Sömnig söndag

Igår var det dagen efter. Vi gick upp vid halv tio. Morfar och Tove hade då redan varit uppe ett par timmar och vi åt gemensam frukost. Sen vinkades morfar av för denna gång och vi gick ut en promenad i förmiddagssolen. Trodde vi. Det var sol i tio minuter kanske sen gick vi plötsligt i en tät grå dimma. Men skönt var det att röra på sig i alla fall.

På hemväg handlades adventsfika till kvällen och vi gick hem och åt lunch. Efter maten så var det strax sovdags för Tove och även för oss. Daniel ställde klockan på en timme men jag sov vidare en halvtimme till. Så skönt och välbehövligt. Det är verkligen lyxigt att kunna sova på dagen när det behövs. :)

Daniel var sen duktig och bytte däck på min bil, det hade ju varit frost på natten så det började kännas hög tid. Förr eller senare är det isgata på morgonen när man ska till jobbet. Tove och jag åt lite frukt och läste till han kom in igen. Tove ville sen prompt prata med Nina över Skype och hon blev så arg när Nina inte var hemma. Det gick knappt att få någon ordning på henne igen. Till slut lyckades jag avleda gråten med att rulla stora yogabollen. Det tycker hon är roligt.

Jag lekte med Tove samtidigt som jag försökte se DBK som vi spelat in. Vilket antiklimax när TM fick guldstjärnan! Nåja Shake visade i alla fall hur bra dansmusik kan va och det var väl ändå huvudsaken! Sen middag och bror kom sen över lagom till El Classico med adventsfika. En kanske inte helt traditionsenlig kombination, men gott ändå.

Skönt med en match som slutade när de vanliga brukar börja (20.45) så man kunde komma i säng i tid. Trots middagsluren så var det inga problem att slumra in igen. Polarn var dock rastlös och skulle byta sida så fort jag vred på mig i natt så alldeles bra sömn blev det inte. Men han är ganska söt ändå.

50-talsfest!

Det är ju så trevligt med fest. Sån där fest med goda vänner, god mat, god tårta, goda överraskningar och god dans. Just en sån var vi på i lördags. Temat var 50-tal eftersom det är ett av födelsdagsbarnets stora intressen jämte dansen. De allra flesta hade ansträngt sig för att se lite femtiotaliga ut och aldrig har jag sett så många squaredancekjolar utanför squaredancesammanhang förut. :) Jag hade dock lämnat mina hemma eftersom jag för tillfället inte har någon midja...

50-tals-donna.... och sanningen från sidan...

Lite tipsrundemingel och bordskavaljerletande ledde småningom fram till sittning med jättegod buffé. Lite sånger och uppdrag åt födelsedagsbarnet underhöll. Han fick bland annat tävla med två andra att göra en ballonghund. Det verkade inte alldeles enkelt, men det gick till slut. Imponerad! Det spelades också upp en liten pjäs där födelsedagsbarnet fick ha huvudrollen. Där ingick diverse dansmoves som utfördes med bravur. Såklart! Jag vill också bli så duktig när jag blir stor!!

Småningom blev det tårta och annat gott fika och det började närma sig presenten! För alla gäster var detta kvällens höjdpunkt och vi väntade med spänning. Den enda som var ovetande var födelsedagsbarnet själv som lugnt satt och mumsade tårta. En sång sjöngs om hans olika skepnader och sista versen handlade nåt om att ingen tidigare sett honom i skinnpaj och så plötsligt brummade det till och genom bakdörren kördes den in. Glidarhojen!

En av drömmarna som aldrig skulle slå in stod plötsligt mitt framför ögonen och nycklar och motorcykeljacka överlämnades till en stum och märkbart tagen 40-åring. Nästan så man fällde en tår. Det tog ett tag innan det sjönk in att det faktiskt var på allvar. Att hans egen hoj stod där och glänste. Efter alla kramar som följde (till alla gästerna som bidragit) så tror jag han gick runt i en glad och förvirrad dimma resten av kvällen. Så glad för hans skull! :)

Presenten

När väl ätandet och underhållandet var slut så drogs borden undan för dans. Först en födelsedagsdans med både bugg och BW och det var tydligt att det fanns danskvalitet i lokalen. Ujujuj, massa tränare andra proffs. I början var det genomgående 50-talsmusik och det dansades ganska mycket BW vilket var kul att se. Låtarna var antingen väldigt snabba eller väldigt långsamma så det var lite värre för en annan.

Sen så blev det mer blandad "vanlig" dansmusik och då kom vi andra igång lite bättre. Massa rolig dans både med killar och tjejer blev det för mig och vi rockade på tills festen var slut. Ganska lustigt att värdparet var de som stängde vår (Elins och min) fest och nu var det vi som stängde deras.

Jag tror att alla upplevde festen som lyckad och att värdparet var nöjda. Själv är jag så glad att få ha lärt känna dessa underbart härliga människor, som bjuder på sig själva och är så enormt duktiga, varma och trevliga i ett. Jag är också så glad när såna människor lyckats hitta varandra till livskamrater.

Slutligen gissar jag att födelsedagsbarnet drömde om MC-cruising i vårsolen hela natten. :)

MysTove och snart fest

I morse hade jag sovmorgon och Daniel gick upp med Tove. Tove sov ganska länge och var sen tyst och lekte i sänge så även Daniel fick sova till kvart i nio. Sedan gick han upp och klädde på Tove. När de skulle gå ner ville inte Tove det. "Neeej, mysa mamma!" Det var tydligen väldigt viktigt så de kikade in och jag var ändå lite vaken och sa att "kom då!" Då klappade Tove händerna där i Daniels famn och blev nersläppt på sängen. Hon kröp direkt och lade sig intill mig med huvudet på kudden och kramades och sög på tummen. Efter två minuter var det färdigt. Då hade vi myst och Tove var redo för välling. Så himla söt.

På förmiddagen har Daniel varit och shoppat lite till ikväll och Tove och jag har varit hemma. Då var hon dock inte lika söt utan vägrade sova och var jättearg på mig. Nu har Daniel kommit hem och försöker för tredje gången få henne att sova.

I eftermiddag kommer morfar hit och vi ska sen åka på 50-talsfest. Jag ska försöka snitsa till smink och frisyr på tidsenligt vis och hoppas att min outfit blir bra när den väl åker på. Jättekul ska det bli med den här festen. Massor med dansfolk är bjudna eftersom 40-åringen är dansare i allra högsta grad och givetvis blir det också dans så småningom. :)

Blender på Yesterday

Jag sov på soffan efter middagen och det var nog bra för jag var riktigt pigg hela danskvällen. Det var mycket folk, jag var ganska sen och det var kö utanför men jag hann precis in lagom för en av de sista kaffebiljetterna.

Det blev ganska snabbt stökigt men jag lyckades dansa med duktiga killar i princip hela kvällen så det gick ändå hyfsat att ta sig fram. Många av de jag dansade med har jag inte sett på ett tag så magen var en nyhet för dem. Jag sa oftast till innan vi började dansa och det kommenterades av kvällens topp efter första låten med: "vad skönt att du sa det innan så slapp jag fundera på om du har blivit tjock under hela låten". Hihi.

För kvällen fanns således en toppfavvo som jag snabbt jagade rätt på. (Det verkar som att de liksom turas om att komma och dansa med mig vilket ju är trevligt ;) Sen fanns även bubblaren på plats som jag inte heller sett på länge och det blev några extra danser även med honom. Mycket bra dans! :)

Nu när magen är högst påtaglig blir det också tydligt hur olika man dansar med olika killar. Bara det hur man står i förhållande till varandra. En del dansar jag ganska mycket på sidan med, så magen liksom kommer lite mer bredvid och några dansar jag nästan mitt framför. Då är det en fördel om killen inte har en egen sexmånaders mage...

Jag satt ett par svängar före paus, var grymt fikasugen och en ostmacka smakade sen ljuvligt. Efter paus dansade jag varje dans ända till slutet. Det var länge sen så det var riktigt roligt! En äkta buggelit dök faktiskt upp också så jag passade på att dansa med honom. Man är ju inte blyg sådär. Väldigt roliga lugna låtar dessutom med en blandning av det mesta. Till sista letade jag rätt på kvällens topp igen och det blev massor av härlig fox tills Blenders lutade spela för kvällen. Så kul så!! Han är grym på alla vis.

Blender gjorde som vanligt en alldeles lysande spelning. Jag lyckades som vanligt sitta just på "dark horse" men annars lyckades jag dansa alla favoritlåtarna. Härligt!
Åkte hem nöjder och glader, nyladdad med lite extra goa hormoner. :)

Vikten av att känna sig behövd

Den här veckan har varit helt ok arbetsmässigt. Jag har haft en del att göra så tiden har gått hyfsat fort. Jag har gjort saker som också märkts för andra och jag har flera gånger under veckan fått positiv feedback för olika saker. Plötsligt är jag på ganska bra humör!

Det blir så tydligt. Om jag inte har nåt att göra är det ingen som ens märker mig. Men om jag har nåt att göra och gör det på ett bra sätt så har jag plötsligt chans att bli sedd och få beröm för väl utförda arbetsuppgifter. Och det behöver man ju så väl! Jag är verkligen utsvulten på stimulans och suger åt mig varje litet ord.

Det är exakt tre månader kvar nu och jag hoppas jag kommer ha lite att göra, annars kommer det att gå så segt. Dessutom vill jag gå på ledighet med en känsla av att jag duger. Att jag är duktig, att jag är en värdefull medarbetare, att jag är värd min lön, att jag verkligen behövs! Jag behöver minnas den känslan inför mina nya arbetsintervjuer i januari 2011.

Nytt ang. foxkurserna

Nu har även tredje kursbeskrivningen sett dagens ljus. Det kanske kan verka som att kurserna är ganska olika i beskrivningarna, men det är mest i teorin...

13 dec, Kristinhamn. Arr Kristinehamns Dansförening, se kursbeskrivning här samt på DM
23 jan, Södertälje. Arr Boogie Lovers, se kursbeskrivning här.
22 maj, Stockholm. Arr Dancefever, se kursbeskrivning här.

Roligt och gott väntar

Idag är det torsdag och det är tre dagar i rad nu med roliga kvällsaktiviteter att se fram emot. :)

Ikväll ska det sjungas igen - roligt!
I morgon ska det dansas igen - roligt!
På lördag ska det festas igen - roligt!

Ja, ni ser ju själva! Lite arbete återstår dock i veckan men igår var jag så duktig att det typ tog stopp idag igen. Veckans lunchdejt är dock idag och torsdagar betyder pannkakor till efterrätt om vi äter här hos mig. Alltså äter vi här hos mig! ;-P

I morse när jag kom till jobbet låg en julpresent på bordet och väntade. Jättesöt! Det är en adventskalender på julstrumpan där man flyttar en liten polkagris till en ny ficka varje dag, och i strumpan ligger 24 godisar modell större (typ dubbelbitar, tablettaskar, nötcreme etc). Omtänksam chef jag har här! :) Av bemanningsföretaget har jag fått en chokladkalender som också står här och väntar på 1 dec. Gott!

Längtar efter lilla sötaste!

Igår var jag först en snabbsväng i ett centrum efter jobbet och panikshoppade diverse attiraljer till lördagens fest, sen på julhappenning hos bemanningsföretaget. Jag åt massa onyttigt som sammanslaget knappast kan kallas för middag och halv sju begav jag mig hem, smått illamående, i hopp om att hinna träffa Tove innan hon somnat.

Jag kom hem precis lagom till tandborstningen och Tove sken upp när hon såg mig och kom och ville "pussa!". Så mysigt! Hur söt kan man vara när man är så liten!? Jag fick ta över tandborstning och läggning så jag i alla fall hann vara med henne en pyttestund.

Därför längtar jag hem nu. I morse lyfte jag henne ur sängen men sen åkte jag direkt medan Daniel så småningom tog Tove till BVC och vaccinering och sen vidare till förskolan. I eftermiddag kommer vi dock hinna umgås desto mer innan Daniel kommer och det ser jag fram emot.

Det är härligt att längta efter sitt lilla barn!

På uppgång...

Vecka 25. Nu börjar den sista tredjedelen står det. Hur får de ihop det? 40 veckor delat på tre är väl typ 13,3333 och då borde väl sista tredjedelen börja vid 26,6666?? Jaja, jag ska inte fundera på det.

Filuren väger ca 800 gram nu och syns rejält utanpå kan jag tycka. Jag vägde mig i morse och har visst gått upp snart 6 kilo. Inte konstigt att det syns kanske. Förutom att jag redan tycker att magen är lite i vägen och besvärlig när jag ska sova och så så är jag pigg och kry. Inga krämpor.

Känner dock att jag borde röra på mig mer. Senaste veckorna har jag inte ens promenerat. Nu är dessutom dansträningen slut så nu måste jag komma igång med nåt. Känns viktigt att inte slöa till helt nu innan. Kroppen ska gärna hålla ihop plus att jag gärna vill känna mig så fin det går så länge det är möjligt.

Redan nu kan Filuren klara sig utanför magen om det skulle bli nödvändigt. Vet inte om det känns tryggt eller läskigt.

När ilskan byggt bo

Det finns människor som sprider glädje omkring sig bara genom att liksom finnas. Och så finns det såna som kan sänka ett helt rums energinivå av samma anledning. Jag förundras över hur en enda person kan påverka så mångas humör och tankar utan att verka begripa sin egen roll i sammanhanget. Och varför inget egentligen görs när det drabbar så många.

Det måste vara oerhört jobbigt att se alla människor runt omkring sig som sina fiender och aldrig riktigt fatta det sociala samspelet. Att man inte kan gå från fiende till vän över en natt och att man bör vara försiktig med var man lägger sina förtroenden.

Jag hoppas verkligen jag lär mig något av det här. Om mig själv om inte annat. Något som jag kan ha med mig resten av livet så jag kan hantera liknande situationer på ett tillbakalutat och neutralt sätt. Och jag tycker verkligen synd om den som drabbas värst. Nedräkning pågår på flera håll... :(