Barbados i Hågelby och Voyage på Skansen

Jodå, två danskvällar har jag hunnit avverka senaste dagarna. På förhand två helt ok kvällar, Barbados, nja, men Hågelby - Yes! Voyage, Yes! men Skansen, nja. Resultatet blev två kvällar som inte är särskilt minnesvärda även fast det såklart fanns ögonblick som var godkända.

Barbados blev klart underkända. De har en mycket märklig repertoar, inte särskilt mogen, nejdå, men inte heller bra. Märklig är ordet. Däremot har de ett fint sound och är tajta så repertoaren är klar slöseri med musikalitet. Den var också slöseri med finfox då P och jag regerade på dansbanan. Vi var värda bättre. Kvällen hade blivit längre om några fler som kunde lyft musiken hade sökt sig dit.

Voyage är grymt bra och de kommer bara bli bättre. Skansens dansbana Galejan har jag inte besökt på flera år då publiken är så blandad och golvet varit så dåligt. Tyvärr hade inget hänt sedan sist. Det som lyfte kvällen var att L letat sig dit och vi delade både bra dans och erfarenheter under kvällen. En gammal kollega dök också upp och vi hann prata en stund och uppdatera lite. Kvällen blev i övrigt inte vad jag hade hoppats och när även fötterna började protestera återvände jag hemåt.  

Ibland får man vara nöjd att ha fått motionera lite i goda vänners lag och till livemusik.

Y-kromosomen talar

Vi stannade vid Stavsjö för att äta glass. Plötsligt kommer en motorcyklist och drar förbi på bakhjulet över hela parkeringen.

Måns reagerar märkbart.
"Woooow...!" 
"Så där vill jag också göra när jag blir stor."
"Det var coolt!"

Tove åt glass.

Ölandsveckan 2013

Återigen har en Ölandsvecka passerats. Man väntar ett år och så - svisch - har man varit där. Resan ner gick strålande bra och på exakt sju timmar inklusive lunchstopp. Till denna sommarens långresor har vi investerat i egna bärbara DVD-spelare och det är verkligen otroligt skönt att ha nöjda barn även fast de inte får se film precis hela tiden. Vi kom ner klockan tre och packade upp på rekordtid. Vi har ju lite rutin nu.

Tove har ritat av sig själv
med alla detaljer rätt
framför partytältet.

På väg till Öland stannar vi rutinmässigt på Sibyllan i Västervik. Där får man välja själv vilken leksak man vill ha till din funbox. Måns valde snabbt en blå vattenpistol. Tove valde omsorgsfullt en kit med rosa halsband och väska med paljetter.

Jag: Men Tove vill inte du också ha en vattenpistol som Måns?
Tove (tittar helt oförstående på mig..): Men den här glittrar...!?
Jag: Ja, men om du också har en vattenpistol kan ni ju spruta på varandra..
Tove (med största självklarhet): Vi kan ju turas om med Måns pistol. 

Ölandslivet detta år både liknade och var olik tidigare år. Nytt för i år var att vi bodde i en ny stuga. Stugan ligger uppe i hörnet snett framför där E&M bor vilket var största skälet till att vi bytte. Att sedan stugan råkar ha egen toalett och dusch var en mycket lyxig bonus. Men den stora skillnaden för trivseln var att vi inte behövde anpassa vår tillvaro på ett negativt sätt eller ens störa oss. Plus att vi kunde sova utan öronproppar! Det var en ny och positiv upplevelse för oss från rad 40...

Annorlunda för i år var också att jag kunde dansa precis så mycket jag orkade eftersom Daniel inte kan dansa än på länge på grund av hälsenan. Lagom till Ölandsveckan fick han i alla fall börja gå så smått utan robotfoten, dock med stöd av kryckor. Men robotfoten fick följa med för stöd då det behövdes, bland annat för att kunna köra bil. Som synes nedan har jag redan recenserat och sammanfattat mina sex danskvällar snyggt och prydligt.

Vi brukar ju dela på kvällarna och därmed även morgnarna. Nu fick Daniel ta nästan alla mornar. Ännu en ny sak för i år var som tur var att barnen sov bättre än de någonsin gjort. Halv åtta börjades det vaknas och Daniel och barnen gick inte ut förrän halv nio för en stunds utelek innan frukost i väntan på att mamman skulle vakna. Skönt! Jag avstod att dansa på tisdagen då jag var färdig och slut och lade mig tidigt och gick upp med barnen i alla fall en morgon.

Natten mellan lördag och söndag slog vädret om till iskallt lågtryck. Jag minns hela söndagen som att alla på campingen inklusive jag själv frös oavsett hur mycket kläder jag hade på mig. Det blev en ganska lugn dag. Vi letade reda på barnens kompis Hanna som gärna kom och lekte. De ses bara denna vecka varje år men trivs så bra ihop. :-)

Måndagen blev en finare dag. Då var det bland annat dags att testa Oskars pool och andra attraktioner. Oskar kravlar mest i och ur poolen men alla verkar trivas och ha roligt hur som helst. Vi testade också att bada nere i "havet", brrr kallt!

Tove visade en ny modig sida under veckan. De unga vuxna som bodde bakom oss spelade plötsligt Twister och Tove ville tydligen vara med. Helt plötsligt satt hon och snurrade på snurran och var lekledare åt de stora. "Vänster fot - rööd!" Hon hade frågat om hon fick vara med alldeles själv och hade även fått twista själv. Senare i veckan var hon också med och spelade kubb. De var så snälla och tog bra hand om både henne och Måns.

Redan på måndagen blev det dags för det årliga besöket på Lammet och Grisen. Gott och trevligt! Barnen hade en väldigt trevlig kväll då de efter maten trivdes väldigt bra i lekrummet och vi andra kunde softa ner maten i lugn och ro uppe på terrassen i kvällssolen. :-)

Hela familjen på ett enda kort! :-)

Och likaså familjen mitt emot! :-)

Både Oskar och jag gillade kvällssolen på terrassen

Måns verkar oroa sig över Oskars
sätt att hantera hans bilar. 

Tisdagen var en dag med omväxlande väder och Daniel och barnen fördrev tiden i Lekhuset medan jag var trött i stugan, skrev lite blogg, städade och fixade mat. På eftermiddagen bakade jag till det traditionella fikat och bjöd E&M&O på morotskaka och kaffe. På kvällen hade de den turkosa LBRR-middagen inbokad och för att föräldrarna skulle få någon matro fick Oskar komma in till oss en liten stund. Det gjorde att hela familjen plötsligt satt på golvet och lekte och myste.

Onsdagen var en soft dag på campingen. Jag var uppe med barnen på morgonen och sen myste vi med E&M&O till frukost. Vi åkte och stödhandlade lite och fick eftermiddagskaffet hos Hannas medan barnen lekte. Sen packade vi picknickväskan och slog hos ner för Casanovas after beach. Det blev som väntat mycket folk och härlig stämning. Helt annorlunda än på Pex-ståhejet, precis som förra året. Trevligt!

Hur många glada dansare som helst!

Spett med marshmallows och jordgubbar :-)

Fäder med barn drog sig undan lite efter fikat. Vad de gör här vet jag faktiskt inte riktigt...

Torsdag förmiddag var en survädersdag. Daniel tog återigen med barnen till Lekhuset. Jag skulle få kvittera ut min födelsedagsmassage och stannade därför hemma. Nu visade det sig att massören sov och så småningom kom vi överens om att skjuta på det till dagen efter i väntan på bättre väder. Även Oskar fick testa Lekhuset en stund och han tyckte det var jätteroligt! Vi blev bjudna på Ms födelsedagskalas på eftermiddagen och att alltid ha ett tårtfika att se fram emot gör ju absolut ingenting. :-)

En ögonblicksbild från lekhuset

När det började närma sig middagstid blev det ett plötsligt och tydligt väderomslag. Högtryck och därmed basta! Vi såg till att äta middag tillsammans allihop denna kväll och det blev en av veckans allra skönaste stunder. Plötsligt föll allt på plats som det ska känns på Öland. Värmen,  vännerna, maten och drycken. Så otroligt skönt! Vi satt och njöt och njöt för nu var ju veckan snart slut.

På den allra sista dagen hade alltså den riktiga Ölandsvärmen kommit. Barnen badade äntligen i poolen och vi försökte göra det mesta av de sista stunderna samtidigt som vi förberedde avresan. För barnen gällde samma sak. En sista lekstund med Hanna, hopp på mattan, bus med Oskar och allt annat som skulle hinnas med. Sparkcyklarna (som var med i år i stället för vagnen) var ett mycket bra sätt att ta sig med barnen runt campingen, även om Måns har ett tag kvar innan han är lika snabb som Tove.

Jag fick också min efterlängtade massage på en bänk i solen. Den var välbehövlig och kändes. Jag inser att måendet sista veckorna inför semestern satt sig ordentligt i kroppen och känner fortfarande idag, två dagar senare, av tummarna runt axlarna. Skönt men ont. En utmärkt present!

På kvällen ville inte Oskar sova när föräldrarna skulle äta. jag erbjöd mig att gå ett varv med vagnen innan dansen. Det hjälpte inte för sovet men de hann i alla fall äta. Sen fick han sitta med uppe en stund och mysa, till och med i Daniels knä. En härlig bild av Ölandveckan som den är för oss tycker jag. Glada vuxna och barn.

Sen var veckan slut och jag började längta tillbaka redan på torsdagskvällen. Det finns säker massor av mer saker jag skulle kunna skriva men det får jag återkomma till när det dyker upp i huvudet. Nu hoppas vi att vi kommer kunna bo i samma stuga nästa år och att vädret är något bättre så det blir mer strandliv. Det kommer barnen vara ännu mer redo för då.

Vi ses utan minsta tvekan nästa år!

Avslutningsdans till Jannez

Enligt tradition står Jannez för musiken sista kvällen. Jag har ju alltid haft mina åsikter om Jannez men nu i och med att de bytt trummis och att då även leadsångaren bytts ut hade jag vissa förhoppningar om en bättre och jämnare repertoar denna kväll.

Tyvärr hade jag bara hälften rätt. Jämn var nog repan - jämnmogen! :-( Det började ganska bra med bugg  med bra drag men foxarna lät som en jämn smörja av gamla svensktoppsexor. Inte en enda av de mycket fina foxcovers som de tidigare haft på repertoaren. Efter ett tag gick även de lugna låtarna i stå när sväng och fart gick om intet. Danskvaliteten blev därefter. Jag och mina killar gjorde vårt bästa på att ändå ta till vara tiden som var kvar och med tanke på förutsättningarna hade vi förvånande nog ganska roligt.

Jag dansade till sista dansen och gjorde ingen större ansträngning för att få dansa den. Vissa stunder blir jag ganska less på att vara själv på dans. Man har inte den där självklara första och sista dansen. När alla sökt upp sina flickvänner/fruar/nya span/gamla ex eller vad de nu råkar föredra så blir sällan någon av någorlunda kaliber kvar. Med tanke på den tveksamma musikunderhållningen var det dock inget att hänga upp sig på. Jannez gjorde sin sämsta spelning som jag varit på och det som skulle vara själva finalen blev bara ett "Jaha?" 

Sen var dansveckan slut. Jag kan summera den kort här med att de bästa kvällarna var till Blender och Expanders. Mina enskilt bästa danser var till dessa band samt de få i starten till Voyage. Jag har dansat med en del nya med skiftande resultat och en hel del sällandansade. Men jag måste ödmjukt tacka C, P, M, och D som tillsammans stod för en betydande majoritet av mina danser denna vecka. <3 Ty jag föredrar kvalitet i kvantitet. Stora kramar till er och jag hoppas innerligt att ni är lika nöjda och inte känner att ni fick en överdos av undertecknad. ;-)

Vi ses alldeles säkert snart igen!

Foto: Sofia Macar

Dans till Casanovas

Det roligaste med denna danskväll var att jag hade exklusivt sällskap av E. Så sällsynt trevligt och som på den gamla goda tiden! :-) Senaste gångerna jag dansat till Casanovas har de varit riktigt bra så jag trodde kvällen skulle bli en av de bättre. Men ljudet var kasst och repertoaren motsvarade inte önskemålen.

Under eftermiddagen hade luften på Lundegård förändrats till högtryck och det var plötsligt otroligt hög luftfuktighet. Det gjorde att alla plötsligt var dyngsura tidigt på kvällen. Mot mina principer dansade jag gnuss med en okänd kille som var av min längd och i slutet av dansen hade jag (hans) svettårar rinnande nerför kinderna och in i ögonen. Det tog mig sen två låtar att rensa ögonen från salt så jag skulle kunna se igen.

Trots detta hade både E och jag en bra första halvlek, så pass bra att vi kunde gå ner till stugorna i paus utan att riskera att bli kvar där. I sista stund tog jag beslut om ett expressombyte och det var otroligt skönt med mindre kläder som dessutom var torra. 

En bit in i andra halvlek hände plötsligt det som inte ska hända. E blir uppbjuden när vi står tillsammans och intet ont anandes tackar hon såklart ja. Sen börjar en skräckresa på fyra låtar där hon inte vet hur och inte riktigt vågar ta sig loss då han både höll hårt och visade aggressiva tendenser. Sen var det hennes tur att kasta sig in i en trygg famn med orden "Rädda mig!!" Vilka idioter det finns! Tur ändå att det är så otroligt sällan man råkar ut för något men märkligt att det ska hända både mig och E dagarna efter varandra. :-(

Es danskväll var därmed mer eller mindre förstörd och hon vinkade hejdå innan sista dansen. Själv tänkte jag få njuta av en sista dans för andra kvällen i rad. Bra dans är alltid bra men euforin uteblev. Casanovas levererade shimla dåligt både på sista och extra och extra-sista och så tog kvällen slut.

Natten var ljum och skön men jag hade definitivt hoppas på en bättre danskväll med tanke på sällskapet på och utanför golvet. Bättring Casanovas!

Dans och andra resor till Expanders

På förhand en av de bästa kvällarna då Expanders popularitet ökat (även hos mig) med en ny ljudbild och jämnare repertoar och denna kväll fick jag faktiskt sällskap upp till logen vilket ju är sällsynt. Det var Ms danskväll och vi tog oss an golvet tillsammans. Ganska snabbt blev det trångt men ändå långt ifrån de tidigare kvällarna.

 Efter dansen med M blev jag uppbjuden av farbror X. Han ville gnussa men jag lade tydligt an med min kind. Han försökte dock till och från stånga tillbaka min panna i gnussläge vilket var ganska irriterande. X var egentligen en ganska duktig dansare men förstörde för sig själv genom att flytta runt händerna på ett inte nöjsamt vis. Detta oskick uppvägdes dock lite av att han delade med sig av synpunkter från den där DDFW-lägret. (DDDFW?, DWFFD? DFDWDDF?) Han var inte så imponerad av kurserna även fast helgen i sig varit rolig.

Sen bjöd jag upp en dansare på slump som såg vettig ut. Men ack ack vad jag bedrog mig. Han hade dock inga hyss för sig, ja han hade ju faktiskt inte mycket för sig alls. Vi kom knappt nån vart men mellan danserna log han nöjt och innerligt och jag hoppades att det inte syntes vad jag tänkte. I andra foxen fick jag plötsligt ögonkontakt med P tvärsöver golvet och utan att tänka mig för hade jag gjort en min som nog tydligt visade vad jag tyckte om aktuell dans. Detta resulterade i att P började asgarva och fick sen fullt sjå att förklara den plötsliga skrattattacken för sin dam. Detta gjorde att jag också ville skratta lika mycket men det gick ju inte för om man dansar fox så märks det tydligt om magen börjar hoppa av sig självt.

Ett par mer lyckosamma danser senare klev jag upp på en bänk bland alla andra tjejer men blev genast uppbjuden och nerplockad av - Gondolmannen! Ni kanske inte minns, men jag minns tydligt vår första dans och jag har beskrivit den tydligt här.  Den åkturen var jag inte jättesugen på att återuppleva men det var inte läga att tacka nej så det var bara att kliva i båten så att säga. Men sedan vi dansade sist hade både det ena och andra tillkommit.

Nu var det inte bara en konstig dans utan händer upp i luften, svepandes ner i hans hår(!), fingertopparna på båda(!) hans händer på mitt huvud och överhuvudtaget händer som svepte lite överallt på huden. Plötsligt kände jag mig oerhört obekväm. Det var förbi mina intimitetsgränser och jag hamnade i en ganska svår situation. Den här killen tycks tro att det här är bra och läcker dans, det är inte så att han vill "tafsa" vilket på ett sätt hade varit lättare att hantera.

Även fast jag inte besvarade hans "läckerheter" på minsta sätt så fortsatte han som om det var självklaraste saken i världen, vilket det kanske är med vissa han dansar med, som känner honom. Jag gjorde det man oftast gör i en sån situation. Härdade ut. Fyra långa låtar. Sen smet jag snabbt till en trygg famn. Och det var egentligen först då som jag kände hur illa det varit. Jag ville hem och duscha varmt och tvätta mig med stark tvål. Det är tack och lov första gången jag känner så efter en dans.

Obehagsänslan hängde kvar ett tag och förstörde lite för mig kommande låtar trots att jag fick återuppleva grymma John Mayers "Slow dancing in a burning room" som jag lyssnat så mycket på senaste veckan. (Kan varmt rekommendera hela albumet Continuum!) Sällskapet fick mig småningom ändå på bättre humör och resten av första halvlek fortlöpte utan fler klåpare.

Hemma i stugan gjorde jag mitt bästa för att förstöra slutet på Daniels film då jag ville ha lite tröst och mys och han önskade nog mest att pausen skulle vara slut så han fick se upplösningen i fred utan att behöva förklara hela intrigen för mig när det var en kvart kvar och alla började skjuta ner varann.

M och jag gjorde återigen sällskap upp till logen och fick återigen fart under fötterna till "Money for nothing" som de gör väldigt bra. Andra halvlek bestod sen bara av ytterst säkra kort som jag visste endast skulle föra dit jag ville följa. Jag fick chans till revansch för de lite förstörda danserna och tiden tickade på i en faslig fart med en allt mer nöjd Frida.

Bara en kvar att få tag på innan kvällen skulle vara förbi och till slut lyckades vi nå varandra. Dock endast för två snabba men med löften om att ta igen ytterligare förlorade foxar från två kvällar vid nästa tillfälle. Jag lämnade återigen över honom till sin tjej och sökte upp M för att se om han höll ihop för en sista dans. Vi kom enhälligt överens om att skippa extranumren och fick maxa istället till "Still got the blues" och "Brothers in arms". En värdig avslutning på en lyckad kväll, trots obehaget i första halvlek.

Sen spelade Expanders vidare ett antal snabba låtar till, det hörde jag när vi gick ner, när jag fikade och när jag duschade. Sen kom en lugn låt och sen tror jag det var slut. Jag var också slut men nöjd. Expanders hade lyft taket på Lundegårds loge och jag somnade gott med ett leende, men med en liten fundering om hur man bäst tacklar Gondoler fortsättningsvis.

Dans till Zlips och Sannex

Det som var mest positivt denna kväll var att det var jämförelsevis glest första timmen vilket gjorde att dansen blev bra nästan oberoende av förarkvaliteten. zlips hade en stand-in sångare för sin stand-in som var stand-in för den nya snart ordinarie. Det gjorde väl att repan blev lite väl blandad.

 Sannex är Sannex, så herrejössesbra och tråktrista i en konstig blandning. Dessutom passade de på att köra några snabba så otroligt snabbt att det nästan inte gick att dansa vilket känns oproffessionellt. Ett eget nummer av sångaren, jättefin låt för övrigt, hade heller inget som helst foxdriv och folk dansade bäst det gick ändå.

 Det var en nonstop-kväll. Jag hade besämt mig för att ta en egen paus och gjorde det under en Zlipsdel då Sannex ändå smällde högst under kvällen. Deras bra del av repertoaren väger ändå upp då det låter väldigt bra. Och så spelar de nu "Die in your arms tonight"! som bara Scotts spela tidigare. Bara en sån sak! När jag var på väg upp efter paus hörde jag de börja med en annan goding, "Right here waiting", och det var ju typiskt att jag var lite sen.

Jag hade en ganska blandad men godkänd kväll med en del skojiga bugg i överfullfart och en överentusiastisk spinn där jag landade nånstans mitt i min partner som inte kunde backa undan när jag kom farande. Så kan det gå när det är trångt. :-) När sista timmen började blev jag trött och ville gå hem. Då blev jag uppbjuden och fick kämpa i fyra låtar innan jag smet därifrån. Trööött.

Dans till Blender

Danskväll nummer två. Efter första kvällen var förväntningarna förhållandevis låga. Men som tur är blev det en riktigt bra kväll. Så bra att jag stannade hela kvällen ut. Det kändes bra. Som att vara igång på riktigt och känna hur kul det faktiskt kan vara. Det var trångt även denna kväll vilket knappast förvånade. Men jag upplevde det inte lika stökigt. Danserna jag fick var överlag bra och utan större smällar.

Jag blev uppbjuden några gånger med blandat resultat. En som dansade med bakåtvikt så man måste luta överkroppen framåt för att få ett bra följavstånd. Då får man obönhörligt och direkt ont i korsryggen vilket gjorde att jag försökte spänna till och räta upp kroppen så mycket jag kunde. Men då flyttade han högerhanden till korsryggen och tryckte mig emot. Jag tycker lite synd om såna killar. Nästan alla som dansar med dem måste få ont, men om man som nu möts en enda gång på dansgolvet säger man inget utan härdar ut och tänker -aldrig mer!

Före paus hann jag plocka in en hel liten rad med favoritdanser som gav mycken mersmak och det var inga problem att vända upp igen efter paus. Andra halvlek gick ganska fort och jag stod i princip inget under kvällen förrän under sista dansen som plötsligt uppenbarade sig. Dansen innan dansades med min grymma instruktörspartner (You think you got trouble - bäst!) och jag släppte sen iväg honom till sin flickvän. Åt mig fanns inte helt oväntat ingen alls som väntade.

Jag ville uppleva hela kvällen så jag var kvar och tittade på alla som myste runt och lyssnade på Marias sista ballader (grym!). Sen tog jag på tröjan och greppade vattenflaskan och var liksom på väg. Men jag fick vända i dörröppningen och kliva ur tröjan igen för ett par skuttiga extranummer. Kul ändå att få dansa klart kvällen.

Piano in the dark

Fox att drömma om sedan i lördags. Varsågod! (Den andra var Agneta Fältskogs "Let it shine". Båda låtarna gjorde Voyage bättre än originalen. I alla fall som jag upplevde det då. ;-)

Ölandsstart till Voyage & Dreams

Första danskvällen på Öland är sedan några år en non-stop. Det vill säga banden spelar i ett kör tills alla är helt knäckta eftersom de inte har vett att ta egna pauser. I och med att denna första kväll börjar i rimlig tid, dvs klockan åtta och inte halv tio för att få plats med sex timmars dans, så såg jag till att vara uppe åtminstone nästan i starten så jag skulle hinna dansa medan jag var någorlunda pigg efter resan.

Man skulle kunna beskriva danskvällen såhär: Den började med en härlig uppvärmningsfox, på mitten två glimrande bugg och som avlutning två riktiga drömfox. Men egentligen är det bara en beskrivning av den första dansen. ;-) Under sista foxarna kände jag mig själv ovanligt svävande och den känslan gillas oavsett vad den nu kom ifrån, vem som överför den till vem.

Vad fanns det sedan för anledning att anstränga sig? Nåja. Första timmen hade jag fortsatt otrolig tur och sprang på några som jag träffar på otroligt sällan och även om jag skulle se dem i vimlet på Öland skulle jag inte våga hoppas att få tag på dem. Men så står de där och vi pekar på varandra. Sånt gillas!

Det som däremot inte gillades var stöket som var igår. Väldigt svårt att manövrera sig fram under framförallt de snabba låtarna då bugg och fox blandas hej vilt och i varje danssort finns dessutom lika många stilar som förare. Stöket gjorde att det trots briljanta foxförare inte blev fler wow-känslor under kvällen. Jag kände potentialen men grämdes över hur bortkastad den var på just detta dansgolv.

Efter första timmen blev det plötsligt betydligt svårare att få tag på någon och så kom regnet. Plötsligt öser en störtskur över Lundegård och alla som var ute kom in. Det gjorde att det blev än svårare. Och så blev det så himla kallt! Vanligtvis brukar man i alla fall kunna stå och titta på dansen utan att klä på sig men nu blev det risk att man skulle bli sjuk.

Plötsligt och alldeles för tidigt fick jag nog. Jag tog på tröjan och sladdade hemåt i leran. En varm kopp te hägrade och sen drog den varma sängen efter en varm dusch. Så kan det gå. Även fast det kändes snopet hade jag inga problem att vara nöjd med kvällen. Det skulle varit svårt att få tag på bättre dans.

Voyage är grymt bra. De två lugna låtar de levererade i början var såna to-die-for. I jämförelse med Voyage stod sig Dreams ganska slätt. Ser fram emot fler danser till Voyage när det finns p-l-a-t-s!