Välkommen våren!

Förr var vi alltid i Örebro på påsken på obligatorisk Påskfestival. Men nu var det några år sedan. Det är synd på sätt och vis för vi hade alltid en otroligt rolig helg och vädret var alltid kanon som jag minns det. Innan vi åkte brukade vi byta till sommardäck och sedan satt vi ofta ute med näsan mot solen och åt våra mackor med tonfiskröra eller varför inte en dumlekaka. (När dessa smakminnen nu dyker upp känns det mycket dumt att inte vara där just nu!) Sedan barnen kom och vi också dragit ner på squardansandet till i princip noll och intet har det inte blivit mer än en festival. Då var Tove ett år.

Senaste åren har familjen lyckats samla ihop sig ute hos morfar och så gjorde vi även i år. Tove åkte ut redan på Skärtorsdagen för att träna skidor och var så lycklig att få sova hos morfar två nätter alldeles själv. Och de hade haft fullt upp förstod vi när vi kom dit. Tove visade sina skidkonster direkt när vi kom och när vi kom in så kom plötsligt en liten påskkärring åkande på sin kvast. Sedan visade det sig också att den lilla påskkärringen kunde ta några stråktag på minsta fiolen och lyckan lyste i ögonen.

Vi hade skramlat ihop en liten påskbuffét som bestod av de bästa bitarna av sån här högtidsmat. Ägghalvor med rom, sill, potatis, gravad lax och rökt sik samt en grön sallad till det. Vad mer kan man behöva? Intet mer, då vi efter denna måltid fick sitta och pusta en lång stund innan vi ens orkade tänka tanken att sätta på kaffe. Inte barnen förstås. De har en annan matsmältningsmekanism som gör att allt de stoppar i sig omgående omsätts till lekenergi. Detta gör i sin tur de pustande vuxna ännu tröttare.

Efter kaffe och dessert blev det traditionell påskbastu för de som ville och båda barnen fick ta en dusch och satt faktiskt sen och myste i värmen en lång stund innan det var helt uppvärmt. Sen var det trötta barn som till slut fick mjölk och påskkakan, som Tove och morfar bakat, framför TVn innan hemfärd. Glad Påsk!

Halva Påskdagen har vi nu tillbringat på ett lekland. Vi har lekt och de outtröttliga barnen har lekt ännu mer. Vi åt även lunch där och lekte lite till innan vi till slut åkte hem med två helt färdiga barn som slocknade fort i bilen. Sedan vi kom hem har vi sedan röjt på varsitt sätt. Jag har vårstädat, Daniel har byggt. Sen var vi ute en stund hela familjen och tog ett första handtag i trädgården, på de delar som tinat fram. Perenner klipptes bort och äppelträdet blev beskuret. Nu kan våren gärna komma på riktigt. vi är redo!

Blender på Hallunda FH

Efter mer än en månads dansuppehåll var det så dags att dansa själv igen. Med farhågan att det skulle vara massor av folk på grund av den lediga fredagen försökte jag vara i någorlunda tid för att få parkering och det  gick bra. Men det var ändå redan ganska fullt och man kunde redan där ute misstänka hur kvällen skulle bli. Väl inne hann jag både få på skorna och socialisera lite innan dansen började.

Jag fick en stabil första dans och en repris på andra dansen. Vid det laget hade jag kunnat konstatera att flera av "mina" förare tagit sig ut på dans och att kvällen hade alla chanser att bli lyckad. Enda smolket i bägaren var det stora antalet dansare som inte besöker dansbanorna så frekvent och dansade lite åt alla håll. Trots att jag dansade med gräddan av förare så gick det inte helt smärtfritt. Eller som P uttrycker det i sin blogg om samma kväll "Inte så mycket dansriktning, inte så mycket förflyttning, inte så mycket hänsyn." 

Det var väldigt länge sen jag dansade till Blender. Så länge sen att de faktiskt lagt in några nya låtar sen sist. Jag gillar Blender trots att de kör många av sina egna låtar (som jag ändå kan sjunga med i förvånandsvärt bra) för de spelar i övrigt väldigt bra covers och den musikaliska kvaliteten går inte att klaga på. Klaga kan man däremot göra på kapellmästaren som är en mästare mest på att sprida dålig stämning på golvet då pratar för mycket strunt och tigger om applåder vilket gör att man inte vill applådera alls. Men P sa klokt att "vi kan ju klappa åt de fyra som inte pratar".

Trots finfina danser med en favorit efter annan var jag märkbart kursskadad under kvällen. Efter att ha studerat kursdeltagares förning och fötter under flera helger i rad fanns tekniktänket aktivt i huvudet och analyserna gick höga. Inte vad som var bra och dåligt, det var ju ändå mina favoriter vilka jag själv utsett till gräddan av förare - själva facit, utan varför det var så bra och vad föraren gjorde som gjorde att jag gjorde som jag gjorde. Typ..

Vissa saker skulle man vilja filma för att begripa. I vissa snurrar måste jag till exempel sätta ner tårna om varandra på ett särskilt sätt för att det ska funka, men jag har ingen aning om hur killen sätter sina fötter för att det ska bli just så. Jag känner ju bara förningen (som man får lära sig sker från bröstkorgen om man går en kurs för bl a mig.)

I paus hann jag både vara social och reda ut ett föra-följa problem i bugg på begäran. Jag hann också byta några ord med min nyfunna bekantskap M som jag gillat skarpt sen första stund. Bror brukar säga att man ska samla på bra människor och hon är en verkligen sådan. Kanske dessutom en lämplig mentor i föräldraskap för framtiden.

Jag dansade sen kvällen ut. Blender är bra på sista låtar och extranummer. All cred för det. Jag var trött på slutet men nöjd med kvällen. Nästa gång ska jag njuta mer och tänka mindre. På nåt sätt blev det ändå för lite dans. Det blir till att ta sig ut snart igen. Jag börjar se fram emot Hågelbysäsongen även fast jag kommer få haka på den sent som det verkar. Åtta veckor kvar.

Glad Påsk!

Tove har varit hos morfar sen skärtorsdagskvällen och detta hade hänt sedan dess. :-)

Tove och nylonstrumporna

Eftersom det varit fina dagar denna veckan utropade jag återigen att "våren är hääär!" på morgnarna och tyckte kort kjol var ett bra alternativ trots minusgraderna på morgonen. Till dessa hade jag hudfärgade nylonstrumpor. Fast det heter inte "hudfärg" på nylonstrumpespråk. För det första är nylonstrumpespråket inte svenska utan engelska, så färgen "hud" skulle bli "skin". Men riktigt så enkelt är det inte heller.

Om man vill ha hudfärgade strumpor kan man välja om man vill likna en kamel (camel), vara solbränd (Sunbrown - OBS! detta är alltså missvisande eftersom de borde vara rosaröda), nysnö (powder), strand (sand) eller helt enkelt naturlig och naken, (natural/nude) vilket kommer närmast sanningen kan man tycka. Det finns även andra avarter som jag inte ens kan tyda som t ex Lyon eller Mink. (???)

Hur som helst. Jag hade strumpbyxor. Tove mindes tydligen inte att hon sett något liknande förut och var fundersam på morgonen. "Kommer du inte frysa mamma?" "Har du verkligen nåt på dig?" Hon var tvungen att klappa på mina ben flera gånger för att säkerställa att det verkligen var nåt där trots att det var osynligt. Jag lovade att jag skulle vara ute så lite att jag inte skulle hinna börja frysa.

På kvällen när vi kom hem skulle jag som vanligt byta om från jobb- till hemmakläder. Då frågade Tove "Ska du ta av dig de där barbena nu mamma?"

Skillnaden på en singelkurs

I söndags, medan Daniel härjade med barnkalas, hade jag och P vår sista foxkurs för våren. Denna gång för singlar. Fjorton par skulle det vara men det var nog tolv tror jag. Att ha singlar visade sig vara annorlunda än par även fast vi ju lär ut samma sak. Detta var en nybörjarkurs. Jag funderade lite på vad som var annorlunda och kom fram till att den stora skillnaden mot att ha par var den sociala osäkerheten.

När paren kommer till kurserna så känner de varann bra, väldigt bra till och med eftersom de flesta är livskamrater. De är trygga med varandra och därmed tryggare i  hela situationen även fast den i sig är ny. De vet också att de ska dansa med sin partner hela kursen igenom. När de kommer har de varandra att prata med i första hand och den sociala osäkerheten är därmed löst. Den tryggheten smittar av sig på en själv som instruktör och det är lätt att vara avslappnat social.

Singeldansarna däremot, de kommer själva, känner ingen och känner en stor social otrygghet när de kommer. De vet inte riktig var de ska göra av sig själva, om de ska ta kontakt eller sitta och vänta. När vi dessutom var i en jättelik lokal blir det ännu närmare till hands att sprida ut sig och avvakta, långt ifrån varandra, på ett trygghetsavstånd. Där ifrån sina olika hörn funderas det på vad de andra är för ena och hur det kommer gå att dansa ihop.

Otryggheten som jag beskrivit ovan smittar lätt av sig. Vart skulle jag själv ta vägen? Vad ska man säga och göra eller hur ska man bete sig för att hjälpa tryggheten på traven. Jag hade inget bra svar på det där och då och det ska jag fundera på till nästa gång. När väl kursen började var det som att alla andades ut då någon tog kommandot över situationen och sa vad man skulle göra.

Kursen gick bra och enligt plan och resultarade förhoppningsvis i några nyväckta danssjälar. Det var oväntat mycket lovord från kursdeltagarna efteråt och det är ju alltid roligt. Nu är det sommarlov från kurserna men troligtvis så blir det nya tag i höst. :-)

Barnkalas

På söndagen var det äntligen dags för det stora barnkalaset. Eftersom vi planerat in detta en dag när jag var borta så hjälpte jag Daniel att förbereda och önskade sen lycka till och for iväg. Daniel fick styra upp kalaset med tio barn mellan tre och fem år alldeles själv och det gick ju tydligen fint även fast han var rätt slut när det var avklarat. Barnen verkade mycket nöjda att ha fått leka med alla kompisar och många fina (men en del för dyra!) paket hade de också fått.

Eftersom Tove fyllde fem år hade hon fem kompisar och Måns som fyllde tre hade tre kompisar. Stora barnen vid stora bordet och små barnen vid lilla bordet. Det serverades muffins som Tove och jag bakat, pepparkakor och sedan glass med strössel och vaniljrån. Perfekt förmiddagsfika med andra ord.

Här mumsas det muffins i väntan på glassen.

Sen lektes det, bland annat med en loppa som grannbarnen hade med sig, och kalaset avslutades såklart med den obligatoriska fiskdammen.

Middagsdags

I lördags var det äntligen dags att få till vår uppskjutna middag hos E&M. Så himla trevligt att vara bortbjuden på mat ibland. Extra trevligt när det serveras flera rätter. Barnen tycker det är SÅ roligt att hälsa på och Oskar verkar också tycka det är roligt med barnbesök. När jag och barnen var där senast så märkte man tysdligt att Oskar fick upp ögonen för Måns, en stor kille att hänga med. :-)

Det lektes och stojades och pratades och tittades igenom kläder och det ena och andra förutom att vi åt god mat. Jag ska särskilt minnas efterrätten med fruktsallad på jordgubbar, kiwi, ananas, vindruvor och physalis med sås på vit choklad. Barnen gillade det också trots att frukten var blandad. Smask!

Tove och Måns fick småningom välling framför TVn i sovrummet och det verkar dom tycka är så mysigt. Härligt att vara hos vänner och ha det så bra! :-)

I Källaren hos Cajsa

Nu är det hög tid att rapportera om förra veckans kick-off. Lite sen kick-off kan man tycka men partydelen av den blev liksom uppskjuten pga olika orsaker. Men nu var det dags att åka in till stan efter jobbet och laga och äta mat tillsammans. Det började bra med att S glömde en systempåse med Champagne i taxin. När vi satte oss i taxin hade vi tre påsar. När vi gick ut hade vi bara två. Av taxin syntes bara avgaserna.

Vi startade kvällen på en närliggande pub i väntan på en av två tänkta lagerkillar då en tyvärr blivit sjuk. Väl ihopsamlande gav vi oss sedan av mot kvällens event. Vi gick in i den supermysiga butiken. Tänk att få handla i en sån matbutik varje dag! Ner mellan två hyllor gick en smal stentrappa till en källare med ett stort tre-kök-i-ett-kök.  Där stod också bordet dukat för oss. Vi blev indelade i matlag, ett per rätt och fick våra recept att gå igenom.

Sedan fick vi ta varsin korg och gå upp och "handla" i butiken de råvaror som saknades. Trevligt. :-) Efter det var det bara att sätta igång. Jag var i huvudrättsgruppen där vi tillredde vildsvinsstek på vinegrettfrästa svartrötter med svamprisotto. Vi är uppenbarligen ett gäng ganska vana kockar så allt gick som smort och smakade fantastiskt gott vartefter rätterna inmundigades.

Goda och väl utvalda drycker serverades till ur våra (två) påsar. En sak som slog mig är ju att dessertvin är fruktat underskattat! För mig som inte är så förtjust i avec (för starkt, för sött, för otäckt) så är ju dessertvin ett trevligt alternativ då man ända alltsom oftast tar kaffet och avecen till desserten när man dinerar i hemmiljö. Tror jag får investera i dessertvinsglas samt dryck att hälla där i. :-)

Kvällen blev så sen som det var möjligt med tanke på hur länge Cajsas kök ville vara öppet. Sen blev det taxi hem genom hela norrort då vi tog en tillsammans innan jag till slut fick avsluta resan själv. Det var en mycket trevlig kväll med många glada skratt på slutet. Ett härligt gäng. Och snart blir vi en till. :-)

Måns 3 år

I fredags var den stora dagen för vår lilla kille. Han börjar bli en riktig liten busunge och clown som är väldigt trygg i alla sammanhang och gärna tokar sig för att få lite extra uppmärksamhet. Han börjar också låta som små killar uppenbarligen gör när de leker. Mycket. Förutom att göra ljud när han leker hörs han även mest hela tiden för att man inte ska missa att han finns där.

Måns pratar såklart väldigt mycket nu och ibland förstår man allt och ibland inte alls. Men även fast han inte pratar så rent så märker man att ordförrådet utvecklas i en rasande fart. Han kan uttrycka vad han känner, tänker och vill på ett väldigt bra sätt. En stor skillnad på Måns och Tove är att Måns är mycket känsligare. Om man bråkar med honom blir han ledsen och vill kramas för att bli tröstad. (Tove bara bråkar tillbaka och hur man än höjer rösten så har hon ett högre läge att kontra med.)

Eftersom Toves födelsedag just passerat visste ju Måns vad det var frågan om. Nu var det hans tur att öppna paket! Och han förhörde sig om Emil skulle komma under dagen. Morfar hade varit barnvakt kvällen innan så han var på plats redan på morgonuppvaktningen.

Att få paket i sängen är bra tyckte Måns

Redan dagen innan när Måns var hemma från dagis med pappa hade de varit i affären och Måns hade fått välja vilken tårta han skulle ha på fördelsedagen. En med jordgubbar på blev det. Och Måns tyckte att just jordgubbarna var godast och ville nog egentligen bara ha dem och inte så mycket tårta.

Måns har som synes redan ätit upp och spanar nu in mina jordgubbar

Morbror löste av morfar under dagen och tillsammans presentade de Måns med en Emil-dress. Måns gillar mycket att klä ut sig och springer ofta omkring i en "älvklänning" och är "Silverdagg" (från Tingeling-filmerna). Nu fick han en ny utklädningsdress och detta resulterade i att vi fick återse Emil-filmerna under helgen eftersom det var ett tag sen och Måns kanske inte mindes riktigt.

 

Emil x 2

Det var Måns födelsedag det. Jag tror han var nöjd med den och han visste ju att det stora roliga kalaset väntade ett par dagar senare.

Journalanteckning

Jag är fortfarande förkyld. Inte sådär galet som det har varit utan det har liksom stabiliserat sig till en mer normal snuva som inte tänker ge sig i första taget. Vad sämre är är att Måns också verkar vara förkyld nu. Host och hes. Inte bra. I morgon fyller Måns tre år och på söndag är det stora barnkalaset.

Två viktiga milstolpar passeras när Måns fyller tre år: Han ska börja få lördagsgodis och han får ha nagellack om han vill (det vill han såklart.) Tove får dock inte ha nagellack längre för hon biter på naglarna nu. Kanske att hon slutar när Måns får ha lack.

På kalasdagen flyr jag fältet och har vårens sista planerade foxkurs. Daniel får skojas med tio barn alldeles själv. Perfekt. Men innan dess ska vi återigen försöka äta middag hos E&M. Alltså får alla gärna bli friska NU!

Ikväll är det kör. Men inte för mig. Jag missar andra repet i rad då jag denna gång ska ut på galej med jobbet. Vi ska laga mat under överinseende av en kock och sedan ska vi äta samma mat. Och dricka vin och prata strunt. Det blir säkert kalasbra. Särskilt eftersom hela arbetslaget verkar tröttare än tröttast och gäspade ikapp under morgonkaffet. Blir nog inte så sent kan jag tro.