I går kväll återvände jag till mitt kära Hågelby. Jag startade i god tid för att även hinna göra ett ärende på vägen men köerna överraskade mig och ärendet förblev ogjort. Väl framme var det lång kassakö och jag var inte igång förrän en halvtimma in. Typiskt! Men jag lät mig inte nedslås, det blev till att ta vara på varje minut.
Det var en sån där riktig högsommarkväll igår trots att det är före midsommar. Jag hade tagit på mig så lite som möjligt kvällen till ära, kortkorta jeansshorts och tunn tunika. Mina extrakläder förblev liggande i väskan. Det var omöjligt att frysa. Det var varmt, ljum vind, sol i ögonen tills den gick ner och fullt av dansfolk. Trots mängden människor så var det bara trångt en liten stund innan paus. Det vittnar om att golvet är stort och att det fanns kvalitet att hämta ut.
Kvällen började med att jag blev uppbjuden. Sen blev jag uppbjuden, uppbjuden och uppbjuden. Det var som fan. Och rolig dans hela vägen igenom. Jag misstänker att min uppbjudenhet berodde på min egna brist på strategi för jag vimsade mest bara runt i bytena. Om man själv har siktet inställt och sprintar tvärs över folk är det mindre lätt att hinna bli uppbjuden om man säger så.
Slutligen bjöd jag faktiskt upp till dansen före paus. Yammy! Så uppe i det skimrande blå och i total medvetenhet samtidigt. Hörde jag mysfox? Tack för det. Sen var det obönhörligt paus. Jag var hungrig och hann hämta pengar och ändå hamna trea i kön trots publiksiffran. Det kallas rutin. Blodsockret fick sitt och sen blev det pausmingel för hela slanten. Jag såg till att hinna få en pratstund med M den här gången när vi återigen råkade befinna oss IRL samtidigt. Sist hann vi bara blinka åt varann på golvet. Trevligt med lite liveuppdatering!
Efter paus fick Zlipsarna teknikstrul och skruvade på mixerbordet både länge och väl innan de kom igång. Ändå lät det inte särskilt bra. Jag hade tyckt det var lite skränigt och oZlipsigt redan innan paus så det var synd. Men bara de kom igång skuttade jag glatt vidare på golvet fram till sista dansen. Då var det ingen som ville bjuda upp plötsligt och jag ville inte störa någon redan dansad så jag packade ihop istället. Jag var så nöjd och glad ändå. En sista dans är alltid en sista dans men om den inte blir som en sista dans är den heller ingen jätteförlust.
Jag kom hem vid tolv, åt en macka och skuttade i säng. Snark! Jag minns inte att jag la huvudet på kudden, men jag minns när klockan ringde i morse... :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar