Årskrönika 2013

2013 har passerat. Det var ett år jag minns tillbaka på som förhållandevis jobbigt med blandade upplevelser och känslor för min del. I det stora hela var det egentligen mycket härligt och roligt blandat med helt vanlig bekväm vardag, men sen fanns det några sämre inslag som överskuggar det andra mer än de borde få lov att göra.

Den stora grejen var det som hände på jobbet i somras, i kombination med att Daniel fick en blodpropp i benet efter att ha varit gipsad för hälsenan. Proppen blev aldrig farlig eller märktes inte ens utom de otaliga sprutorna, men jag gissar att jag ändå blev orolig. Och i kombination med det andra som hände precis samtidigt gick jag ner i en rejäl psykisk svacka.

Det stora problemet för mig när den psykiska hälsan vacklar är att historien gärna pockar på att få uppmärksamhet igen. Den kommer ifatt som ett stort mörkt moln. Det gör att det ofta blir jobbigare än det borde bli. Samtidigt som jag ska ta mig förbi det jag upplever här och nu måste jag mota bort tankarna om hur jag mådde då och försöka upprätthålla det faktum att det inte har med varandra att göra.  

Att det psykiska denna gång slog igenom fysiskt på ett nytt sätt gjorde det inte precis enklare att tackla. Allt som skulle vara roligt var plötsligt bara en jobbig utmaning jag måste ta mig igenom och förbi. Som tur är känns det som att jag kommit ut ur denna tunnel nu.

Men som sagt. Detta överskuggar det som egentligen var viktigt detta år. Det vill säga allt annat som var bra och roligt och som var själva livet.

Barnen
Barnen börjar bli stora nu. Det märks allt tydligare. Tove fyller snart sex år och ska börja förskoleklass till hösten. Hon har lärt sig läsa, skriva och räkna under året och är så redo man kan bli på det sättet. Däremot så är det så spännande att det nästan är läskigt, det där med skolan. Tove testade ju också simskola i somras men där blev det stopp och nu vill hon inte höra talas om det mer. Hon lärde sig cykla istället. Och så har hon tränat lite på fiolen hos morfar.

Det som har varit lite annorlunda när det gäller Tove sedan i höstas, ja, sen simskolan, är att hon plötsligt har varit "rädd" och osäker på t ex lekgympan. Inte velat vara med från början, hängt oss runt benen och sådär. Så har det aldrig varit förut. Även första dagarna på dagis efter jullovet har hon gråtit och inte velat gå på dagis. Detta har heller aldrig tidigare hänt. Det känns som att det är mycket tankar just nu. Mycket som händer i utveckligen.

Måns har också gått på lekgympa i år. Vi smusslade in honom i Toves grupp både i våras och i höstas. Han har tyckt det varit jätteroligt och han varit som en liten pajas även fast han lyssnat hyfsat. En del saker har varit för svårt men han har snällt väntat på hjälp då och inte blivit arg eller så. Det har ju varit tryggt och enkelt för Måns att ha Tove i gruppen att häka på när han inte hängt med riktigt.

Den stora utvecklingen för Måns är talet som har gått från att man inte begripit så mycket alls till att han nu gör sig riktigt bra förstådd. När han blir ivrig kan det fortfarande vara svårt att hänga med men i och med att han har fått allt fler konsonanter på plats (nu saknas bara R och S) och ännu bättre ordförråd och meningsbyggnad så förstår även dem som han inte träffar så ofta.

När de leker tillsammans är det mycket utklädning och rollekar. Nytt för vintern är att de börjat kunna spela mycket spel tillsammans utan att vi är med. Nu spelar de Memory, Uno, Kasta gris (enklare variant där man bara räknar poängen), Fem myror , Lotto och Ap-bingo helt själva. Sen har det blivit allt viktigare med kompisar, både för Tove och med Måns. Som tur är har vi ju kompisar vägg i vägg som är lätt tillgängliga, men det har även blivigt viktigt att Måns får leka med en killkompis nån gång ibland. Alla grannbarnen är ju tjejer.

Hemmet
Hemma i vårt hus har vi ju mot bättre vetande (vi skulle ju ta det lugnt nu!) haft några projekt på gång. Ett mindre och ett större. I väntan på våren började vi renovera klädkammaren och så fort tjälen gått ur marken sattes skopan i gräset för att bygga ut uterummet.

Vi är väldigt nöjda med båda projekten, de gick ju enligt plan trots en hälsena som gick av. Men vi kom ju också igång någon månad tidigare än vi hade trott. Under julen har vi också bytt ut lite möbler i badrum och gästtoa som extra-projekt. :-)

Dansen

Kvällssol i Hågelbyparken. Gillas!

Ännu ett dansår har jag också passerat. När jag räknar efter har jag lyckats få ihop 22 danstillfällen under året. De flesta i somras när jag hade chansen oftare än vanligt eftersom Daniel gick med robotfot. På terminerna har det varit lite svårare att få till det i år av olika anledningar. Men man får vara glad för det som ändå blir.

Utöver socialdansen har jag också varit med och hållit fem stycken foxkurser under året. Fyra i våras och en i höstas. Kul att instruera och kul att se hur mycket dans man kan lära sig på så kort tid. Åven i år kommer det också bli lite foxkurser men i ett annat format.

Den stora danshändelsen för övrigt var såklart Ölandsveckan som var annorlunda i år på flera sätt. Men vi hade det så otroligt bra och mysigt och jag hoppas innerligt att vi kan bo i samma stuga även i år.

 

Mer Hågelby - Gillas också!

Träningen
På träningsfronten har det verkligen hänt saker detta året. Jag började med att testa att köra en kvart om dagen hemma vilket jag höll i ganska länge. Sen insåg jag att jag kunde börja simma på Medley på luncherna och försökte göra det en gång i veckan under våren plus yoga och lite styrka på hemmaplan.

Sen kom hösten och yogan försvann tillfälligt från hemmagymmet. Då började jag fundera på allvar hur jag skulle göra och jag blev riktig medlem på Medley. Sen dess har jag försökt få till en Sh'bam (Så kul!), en  Bodypump (Så bra!) och en simning i veckan. Jag har också försökt lära mig frisim för bättre resultat på lunchsimningarna. Känns mycket bra och schemat för våren ger fler möjligheter till träning.

 

Post Sh'bam! :-)

Arbetet
Hur det än har varit i år med alla omställningar så har jag ändå en ganska bra känsla just nu. Jag har fått två nya kollegor som känns bra och som jag har roligt med. Vid någon tidpunkt måste man bestämma sig för att börja blicka framåt igen och se om man gillar vad man ser där oavsett vad som har passerat.

Det man kan ta med sig som positivt ifrån detta året är att jag tagit ytterligare ett kliv mot att vara säga vad jag tycker gentemot omgivningen. Chefen tackade mig för min "ocensurerade rakhet" vid jul och det känns ju bra i magen.

Livet
Ja, sammanfattningsvis känns livet bra inför 2014. Jag unnar mig själv en hel del. Jag tränar, jag får massage regelbundet, jag dansar en del och jag är föräldraledig varannan fredag då jag och barnen hittar på något litet extra. Det vore synd att klaga.

Tove har just tappat en tand och vi myser i soffan hemma hos morbror. På denna bilden kan man faktiskt se att även jag ibland är lik min mamma!

Vi har också hunnit umgåtts en hel del med våra vänner, på middagar, på dans och på andra tillfällen vilket är så mycket värt! Sen har jag kören som i alla fall oftast ger mycket energi och där jag har en hel hög bra och trevliga människor som bryr sig om varandra och vars umgänge jag uppskattar allt mer. Kanske att jag får möjlighet att bjuda hem hela eller delar av kören under året. Det vore roligt!

I den stora familjen har vi under året välkomnat två nya kusiner och det är härligt att se alla barn i olika storlekar som nu berikar våra liv. Nu ser fram emot att se vad detta året har att erbjuda. Jag vet några milstolpar redan. Några jämna födelsedagar, Stockholm Dance, Öland, ett bröllop och besök från Kassjö. Inga renoveringar i år! Eller...jo, jag bara skojade, nånting blir det säkert. Men inget stort. :-)

 Heja heja mej under 2014!