En vecka i dvala

Redan innan fredagens konsert förstod jag att något tråkigt var på gång. Det kändes i kroppen. Och sen kom förkylningen som ett brev på posten. Jag var hemma själv med barnen hela helgen och var nog väldigt tråkig.

Trots att jag var riktigt seg tog jag med barnen med på Clownen Manne som jag lovat eftersom han var här på vårt Kulturhus. Barnen satt längst fram och hade jättekul. Föreställning var väldigt bra och rolig och allt var skoj tills det var slut. Då fick man köpa en affisch om man ville. Det ville inte jag. Då blev allt tråkigt och bråkigt och jag fick ont i huvudet och blev ledsen.

Jag tog min tillflykt till bror och vi hade en mysig eftermiddag med eftersnack, konsertlyssning, höstpromenad och middag. Det fick upp humöret och jag tog småningom med mig två pyjamasklädda barn hemåt i mörkret.

 Även på hösten kan Tove göra vackra buketter

Sen blev det söndag och jag låg i soffan. Sen blev det måndag och jag låg i soffan. Sen blev det tisdag och jag och Tove låg i soffan. Tove tittade på film på datorn med lurar, men sjöng ändå så högt till alla sångerna i Frost så jag knappt hörde TVn. Sen blev det onsdag och jag låg själv i soffan igen. 

På torsdagen hägrade kören så jag åkte till jobbet och hade en väldigt behaglig dag då endast min tjejkollega T och jag var där. Sen var det kör på kvällen och det var kul med sikte framåt. Och sen var det en dags jobb igen med en spontan familjemiddag som avslutning och nu är det lördag och jag är fortfarande inte helt frisk. Så fort kan en sjukvecka gå. 

Idag skulle jag åkt till Gävlemaran för en kväll och natt men det lev inställt och det kanske var lika bra. Det blir lite billigare umgänge istället och det ska bli jättetrevligt. 

Bejublad konsert

De sista två veckorna har delvis präglats av ökat fokus inför höstens första framträdande med vokalensemblen. Vi har repat igenom gammalt material från tidigare konserter, tagit med oss mindre element från vår workshophelg och lagt på lite ny koreografi.

Inför denna konsert har det känts väldigt bra då vi haft lagom med tid att repa klart och vi hade en färdig föreställning på konsertdagen. Vi har också kommit ett steg längre med några stycken sedan förra konserten och till exempel fått med mer koreografi då musiken känns trygg.

Förutom de ordinarie repen har vi haft egna små repkvällar och det är alltid väldigt trevligt! Så mysigt att träffas bara tjejerna och repa och umgås över en fika. Sista veckan har också biljetterna börjat gå åt, kanske delvis på grund av ett fint inför-reportage i tidningen.

I fredags var det då dags och jag var ledig med Måns och vaknade med en hotande förkylning. Hela dagen gick åt till packning och förberedelse mentalt och praktiskt. Daniel passade på att vara borta med jobbet hela helgen och E hade ställt upp som barnvakt till barnens förtjusning. Vi hann äta en snabb middag tillsammans innan det var dags för mig att susa iväg.

När jag kom fram till Brenneriet där vi skulle uppträda för första gången möttes jag av denna skylt:

Det gjorde såklart att energin höjdes ännu mer. Det kändes så himla kul, särskilt som Brenneriet aldrig varit utsålt tidigare. Vi hade att se fram emot många nya ansikten i publiken. Vi gjorde några placeringskontroller och lämnade sen lokalen för uppsjungning. Efter lite kassatrassel i baren som drog ut på serveringstiden var det så dags att börja.

Hela ensemblen var väldigt laddad och vi gick in för första akten av två kortare akter. Efter tredje stycket, som var det första med koreografi mot publiken, ville applåderna nästan inte ta slut! Så kul! Redan där var kvällen uppenbart i hamn. :-)

När vi tog paus och minglade med publiken var det redan då människor som tackade och stämningen var väldigt uppsluppen. Andra akten gick av bara farten och applådtacken efter sista numret, extranumret och extra extra numret varm långa och varma.

Efter konserten höll vi nästan på att lyfta av all energi som vi fått och det kändes viktigt att hinna ta emot en del tack från publiken och att även tacka varandra för gott samarbete. Sedan var det bråttom hem att hinna eftersnacka med Elin och försöka ta sig ner på jorden igen.
 

 

Alla härliga tjejerna tillsammans

Roligt är det också att vi har ett nytt roligt projekt att ta oss an nu. Ny nyårsgala står på agendan. :-) 

Scotts på Hallunda folkets hus

En och en halv månad har raskt passerat sedan förra gången. Men nu fanns chansen till dans igen. Scotts i Hallunda stod på repertoaren och efter en tidsmässigt ovanligt lång resa kom jag ändå fram i god tid. Tråkigt nog var det väldigt få roliga på plats att dansa med men jag och P återsågs i alla fall och dansade en stor del av kvällen.

Några stycken andra danser blev det också men på det stora hela så var det ingen superkväll på grund av bristande utbud. Jag passade på att bjuda upp en kille som alltid är där men som jag aldrig dansar med. Det där är lite märkligt, för det är ju inte bara en persons "fel" att man inte dansar. Man är ju två som kan bjuda upp.

Om man själv efter långt om länge bjuder upp och sen aldrig får någon tillbakabjudning kan man ju ana att dansen inte var så intressant och låter bli att bjuda upp igen. Turen har liksom gått över. Men nu har jag bjudit upp för andra gången även fast det har varit flera år emellan.

Scotts spelar så många bra lugna låtar men för få svängiga snabba vilket är synd på kvällarna som helhet. En helt ok kväll tack vara dans och fika med P. Bra motion och många härliga åttiotalslåtar. Så var det med det.

Måns skriver!

Måns var länge helt ointresserad av bokstäver och sånt. Men så en dag väcktes intresset och han började vilja öva med sina bokstavsmagneter och han gillar bokstavsspelet (Fem myror..) han fick i julklapp. Han har också så smått börjat ljuda bokstäver för att lista ut vilken det är i början av ord.

Han har också en jättefin pysselbok med bokstäver som han kämpade med inte minst på Öland. Motoriken för att skriva bokstäver är jobbig för Måns har aldrig ritat figurer utan bara "kluddrat" hittills. Men så förra helgen när vi var hos morfar så skrev han plötsligt sitt namn på en teckning. Även om S:et var bak och fram så var det ju ett enormt framsteg som drog ner jubel och applåder.

När vi nu en vecka senare flög till farmor och farfar fick barnen för första gången varsitt pysselhäfte. Jättekul tyckte båda och satte igång. På första sidan skulle man skriva om sin resa. Jag läste för Måns på första raden att där skulle det stå var man var på väg. Jag ser att Måns tänker efter ett ögonblick. Sen började han skriva. Ett U! Jag fick nästan en lycklig chock men försökte vara tyst och låta honom fortsätta utan att störa. En liten stund senare hade han skrivit UMEO. Helt fantastiskt!

Måns andra skrivna ord!

En ny liten kusin

Förra helgen bar det upp till Umeå igen en snabb sväng. Tove och Måns har ju fått en ny kusin som vi gärna ville hälsa på! Lilla T som ändå är ganska stor var såklart en sockersött bebis med ganska gott humör. Vi hann umgås och kalasa både hos farmor och farfar och sos N&J under helgen och hade det så bra så.

 

Tove njöt av att få hålla sin nya lilla kusin Thor. :-)

Nu är det plötsligt väldigt många barn mellan noll till sex år när alla samlas. Alla med sina tider och behov. Det är inte svårt att hitta någon att leka med i alla fall. Tove och Måns tar sig också tid att leka lite med sina mindre kusiner och det är ju så mysigt!

Hela barnaskaran fångad i soffan!

Projektarbete

I lördags hade vi en riktig sommarflashback. Vi åkte mot projektet där jag lämnade av Daniel och material, sedan åkte jag vidare till morfar och lämnade av barnen. Sedan följde en heldag av arbete på projektet. Daniel mekade med och monterade hängrännor och jag grävde ner rör i backen. Hela dagen höll vi på så. Detta för att få avrinning för dagvattnet.

De långa bruna rören ska snart ner i backen.

Vädret blev kanonfint mitt på dagen så det blev ännu en salladslunch på vår picknickfilt på gräsmattan. Det enda som var olikt vilken dag som helst under sommaren var att huset nu är bebott. Och sen var det ju så gult och fint! Jag har ju bara sett det på bild sen det blev målat, men oj vad mycket finare det var på riktigt. Färgen blev helt perfekt!

Gult hus med fastighetsägare på stege.

Efter en dags slit insåg vi vår vana trogen att vi inte skulle hinna klart och Daniel skulle få lov att återvända dagen efter för att göra det sista. Det tar alltid mycket längre tid än man tror. Jag var full av jord från topp till tå och väl hos morfar igen var det skönt med en dusch. Barnen hade haft en jättemysig dag med både sockerkaksbak och lingonplock som vi fick provsmaka innan vi åkte hem. :-)

Brittsommar

Tänk vad underbart att vi har fått lite brittsommar. Även om morgnarna är kyliga har eftermiddagarna varit underbara. I helgen var vi mestadels hemma och utnyttjade det fina vädret. Vi återupptäckte vår trädgård som varit ganska bortglömd denna sommarperiod av förklarliga skäl.

Daniel har under senaste veckan kämpat med att gräva bort ett gäng buskar som försökt ta över. Vi ville byta ut dem mot syrener för bättre skugga i vårt hörn. Detta blev klart i helgen och det blev en hel majbrasa av de gamla buskarna. Jag klippte gräset och städade sen på framsidan. Vår plattgång fick sig en välbehövlig översyn och även rabatterna på framsidan. Stor skillnad blev det.

Tove var på kalas på söndagen och sen var det dags för terminens första familjegympa. Vi ska få en ny "fröken" som är en kille, men han var sjuk och vi hade vikarie. Så än så länge är det ovisst hur terminen kommer te sig. Vi har ju varit så otroligt nöjda med vår gamla fröken så vi hoppas att det inte ska bli sämre nu.

Den här veckan har vi förberett lite inför stundande helgaktiviteter. Vi ska göra ett återbesök på projektet för att montera ett bättre system för dagvattnet som inte går ut på att ha hängrännor liggande kors och tvärs på gården.

Inspirerande helg

I helgen var jag med min fina kör och hade workshop med världens bästa K, körens grundare och hjärta. Det var en jättefin helg på väldigt många sätt. Vi gjorde väldigt mycket improvisationsövningar, arbetade med olika delar av sånginstrumentet, gestaltade musiken och slappnade av i sköna afrikanska sånger.

Vi hade också ett grupparbete gällande nutid och framtid för kören. Det är ju olika vad man har för förväntningar och förutsättningar för sitt deltagande. Nyttigt och viktigt. Jag hoppas styrelsen kommer ta fram ett dokument för gemensamma ramar kring detta.

Vi hade vår helg på min hemort så vi passade också på att se oss om lite i omgivningarna och återbekanta oss med våra gamla miljöer. Det känns som om det hör till ett annat liv. Märkligt. Men så är det ju också på många sätt.

Helgen som helhet var som att vara insvept i en kärleksfull bubbla och det var tråkigt att den måste ta slut. Vi åkte därifrån inspirerade och upplyfta. Jag fick sällskap med K en bit på väg hem och vi hann också uppdatera lite mer om vad som hänt i livet sedan sist. En trevlig avslutning på en härlig helg!

Bröllopsweekend

Förra helgen var det dags för sommarens andra bröllop. Denna gång var det min kusin som gifte sig i Jönköping och vi hade kallat ner farfar från Umeå som barnvakt då vi skulle bli borta över natten. Daniel och jag fick alltså åka iväg på en liten festtripp alldeles på egen hand och det kändes ju väldigt lyxigt. Bara en sån sak som att åka några timmar bil själva utan barn. Vi kunde prata och lyssna på den musik vi ville. (Inte Pippi!) Härligt!

Vi kom ner i lunchtid och efter en snabb incheckning på vårt hotell var det dags för lunch på stan. Det var tur vi hade gott om tid för maten tog tid men var god när den väl kom. Sen hann vi vila en stund innan vi gjorde oss festfina. Det var väldigt trevligt att träffa mina släktingar igen. Vi är ju inte så många och nu var det flera år sedan några av oss sågs senast.

Det var såklart en fin vigsel med bra texter och härlig musik. När båda sagt ja och avlagt sina löften och solrosfrön kastats på brudparet bar det iväg till festen. Den var i en gammal lada som var delvis omgjord till festlokal. Mysigt men lite kallt då dagen bjöd på ruggigt väder. (Sommaren försvann väldigt fort!)

Småningom blev det en väldigt trevlig sittning med många tal och en del sång och spex. Maten var väldigt god och vi hade blivit placerade tillsammans med mina kusiner så vi hann verkligen umgås och prata mycket under kvällen. Det var en stor lycka på flera sätt. Dels kändes det tydligt att vi borde hålla kontakten på ett bättre sätt. Vi är ju så få. Nitton stycken totalt på pappas sida om man räknar in respektive och barn.

I samtalet upptäckte jag och H att vi har gemensamma problem som vi har behövt eller behöver handskas med. När vi väl upptäckte det blev det en lång konversation mellan H, mej och Daniel om hur, när, vad och varför. H hade fått hjälp att lösa problemet på sitt håll och kunde ge många tips om hur hon gjorde och var vi kunde hitta mer information.

Det var på olika sätt ett stärkande samtal. Som att få ett kvitto på att problemet är ett riktigt problem och därmed går att lösa. Vi kommer säkerligen ha fortsatt kontakt angående detta. Och även angående annat kan man hoppas på.

Kvällen blev plötsligt sen. Det var sammantaget en väldigt lång sittning och när det väl bröt upp till lite dans insåg man att man var väldigt trött. Brudparet verkade väldigt nöjda med sin dag. Vi åkte småningom hem till vårt hotell och somnade sött mellan dyra lakan. Sen avnjöt vi en god hotellfrukost innan det var dags att återvända hemåt till barnen och farfar.

En mycket givande helg på flera plan.

Kulturskolan!

Det märks tydligt att vardagen har börjat rulla på. Dagarna flyger fram och är fyllda av jobb, skola, dagis, matsäck, kvartsamtal, träning och andra saker som står på agendan. Vardag ger, trots allt som ska kommas ihåg, en ganska skön känsla av kontroll och stabilitet.

Tove har nu gått sina första veckor på skolan och tycker det är jätteroligt. Hon verkar få många nya kompisar och får också utlopp för sin vetgirighet. Att gå i förskoleklass verkar väldigt roligt, mysigt och lugnt, utan för många schemalagda aktiviteter.

För en vecka sedan var Tove och jag på öppet hus på Kulturskolan och då fick hon prova på både det hon redan var anmäld till men också alla instrument. Det var en jätterolig kväll och redan då fick jag en riktigt positiv känsla för alla pedagoger och miljön på skolan.

 Öppet hus på Kulturskolan :-)

Igår var Toves första "Kulturmåndag". Det har fallit sig så att hon på måndagar kommer besöka Kulturskolan tre gånger. Först med en grupp från klassen, för dans och trumma. På fredag kommer de också gå dit och då är det "sång och musik". Efter mellis på fritids är det dags för "kulturverkstad" där hon kommer få pröva det mesta av Kulturskolans utbud. Sist, efter fritids är det dags för kören.

Igår var jag med på skolan efter mellis och lämnade Tove på kulturverkstaden och senare även på kören. Hon verkar tycka att det var jätteroligt och hade heller inga problem med att jag valde att ta en promenad mesta tiden istället för att sitta kvar som alla andra föräldrar. Jag var med en stund på slutet och lyssnade och jag har fått otroligt bra intryck av samtliga pedagoger.

Att Kulturskolan råkar ligga i anslutning till Toves skola känns verkligen som en otrolig bonus med att vi tvingades in i just den här skolan. Om hon hade fått gå i vår närmsta skolan hade det blivit betydligt svårare att ta del av Kulturskolans utbud, då vi hade behövt skjutsa varje gång. Det skulle verkligen glädja mig om Tove såg Kulturskolan som sitt andra hem efter ett tag. I och med att hon är anmäld till gruppaktiviteter finns ju dessutom chansen till fler nya kompiskontakter.