Nu kan man höra Filurens små snabba hjärtslag om man lägger örat mot magen. Ja, jag är inte tillräckligt akrobatiskt för att kunna lyssna själv förstås, men den blivande pappan kunde höra minsann. Lite mysigt.
Jag tycker ju att mitt tillstånd synts ganska länge nu, men fortfarande vågar inte folk fråga! Jag vill minnas att jag var ganska smal innan Filuren kom till och sen kan jag meddela att om jag går upp i vikt för att jag ätit för mycket pannkakor så ser jag inte alls ut på det här sättet. Pannkakorna lägger sig snarare som ett jämnt lager över hela kroppen. Inte alls fint på något sätt, så jag försöker undvika det.
Filuren håller sig fortfarande lugn när jag dansar. Antar att det är ganska skönt att ligga och sova i en gungande mage. Annars borde en spark kunna kännas även för killen nu om man dansar en tajt fox. Men efter en danskväll, när jag tänkt sova, slår inspirationen till där inne och det tränas dansmoves för fullt.
1 kommentar:
Vad mysigt du skriver! Som dansare och mamma-wannabe säger jag bara; din blogg kommer jag att följa! Kram, Lena
Skicka en kommentar