Igår kan det ha varit min sista dans i parken för säsongen. Det väntades in jääättemycket folk hade jag sett redan på förhand och Sannex drar alltid mycket folk. Jag tror det är så för att de har så blandad repertoar och att det finns någon låt för alla.
Jag kom iväg sent med tanke på att jag inte kunnat skriva ut någon biljett pga systemfel. Jag visste att jag kunde förvänta mig en lång och bred kö. Men jag är ju inte blyg för att tränga mig och hittade snart en kompis tjugo meter fram i kön och snart kom en annan kompis och bjöd oss båda in på sitt klippkort som ändå snart skulle gå ut. Alltså kom jag förbi hela långa kön och dessutom fick jag gå in gratis. Inte illa! :-)
Nere vid dansbanan kändes det redan fullt. Jag hade ingen självskriven dansdejt denna gång och det tog ett tag innan jag kom upp på golvet. Trots allt folk var det ovanligt glest mellan guldkornen. Hur man än tittade in i massan så såg man ingen. Till slut fanns inga ursäkter att inte ge sig upp på banan och ta någon, vem som helst.
Första dansen blev helt galen. En ganska galen kille utan någon som helst koll som jag ändå lyckades ha ganska kul med och utan att skada mig. Ett bra facit måste sägas. När väl den dansen var avklarad så släppte det som tur var. Lyckades bli uppbjuden flera gånger och bjuda upp hyfsat smärtfritt resten av kvällen. Någon helt ny och några otroligt sällandansade uppblandat med min vanliga repertoar, de som nu letat sig dit.
Eftersom jag kom ganska sent var det snart paus. Jag var otroligt kaffesugen och insåg hur kön till kaffet skulle se ut. Eftersom jag plötsligt klev av banan de ganska trista låtarna innan paus passade jag på att smita före anstormningen. När jag väl stod där kom jag på att om jag nu ville ha något som helst paussällskap var det nog bäst att köpa mig ett. Så det blev en extra kaffe som jag sedan kunde dela med mig av. Smart. :-)
Som tack för det fick jag mig så småningom lite pausdans vilket är alltför sällan. Ofta är märkligt nog inte musiken särskilt dansbar men när den väl är det är det ju så lyxigt att dansa med gott om plats! Efter lite teknikeufori var det dags att fortsätta med andra halvlek.
Efter ett tag sprang jag på en kille som faktiskt dissade lite här i bloggen senast vi dansade. Trots att han är otroligt uppvaktad och våra danser förr om åren var väldigt bra tyckte jag att han gjorde det svårt för mig i foxen, bland annat sabbade min balans genom att lyfta mig lite i foxen. Men nu var det skillnad! Ojoojj, nu var samspel i absolut toppklass trots ordentligt utmanande teknik och kvällens i särklass bästa fox kom som från ingenstans. Gryyymm!!
Efter det hade jag inte så mycket mer att begära för kvällen. Och det var ju tur det då Sannex faktiskt sabbade slutet av kvällen ganska ordentligt genom att helt enkelt spela dålig dansmusik. "Too much love..." är ju en jättefin låt, men den går tyvärr inte att dansa fox till. Inte på Öland och inte nu. Så var det med flera av de sista låtarna. Några otroligt menlösa bugglåtar och sedan kvällens avslutning med fyra långsamma låtar på rad, som skulle kunna varit en dröm, men inte med de låtvalen och inte när man ändå vill ha något snabbt att bita i för sista energin och när platsen nu äntligen fanns.
Den härligt mörka augustikvällen tog hur som helst slut och det var dags att vända hemåt. Jag var väldigt trött och min vattenflaska var borta. Jaha, kvar stod en likadan med namnet "Björn" på, så jag gissar att denne Björn är tjuven. Resan hem i mörkret kändes dubbelt så lång som resan dit och rejält knäckt landade jag i sängen någon gång efter midnatt. Idag känns det ändå värt det.
Trångt ja, det var ju publikrekord för sommaren med över sjuhundra dansare i parken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar