Jag försökte hitta en lämplig inställning inför denna Ölandsvecka. Jag minns vilka misstag jag gjorde för två år sedan när jag ammade Tove på nätterna och de vore ju onödigt att göra om. Så här med veckan i backspegeln är jag faktiskt nöjd med mig själv. Jag sörjde ingen förlorad dans även fast jag missade en av mina kvällar helt och inte var uppe någon hel kväll. Jag satte min sömn och barnen främst och försökte få veckan att bli en så trevlig campingsemestervecka som möjligt. Sen att man kunde dansa lite ibland fick ses som bonus.
Jag hade en riktigt trevlig vecka bortsett från helgen som var något rörig, både i stugbyn i stort och i vår egen stuga. Vi hann umgås med våra vänner titt som tätt under dagarna plus flera gemensamma middagar på olika håll vilket jag kanske sett fram emot mest. Hur vi ska göra nästa år återstår att se. Stugan är såklart ombokad, men sen beror det på hur det är att leva med en liten kille på snart 1,5 år och en liten tjej på snart 3,5 år.
Att leva på Lundegårds camping under dansveckan är väldigt trevligt men också bitvis väldigt intressant. Vid det här laget har man kanske upphört att förvånas men jag har ändå i år reflekterat över några saker som känns värda att skriva ner:
Kramarna
Under de första dagarna på campingen stöter man på folk man "känner". Det kramas till höger och vänster och det är ju jättetrevligt. Men. En del killar jag dansat med så är kramen liksom mer än en kram. Det är en typ "oh-du-underbaraste-varelse-vart-har-du-varit-hela-mitt-liv"-sensuellt-kramigt. Man blir kramad uppifrån och ner på nåt sätt. Och det känns som att det är för att det ska vara så och inte för att jag betyder nåt speciellt för nån. Vad är det med "dansare" egentligen?
Exhibitionism
Överallt i stugbyn syns den. Exhibitionismen. Och särskilt såklart i samband med andra happenings som händer. Folk går omkring i peruker eller har fortfarande bikini fast det är midnatt. Folk vill höras eller märkas på en obeskrivbar mängd olika sätt. Ölandsveckan verkar förvrida huvudet på, vanligtvis kloka, människor. Återigen känns det som att det liksom ska vara så. Det ska vara så speciellt. Vad är det med "dansare" egentligen?
Torrgnuss
Ja, vad säger man. Alla de som står och "dansar" utanför stugorna genom att ha pannorna mot varandra, vaggandes fram och tillbaka. Jag skulle mest vilja likna det vid någon slags högstadietryckare. Inte läckert på något sätt utifrån. Men i alkoholens rus kanske de faktiskt tror att de rör på sig? Vad är det med "dansare" egentligen?
Ungdomar vs ÄldreI år kändes det som en föryngring i stugbyn. Massa småfolk sprang runt överallt och själv kände man sig som en tant. Men någonstans kan jag tycka att det är mer ok att ungdomarna lever om, festar och beter sig än att de äldre gör det. Jag kanske har en förutfattad mening att man borde veta bättre ju äldre man blir. Ta lite mer hänsyn. Vara lite nyktrare. Lite klokare. Visa vägen. Det börjar i alla fall bli tydligt efter några år att de som aldrig lyckas stadga sig förblir "ungdomar" år efter år. Och en del blir allt yngre.
Relationsdraman
Ölandsveckan är som skvallrets mecka. Det är lika spännande varje år att följa dokusåpan som uppspelar sig framför våra ögon. Vi undrar innan vem som ska få hjärtat krossat i år och har svaret med oss när vi åker hem. Vad är det med "dansare" egentligen?
Musik
I vår stuga har vi haft musik från tre håll. Eller oväsen från två håll och musik från ett. Vi har ändå bara störts lite. Man kan dock undra hur de själva kan sitta precis utanför sina stugor och poppa musik med endast diskant utan att bli båda lomhörda och tondöva. Den bra anläggningen vi har på raden har istället en tendens att pumpa bas lite för hårt helt i onödan. Vad är det med "dansare" egentligen?
Det fridfulla fylleriet
Trots de förmodligen enorma mängder alkohol som intas totalt sett under dansveckan är campingen en fridfull plats. Även fast fridfullheten stundvis har ganska hög ljudvolym. Men det är aldrig slagsmål, inte en krossad flaska så lång ögat når eller några andra dumheter. Folk har bara roligt tillsammans, sjunger och dansar. Det säger kanske en del om "dansarna" och det är ju tur det.
Dansen
Dansen på Öland kändes i år ganska överskattad. Denna vecka var de mest populära banden på helgen så då var det på tok för trångt för att ens kunna dansa. Sista fyra dagarna var det trista band men ändå tillräckligt stökigt för att danskvaliteten var sådär. Måndagen var undantaget då det både var bra band och plats att dansa och det var min bästa kväll. Lite osmart av arrangören att boka banden på detta sätt då många bara åker ner över helgen.
Bjuda upp okända
Jag har stött och blött detta ämne här i bloggen. Än en gång blev det tydligt. Att bjuda upp på måfå när det är trångt och stökigt är förenat med blåmärken. Gång på gång ångrar jag mig redan efter några takter och undrar hur jag ska överleva dansen. Att bli uppbjuden av okända är ofta lika illa. Suck! Det är tråkigt att det är så eftersom jag ju egentligen tycker att det är lite onödigt att bara dansa med mina vanliga partners när det finns så många andra att välja på.
Ja man kan verkligen undra vad det är med "dansare" egentligen? Där finns helt klart en klick med ovanligt mycket behov att av synas. Men tursamt nog är det också ett ovanligt trevligt släkte på många sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar