Bil och blåst

Jag vet att det redan är onsdag men jag tänkte ändå skriva något ord om helgen som gick. Det var en lugn helg utan åtaganden sånär som i hemmet. Vi ägnade stora delar av lördagen åt att titta på möjliga bilar. Vi har spånat och spanat en tid nu eftersom det börjar kännas som att det är dags att byta upp sig några hack. Frågan är bara hur många. Det finns överhuvudtaget många frågor.

Men vi provkörde lite och kliade oss lite i huvudet och tog med oss lite papper hem att titta på när andan föll på. Vi kom väl inte fram till så jättemycket men det var ändå ett steg på vägen.

På söndagen blev det en snabbstädning av hemmet innan vi gjorde ett spontanbesök hos morfar. Det var längesen vi var ut nu och trots en riktigt blåsig dag så hann vi promenera en ganska lång sväng i skogen. Skönt! Senaste två månaderna har jag knappt varit ute alls förutom de små promenaderna till och från garaget. Det måste bli ändring på det!

På väg hem blåste det ändå mer och eftersom vägen går genom hög skog så var det respektingivande med de höga träden som vajade på sidorna. Efter någon mil eller två låg också en stor gran över vägen. Dock nådde toppen bara över ett körfält och det gick att ta sig förbi utan såg. Otäckt ändå.

Måns-citat

Jag är lite splittrad mellan bloggen och FB för tillfället och känner mig lite korkad inför mig själv som inte åtminstone dubbelpublicerar vissa saker. FB är ju roligt med direktresponsen som man kan vara ute efter ibland, men helt värdelöst om man vill söka efter saker lång senare eller bara sitta och läsa och minnas. Dessutom når de olika medierna olika människor.

Måns pratar riktigt bra nu även fast S och R fortfarande saknas i språket. Ordförrådet är dock ordentligt utbyggt och han blandar långa storys med pajaskonster. Och som ofta med barn blir det ganska roligt. :-)

Några Måns-citat från november:

Barnen vill göra yoga och lägger fram sina mattor. Måns lägger en hushållsrulle i mitten under sin matta.

Jag: Vad är det..?
Måns: Jag har gjort ett gupp!

-----------

Jag sitter vid pianot och övar, Måns sitter på golvet och väntar på kvälls-tv.

Jag (sjunger och taktar): It's go-na start rain-in' men-----

Måns (i takt): Opa Gagnam style..!

-----------

Vid frukostbordet. Vi äter ägg och Måns sitter och vrider på kaviartuben. Plötsligt får han ögonen på "Kalle" på tuben.
 
"Det är ju DU mamma!!"
 

Fredagskvällsnöjen

Helgen började bra med vårt lilla kör-gig som var ett 15-20 min program för en jubileumsmiddag. Vi kom från lite olika håll och samlades i ett konferensrum på slottet där det var. Lite härligt att se alla dyka upp finklädda bara sådär en sen fredagskväll. Vi sjöng upp och gick igenom hur vi skulle kunna få plats att sjunga och hann även igenom sångerna innan vi fick veta att det var dags.

Klockan var då 21.45 och vi sjöng till desserten. Som vanligt vid sådana här tillfällen var det en knepig lokal och vi fick stå på en enda lång rad längs honnörsbordet. Men allt gick bra och jag tycker responsen var bra från vår publik. Snart var vi klara och det var bara att önska varandra trevlig helg och åka hemåt med betydligt mer energi.

Roligare att vara frisk och stark

Den här veckan började ju så bra. Jag känd mig äntligen frisk och stark nog att åter kasta mig i bassängen för ett lite tuffare simpass. Skönt för hela mej. Sen i tisdags så var det efterlängtad Sh'bam. Tyvärr var det fel instruktör, men jag visste det innan jag åkte så jag slapp få besvikelsen kastad över mig där och då. Men det är slående hur olika ett och samma pass kan te sig med olika instruktörer. Från ytterligheterna läcker och cool dans till hopp-och-släng-fys.

Men så igår, vad nu, ont i halsen!? Jag har ju varit sjuk till och från nu i ett par månader redan. Suuuck! Dagens bodypump fick bokas av och jag får försöka ladda för att orka sången ikväll i stället. Efter stressen inför förra konserten försöker jag nu öva duktigt i god tid på det jag behöver kunna så jag ska vara lite lugnare.

I denna övning ingår några Bellmantexter som kan tyckas omöjliga och få in i huvudet. Det blir så när man inte riktigt förstår dem fullt ut och orden tycks stå i en märklig ordning. Istället för att få någon slags känsla för meningen staplar man bara orden på varandra och försöker få in dem i muskelminnet.

Som tur är är jag ledig i morgon och det ska bli så skönt så. Jag får hoppas på lite extra sova och bara vila upp mig hemma med barnen. Sen på kvällen är det ett betalgig med kören så då är det bara att köra på igen!

Blender i Hallunda

När jag kom fram till Hallunda folkets hus denna kväll insåg jag att det var otroligt länge sen jag dansade till Blender. Det var på Öland senast. Så blir det när man bara dansar på ett och samma ställe hela tiden som jag gör nu. Det betydde också att det var riktigt kul att höra dem och det kändes även lite nytt emellanåt.

Det var massor med folk på plats i och med att Stockholm November Dance pågick denna helg. Men trots mängden dansare på golvet gick det ändå bra att dansa. Det fanns några guldkorn på plats som jag såklart tog chansen att dansa med och däremellan bjöd jag upp några okända yngre förmågor samt blev uppbjuden av några okända äldre oförmågor... Av de sistnämnda var en av riktig klassisk karaktär med för närgångna snurr-in-till-sidan-turer och den triumferande avslutningen med en knäsittning. Toppen....

Väninna B hade också plockat fram dansskorna till denna kväll så vi gjorde sällskap till fikat, vilket vi dock fick jaga då allt var slut när vi kom fram till kassan. Men till slut fick vi i oss varsin bulle och hann uppdatera lite. Jag hann också prata lite med lunchdejt A innan det var slut på vilan.

Det är svårt att få tag på bra bugg nu för tiden och om jag väl får tag på en kille som jag vet kan, vägrar jag snabbfox. Jag tycker det är såå kul att få skutta runt och låta benen få arbeta för mig. :-)
Annars blir det ju mycket fox och om det är en potentiellt farlig buggare så är ju såklart foxen att föredra.

Denna klart godkända danskväll tog slut strax efter halv tolv då jag när jag blev stående insåg att jag var nöjd och vände hemåt innan kön till garderoben skulle ringla sig lång. En bra kväll, och skönt att komma hem i någorlunda tid för lite skönhetssömn. :-)

Påbörjad reprisering

Nu har jag börjat knapra från botten av DM-blogg-högen och lagt ut första tjugo inläggen.

Om man vill läsa (klart man vill!) hittar man dem under "startinlägget" för detta projekt på etiketten DM-blogg. :-)

Stress och koppor

Sista tiden har varit hektisk med mycket som stressat mig. Bland annat en körkonsert som kändes framstressad med för lite reptid, pappa som letar nytt boende och Polar'n som plötsligt visar massa ålderstecken. Förra veckan gick allt upp i spinn kändes det som och jag hade bara en massa saker i kalendern som jag behövde klara av och hade svårt att glädjas.

Polar'n visade sig ha diabetes. Jag har sörjt detta nästan som om han redan vore död. Gråt gråt. Han är min livskamrat sedan femton år tillbaka och han har alltid varit vid min sida sedan jag flyttade hemifrån. hela mitt vuxna liv. Nu har han fått specialfoder och lite medicin som förhoppningsvis ska göra honom piggare ytterligare en liten tid.

I fredag var jag föräldraledig, men det visade sig istället bli vab då de första vattkopporna upptäcktes på Tove. På lördagen kom första prickarna på Måns också så hela helgen har de haft hög feber och fler och fler prickar. Värst är det för Tove.

Konserten var i lördags och gick så bra den kunde göra med tanke på förutsättningarna. Publiken var nöjd och vi var nöjda. En trevlig middag blev det efteråt, men jag lämnade först av alla eftersom jag hade ännu ett åtagande under helgen - höstens enda foxkurs. Den gick också fint och var rolig med nio trevliga par som gick från noll till fox fyra kurstimmar.

 Jag började dock känna av en ny förkylning redan lördag morgon och nu när allt var avklarat bröt den ut. Igår var jag ändå på jobbet en sväng och morsade på mina kollegor och förvarnade om denna veckas vab.

Idag är vi hemma alla fyra. Nu har det börjat klia på barnen och de har kliat sig hela natten och ingen har sovit någonting. Trött och förkylt för egen del. Men ikväll ska vi fira morfar som fyllde 70 år igår. Middag och tårta och fotbollsmatch ska vi fira med. Det blir i alla fall trevligt. :-)

Bloggpremiären på Dansmaffian

Den här bloggen startades i november 2007. Jag startade den för att jag var gravid med Tove och ville skriva om det och hur nu livet skulle te sig när Filuren i magen väl kom ut.

Innan dess hade jag ju bloggat en hel del på Dansmaffian och liksom börjat gilla det där med att skriva. Det allra första inlägget där skrev jag 26 februari samma år. Sedan följde en hel rad små texter om hur det egentligen kändes och gick till det där med dans blandat med lite annat jag ville dela med mig av.

Jag kommer klippa in texterna som de var rätt upp och ner här och publicera dem på det rätt datum. Dessutom kommer jag länka in originalbloggarna som de såg ut när DM kraschade. Även om man inte kommer kunna klicka någonstans kommer man kunna se alla kommentarer vilket jag tycker är lite kul kanske mest för min egen självgodhets skull. ;-)

För att hitta till dessa inlägg kan se dem nedför detta om man klicka på etiketten "DM-blogg".

Det allra första inlägget heter "Med sikte mot helgen".

Trevlig tillbakablick!

Dansmaffiakraschen och bevarade minnen

Minns ni vårt danscommunity Dansmaffian. Ja, senaste åren har jag inte varit så aktiv där, mest tittat till sajten då och då. Men för några månader sedan så krachade sajten bland annat på grund av en hackspett. Hack hack.

Nu står det klart att istället för att reperara det som fanns kommer det bli en nystart. Man får skapa sig ett nytt konto och börja om från början med vänner, info, bloggar och forum. Det kanske bara är bra. Det kändes lite som att sajten gått i stå. Nu kommer även gamla uttjatade ämnen plötsligt bli nya och nya röster kan få plats.

Hur som helst så har jag som tur är räddat alla mina texter för framtiden. Det är mest bloggarna jag varit rädd om då det var starten på hela bloggkarriären med hela 144 inlägg, de flesta skrivna innan jag startade Livsdans.

Det som är roligt med dessa texter är att de beskriver hur jag upplevde danslivet precis efter den stapplande starten och framåt, med start i februari 2007. Då hade jag och Daniel gått våra första kurser för att tillsammans lära oss den gällande buggstilen, och socialdansat då och då under ungefär ett år.

Nu har jag tänkt att jag ska lägga upp alla gamla inlägg här på ett eller annat sätt. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska kopiera in texten eller länka in alla originalinlägg eller kanske både och. Men de kommer läggas in i tidsföljd efter när de skrevs och det kommer vara tydligt var de kommer ifrån.

Kanske kommer de väcka ett och annat minne till liv även hos er. :-)

Bus eller godis

Man kan verkligen inte beskylla mig för att vara Halloweenfantast. Jag tycker att det i Sverige är en helt och hållet kommersiell tradition som införts av de som vill tjäna pengar på oss - föräldrar! Men barnen har ju ändå fattat att traditionen finns och att den är kul. Det är kul med häxor och spöken och pumpor.

Jag tror Daniel läste idén med apelsinerna någonstans och Tove fick lov att göra en halloweenapelsin. Hon gjorde en ledsen och skrev sitt namn på. Jag erkänner att jag tyckte det verkade kul att måla på apelsiner och gjorde en egen - glad - som motvikt på fruktfatet. Sen blev jag glad av den där leende apelsinen varje gång jag gick förbi. :-)
 

På Halloweenkvällen hade barnen kommit överens med bästa dagiskompisarna med föräldrar att få gå "Bus eller godis" i området där de bor. Det blev en hastig och improviserad utklädning och ansiktsmålning, men barnen var så nöjda så när de fick åka iväg i mörkret. Jag åkte till kören och missade spektaklet.

Eftersom detta var första gången visste barnen inte riktigt vad det innebar att gå runt och säga "Bus eller godis!" Men i området var de vana verkade det som och när de i första dörren plötsligt fick massa godis gjordes det stora ögon och sen var energin uppe! "BUS ELLER GODIIIIIS!??!"

Bästa kompisar

I någon dörr hade den som bodde där skojat lite med barnen och sagt "Då väljer jag nog bus!" Fem pyttesmå förvånade ansikten hade ingen aning om vad man skulle göra då! Hihi

Morgonen efter berättade Tove för mig att de hade fått "förskräckligt mycket godis!" Och det hade de verkligen. Ansvarig pappa hade delat upp allt rättvist till barnen och godiset de fick med sig hem kommer räcka många lördagar!

Själv inser jag att det är kört nu. Nu kommer det vara Halloween och bus och godis för hela slanten nästa år. Det kommer ju inte gå att värja sig när det står så mycket godis på spel!