Jaha, nu kunde jag inte hålla mig längre. Har förberett den här bloggen för en tid sedan för att ha nåt att skriva i när jag är hemma och mammaledig. Det kommer jag förmodligen inte vara än på flera månader då Filuren är beräknad att titta ut först 8 mars. Där har vi ett första exempel på mitt fantastiska tålamod. Att vänta är nåt jag verkligen är dålig på.
Varför börjar jag skriva här redan nu då? Jag är annars än ganska frekvent bloggare på communityt Dansmaffian där jag skriver om de danser jag varit på och lite annat ditt och datt. Men det känns inte rätt att skriva om mer peronliga saker där utan det jag delar med mig av där fokuserar mest på dansen. Och nedräkningen tills det är slutdansat på grund av för stor mage har börjat, i alla fall i mitt huvud. Hoppas på att kunna dansa fram till jul. Allt utöver det ser jag som en bonus. Så det är väl skälet till att jag börjar knappa in text här nu. Livet kommer ganska snart att bli annorlunda...
Om du hittar den här bloggen utan att känna mig eller veta vem jag är så vet du inte att jag dansar. Men det gör jag. Ofta och gärna. Jag dansar bugg och fox. Fox är typ foxtrot fast en mer modern variant kan man säga. Glöm valsfattning och lång-lång-kort-kort, lägg till en stor portion närhet, känsla och musikanpassning så börjar du närma dig sanningen. Och en riktigt bra fox förlänger livet. Jo, så känns det i varje fall. Man blir lycklig i både kropp och själ.
Jag har döpt bloggen till livsdans. Mitt liv har periodvis fokuserat mycket på dans. Och nu står jag inför utmaningen att dansa vidare i livet på många sätt i den stora förändring som väntar.
Kram Frida
2 kommentarer:
Åh, vilken underbar bebismage du har på din blogg, är det din ? och är foten på "riktigt" ? Har 2 barn och älskade att vara gravid :)
/Ingela från Dansmaffian
Nä, magen är inte min, den har inte riktigt den sizen än. Och jag vet inte om foten är riktig, en härlig bild är det i alla fall! ;)
Skicka en kommentar