måndag 22 april 2013

Casanovas i Hallunda

Dags för dans på hemmabanan igen. På förhand verkade det som att det skulle bli en reunion delux då både E&M och D&B skulle våga sig ut. Det betydde sällskap av allra bästa och saknad sort. Men samma dag föll hela sällskapet bort utom jag själv som varken drabbats av egna eller andras sjukdomar. Typiskt.

Men jag lät mig icke nedslås, neheej då. Jag både anade och visste att det skulle finnas någon där för mig ändå. Jag misstänkte också att det skulle bli en väldig massa folk så jag åkte i tid och möttes ändå av en kö ut genom dörren. Jag hann dock in i någorlunda god tid så jag både hann med att byta skor, garderoba och bli uppbjuden till en första strålande dans. Bra start!

Inom kort började favoritdansarna dyka upp inom synhåll och trots att det snart var trångt och lite stökigt på golvet så var jag på ett strålande humör. :-) Bra dans avlöste varandra och jag stod bara någon enstaka dans på hela kvällen. Det var en sån kväll där jag i princip bara hann med favorit på favorit och övriga jag också gärna hade dansat med hann jag int ens börja fundera på hur jag skulle få tag på. En foxfavorit smet hem i paus odansad, det var väl enda egentliga missen, men han fick såklart skylla sig själv.

Casanovas spelade väldigt bra. De har en bättre repa nu än för något år sedan. Jämnare lugna låtar (mindre schlager/"dansband") och allt som oftast fullt drag under dansmockasinerna på de snabba låtarna. Då vill man gärna ha några säkra buggare till hands och det fanns ju faktiskt. Till exempel vår Ölandsgranne som jag sällan annars ser dansade jag med i ett par omgångar. Väldigt bra och roligt, som alltid.

Sen ska man ju matcha rätt låtar med rätt kille. Denna så svåra konst. Det är nästan så jag tycker att det ändå blir lite på slump hur man än anstränger sig. ;-) Men ibland lyckas man och det är då man plötsligt kan få äran att befinna sig i den där bubblan, bara vi två, musiken och dansen. Vad spelar det då för roll att det finns så många andra på dansgolvet.

Det där är höra samma saker i musiken och tolka i dansen, det kan verkligen ge den där wow-känslan som får tiden att stå still. Motsatsen, att höra helt olika saker eller att den man dansar med inte verkar höra någonting alls eller en helt annan låt, kan helt förstöra vilken fantastisk låt som helst. En dansglädjedödare. Men såna är det tack och lov sällan man behöver utsättas för.

Två härliga bugg lyfte otvivelaktigt kvällen det där lilla extra. Den första låten bjöd in till härlig buggtolkning. Den var speciell med helt olika i vers och refräng. Verserna bjöd in till lite tiodansfeeling medan refrängerna hade rejält med gung. Eftersom jag inte mindes vad den hette och jag enligt tidigare erfarenhet anar att det är meningslöst att fråga min fantastiska partner så kollade jag enkelt upp det på Spotify. "Satellite". Väl i andra halvlek får man som bekant foxen serverad som efterrätt och vem gillar inte efterrätt? Mums! 

Kvällen flöt på riktigt bra ända in i mål med ett litet fikastopp mitt i när bandet ändå inte spelade. Det vill säga i pausen. P och jag hade virvlat ut i foajén där det fanns plats att dansa och på så sätt som av en händelse hamnade vi först i fikakön. Vi avslutade också båda två kvällen ödmjukt med bästa tjejen på dansgolvet och så var det dags att åka hemåt.

Några kramar senare vändes billyktorna mot norrort och jag kände plötsligt Hågelbydoften i näsborrarna. Vår i luften och sommardanskänlsan i kroppen. Snart ses vi där! Det var inte svårt att hålla sig vaken i bilen denna natt efter bästa kvällen på ganska länge. :-)

1 kommentar:

Puman sa...

Det var verkligen en kväll som bjöd på utmaningar, både i att hitta luckor att dansa i/på, och i att hinna med alla man ville... En del såg man först under typ sista kvarten eller så.

Men vad gör det när det finns en Frida att leka med? :D Tack för grymma danser! :)
KRAM