Releasekonserten för "Magiska toner"

Jag åkte in till stan. Tänka sig att de bestämt sig för att höja priserna exakt samma dag som jag för ovanlighetens skulle köpa en remsa! Väl inne mötte jag upp K&A vid Tekniska och vi begav oss mot söder. Flocken samlades in via mobiltelefon och ganska snart var vi åtta som var samlade på samma restaurang. Vi hade inte så mycket tid på oss men samtliga hann i alla fall få i sig en bit mat, lite dryck och få lite umgås därtill. Sedan var det bara backen upp till Södra teatern och några minuter till konsert.

Mitt första besök på Södran och det var en trevlig liten teater. Både salongen och intilliggande bar med terrass skulle det visa sig. Men först konserten. Sarekarna hade hjälp av några extra musiker, både såna vi träffat förut och några nya ansikten. Bland annat de två återstående medlemmarna i gruppen Frispel. Sarek spelade nog alla låtarna från nya skivan och på några hade de även hjälp av Stockholms gaykör och arrangemangen kändes ju igen. På en av låtarna var även vi samplade från skivan så det var ju lite skoj.

Arrangemangen på nya skivan faller mig riktigt bra i smaken då de är mer folkliga än pop. Tjejerna sjunger bra och de är tre helt olika röst- och scenpersonligheter. Men det är ändå musikerna som blir grejen för mig. De få helt instrumentala numret drog återigen ned mest applåder och busvisslingar och tillsammans kan de verkligen skapa tung folkmusik som gör en riktigt lycklig. GRYMT!! Dessutom är det alltid härligt att se riktiga musiker lira tillsammans.

Kvällens ofrivilliga humorinslag var gästartisten Håkan Hemlin (Nordman) som kom in i mörka byxor, uppknäppt skjorta, solbrillor på huvudet och tuggummi(!) i munnen och "hjälpte" tjejerna sjunga lite om gullvivor. Sen var det över. Det hela var så urbota dumt så jag satt och skrattade hela applåden ut. Det var kanske inte riktigt meningen...

Om man istället vill skratta "på riktigt" ska man lyssna på nyckelharpspelaren Kristofer Petterssons presentationer. Vad han än säger när han öppnar munnen så är det roligt. Sånt är märkligt men en klar tillgång för vilket scenprogram som helst. Hihihi, jag börjar nästan fnissa nu igen bara jag tänker på det. I övrigt presentationerna av låtarna kanske det som kändes lite ogenomtänkt på konserten. Nämnas extra bör också Jens Engelbrecht som inte bara mixat plattan och haft tålamod med oss i studion, han är även en grym musiker med ett riktigt härligt uttryck på scen.

När applåderna klingat ut gick man trappan ner till baren. Alla försåg sig med något och efter en stund drog vi oss ut på terrassen utanför. Så himla mysigt! Kvällen var septemberljum och mörk och vi hade det väldigt trevligt i Stockholmsnatten. Jag sprang på en tjej, M, som jag känner men min hjärna kopplade helt fel så jag trodde länge att jag stod och pratade med en helt annan M. Sånt brukar inte hände mig riktigt så det var ganska förvirrande. Så småningom gjorde sig ändå vardagen påmind och vi var några som gjorde sällskap hemåt. Kom hem vid elvatiden och sov offantligt gott!