Fredag - sista dagen med dans till Jannez
Skrev jag att Måns höll på att somna igår vid tio? Trodde jag ja. Han var vaken men hyfsat nöjd fram till Daniel kom ner vid halv tolv. Då äntligen kunde jag lägga ner honom och somna själv. En dålig uppladdning för sista dagen. Snäll som Daniel är så gick han upp med barnen på morgonen trots att han dansat på natten och jag kunde sova igen lite igen.
Kul med bad!På förmiddagen blev det ett sista familjebad i havet. Otroligt varmt och skönt! Tove tycker om det mer och mer. Efter lunch somnade Tove och Daniel gott och jag och Måns softade utanför stugan. Vi har tillbringat mycket tid där i skuggan han och jag den här veckan. När Daniel vaknat gick jag ner för ett snabbt dopp igen och sedan kom E&M och hjälpte oss äta upp glassen och resten av kakan.
Gott med glass! Den lilla gula grejen som samlar upp glassen som rinner kommer spara många tvättar!
Eftermiddagen och kvällen ägnades åt att förbereda hemresan så långt vi kunde med ett avbrott för att kika på gammeldansen till Jannez. Tove tyckte det var väldigt roligt och hon hade bästa läktarplats från sin gunga. "Dansa mera!" sa hon efter varje låt tog slut.
På kvällen var det min tur att dansa till Jannez. Jag kände den vanliga danssugskänslan för första gången under veckan och det var ju så dags. Förberedelserna med Måns kändes bra och jag kom upp i god tid. En duktig foxkille hittade mig till första danserna och sedan stannade jag på golvet till paus.
Hemma i stugan hade det gått hyfsat men Måns sov i vagnen och vaknade när jag kom ner. Jag hann både amma honom och äta min föreberedda smaskiga fralla innan jag gick upp igen lagom till start. Även andra halvan dansade jag mycken om än inte hela tiden men i brist på en intressant sista dans gick jag hem innan slutet även denna kväll. Lite trist på sitt sätt, hade ju varit trevligt att få en komplett kväll därnere.
Kvällens i särklass sämsta dans var med en man, dryga förtio, som bjöd upp till fox. "Jahapp, undrar när vi ska börja dansa?" tänkte jag när han stått på samma fläck och åmat sig några takter. Men plötsligt kom ett steg! "Tjohooo" tänkte jag "förflyttning!" Han skulle inte ha velat se mitt minspel under den dansen och det var synd att jag inte hade någon vänninna att beklaga mig för under tiden!
Han hade helt klart sett hur man gör. Alla läckra moves kunde han och jag kunde skriva en hel blogg bara om denna dans. Han avslutade båda foxlåtarna med ytterst djupa nedlägg. Precis min favorit. NOT! Då var jag rejält less och tanken var att smita. Men, nejnej. Han höll om mej hårt runt axlarna för att invänta buggen och jag uppfann nya eder inombords. Behöver jag säga att buggen inte var bättre?
Han började med att hårdmarkera ett taktslag som inte fanns med handen i luften och sen kom fler coola grejor på rad. Bäst var nästan när jag efter en frisnurr fick ta emot med handen på bröstkorgen och fick trampa så en lång stund medan han står med armarna rakt ut från kroppen (typ som "jag kan flyga...") och svänger lite på resten av kroppen under tiden. Finns det plats att hålla på så på Öland. Oh NO! Bör man göra så överhuvutaget? Oh NO!
Kvällen hade som tur var en bästa dans också. En kille som det var alltför länge sen jag såg och dansade med bjöd upp och han kan verkligen det där med mysfox. Ujujuj så en flicka kan smälta! Men säg den lycka som varar för evigt. Just det, låtarna tog slut! *snyft* Men jag bjöd tillbaka senare på kvällen som traditionen bjuder (skyller jag på) och fick mer av det goda. Smart! ;-)
Kvällen kändes som en hyfsad avslutning på en halvdan vecka rent dansmässigt. Måndagen var klart bäst, så kort den var, men fredagen var stark tvåa.
Lördag - hemresan
Efter nerresan var vi lite fundersamma hur det egentligen skulle gå att åka hem. Vi ville komma iväg så tidigt det gick och prick tio rullade vi faktiskt ut från campingen. Resan gick strålande bra. Måns sov första tre timmarna fram till vårt lunchstopp, var lite vaken och passade på att äta när vi stannade och somnade sen om igen.
Måns hittade sin tumme under veckan
Tove var en nöjd och glad tjej hela vägen. Både hon och jag somnade någon halvtimme innan lunch men annars satt vi och pratade, läste och sjöng en hel massa sånger hela resan. Hon hade oerhört tålamod med den långa hemresan och förutom den ganska långa lunchpausen, då vi åt vår picknickmat, stannade vi bara en gång till. Ett kort glasstopp i skuggan av Botkyrka kyrka.
Det var skönt att komma hem. Hemresan tog ca sju timmar vilket var betydligt längre tid än nerresan. Vi välkomnades hem av glada grannar som skött om vårt hem exemplariskt. (Undrar hur vi ska orka uppehålla detta?) Vi konstaterade också att vi har ett himla fint hem (Vilka bor här egentligen?) och sånt känns ju extra kul att känna.
Alla verkade nöjda med att sova i sina egna sängar i natt. Både Tove och Måns var lite vakna vid femtiden men alla somnade om och vaknade inte förrän tjugo över åtta igen! Det var länge sen vi fick sån sovmorgon i det här huset!
Tack Lundegård för denna gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar