skull, just detta med islandshästar har jag ett ganska intensivt förflutet med även fast det var några år sedan nu. Men med kunskap följer också riskmedveten på gott och ont.

Alla som kunde vara med var det och vi var totalt sjutton personer. Jag kunde rida. Alltså bara jag. Sedan var det sexton råbarkade nybörjare. På stallgården rullade servicebilarna in en efter en med hantverkare av allehanda slag i full företagsloggad arbetsmundering. Tillsammans är de inte en brokig samling utan stallägaren, som försökte att inte verka så orolig, kunde konstatera att "ni ser ju likadana ut allihop!" De är bara lite olika stora. En del jättestora faktiskt. Jag hade undrat om det verkligen fanns hästar till våra största killar men det ordnade sig.

Hästarna stod färdiga åt oss när vi kom och efter lite procedurer fick alla hjälp att sitta upp. Sedan fick vi gå några varv på ridbanan innan vi gav oss ut. Ett långt tåg med sjutton av oss och tre ledare skrittade och töltade sedan runt i markerna i en dryg timma. En och annan obestämbar gångart prövades nog också. Men allt gick lugnt till och ingen ramlade av. Skönt! Vi hade sån otrolig tur med vädret då höstsolen visade upp naturens bästa sida.

Jag red allra sist på hemväg och fick tillfälle att fota hela den jättelånga raden i höstsolen. :-)

Jag satt mest och njöt och försökte se om killarna runt mig så de inte bleknat utan hade roligt och fick ut något bra av äventyret. Jag som var veteran i sammanhanget fick en väldigt bra häst visade det sig. Han hade varit med i ungdoms-SM två gånger och gick fortfarande delvis som tävlingshäst. Jag fick lite instruktioner hur han skulle ridas och vi kom ganska bra överens.

"Min" häst fuxen Falkor

När vi var tillbaka välbehållna med båda fötterna på stallbacken igen bjöds vi på kaffe och bulle i caféet som hörde till. Det var en ganska ödmjuk samling som smaskade i sig fikat innan var och en for hem till sitt. Det kändes som att alla lite ofrivilligt satt och smälte senaste timmarnas upplevelse med hästar, natur och gemenskap. Själv kände jag mig konstigt nog ödmjukt stolt över allihop. Och teamet när det är som allra bäst.