Knarrig promenad i en vit värld

Tänk vad länge det har varit såhär nu. Varenda liten kvist är fortfarande täckt av snökristaller efter flera veckor. Och när solen kommer fram gnistrar hela världen. Jag minns inte att kylan har hållit i sig såhär länge någon gång sedan jag "blev stor".

Igår kväll trotsade jag kylan och tog mig äntligen en välbehövlig promenad. Det har varit hopplöst lite rörelse för mig senaste veckorna, ja månaderna till och med, så det är på tiden att jag kommer igång. Nu har jag ju inte ens dansträningen och denna vecka är det heller ingen socialdans.

Jag gillar dock inte att promenera själv och väljer väl upplysta huskantade gator när jag gör det. Det gör det kanske inte lika mysigt att gå men det känns säkrare i alla fall. Man tycker ju att vi bor på en lugn liten ort men det händer ändå saker. Senast för någon vecka sen blev en tjej nerslagen och rånad ganska nära oss. Det var väl på natten men ändå, det borde inte hända.

Förut promenerade vi väldigt mycket båda två men nu fungerar det inte riktigt med tiderna. Tove somnar ju klockan sju och då måste en stanna hemma. Innan dess hinns det inte riktigt med. Så det är bara sin egen krage man har att ta tag i.

Uppmuntrande ord?

Vi vägde oss i helgen. Hela familjen. Fast en i taget förstås. Daniel och jag kunde konstatera att vi för tillfället väger exakt lika mycket. Tove väger dock bara dryga 10 kilo. Jag har redan gått upp tolv kilo. Det är lika mycket som totalt sist. Undrar hur mycket av det som beror på mitt konstanta tröstätande på jobbet samt noll promenader i veckan? Sist minns jag det som att de flesta kilona kom sista två månaderna....ajajaj...

Min kollega som är lika gravid som jag hade fått dessa uppmuntrande ord av sin svärmor: "Du ska se att du kommer få kvar ett par kilo, du är ju så gammal." Nu menade svärmodern säkert inget illa utan det kom nog bara ut fel men sånt är ju det sista man vill höra! Min kollega är ett år yngre än mig och vi är båda fast beslutna om att återgå till vår urspungliga form igen. Såna kommentarer ger ju om inte annat en extra sporre!

Jag har förhoppningen att kunna dansa lika länge som sist, det finns både det ena och andra och välja på, inte minst i februari. Hoppas det går.

Det blir faktiskt en kurs :-)

Nästa foxkurs närmar sig, redan om två helger är det dags. Jag frågade bror häromdagen om han hört om det blivit några anmälningar och det hade han inte, men igår visste han att det var 23 par anmälda! Herrejösses!

Jag insåg att jag faktiskt inte räknat med att den här kursen skulle bli av. Efter som den blev inställd i våras så kändes det bara som att det inte fanns något större intresse för den, just där. Nu blir man ju enormt nyfiken på vilka som anmält sig? Är det bara från klubben? (tveksam till att de får ihop så många socialdansare med någorlunda erfarenhet) och vilka är det annars?

Snart dags igen alltså att gå igenom materialet. Jag borde sätta mig och göra en lista över tjejtips så jag inte glömmer nåt som kan vara bra. Sen hoppas jag att jag kan visa upp bra tjejdans trots mitt extra "magstöd". ;)

Längtar efter min vanliga kropp!

Det är inte toppenbäst just nu. Igår satt jag och gick igenom gamla foton och filmer från 2009. Jag slogs av hur otroligt smal och fin jag var! Visserligen vet jag att jag var lite för smal där ett tag men det gick ju över när jag slutade amma. Och jag led ju inte av det utan kände mig tillfreds på det stora hela. Men nu liksom förra gången jag var gravid kan jag nästan inte begripa att det var så jag brukade se ut. Och det är ju ändå lite av min identitet.

Det knäppa är att de bilderna snarare gjorde mig deppig än glad fastän jag vet att jag förmodligen inte kommer ha någon som helst problem att återvända till den formen. Det var inte så länge sen den försvann och det är inte heller länge tills den här "självvalda tjockisperioden" (som dessutom är för det bästa ändamål man kan tänka sig) är över.

Idolbild från kryssningen med Shake i mars för snart ett år sedan

Jag vet inte om det är ok för mig att gnälla? Jo, det måste det vara. Visst är det många som har stora problem med graviditetskilon eller graviditeter och kilon över huvudtaget. Men just nu är det ju bara mig det gäller för just mig och jag kan inte behöva ta hänsyn till alla andra. Sist såg jag inte riktigt hur mycket som hände med kroppen (förutom det uppenbara; magen) förrän på korten efteråt, men det gör jag tyvärr nu.

Jag vet inte om jag har påverkats av media, om det är åldern eller kanske dans-atmosfären, men det känns tydligt att det har blivit viktigare för mig senaste åren hur jag ser ut och uppfattas utåt. Och en bra start är ju att trivas med sig själv för att känna sig någorlunda attraktiv. Det gör jag inte nu. För varje dag nu känner jag mig bara mer och mer gravid, mer trött, mer stånk och stön, rödare fejs, bredare bak etc etc. Hormonerna gör ju inte saken bättre heller.

Jag kan ibland känna mig lite avis på vissa tjejer som har så fina former. Urringningar som sitter snyggt, höfter som svänger etc, men när jag väl får nån slags former själv så uppskattar jag dem inte. Visserligen kan det bero på den där jättekulan mitt på som liksom tar över hela synintrycket men ändå. Sist minns jag att jag var rädd att jag inte skulle "gå ihop" igen. Att om väl höfterna blivit breda borde de stanna så. Men det stämde ju inte. De jeansen jag har på kortet stannar på låren nu igen kan jag säga, men målet får ju vara att kunna hoppa i dem så snart som möjligt igen.

Med det här inlägget vill jag kanske mest säga att det plötsligt känns som att det är en evighet kvar!! Jag vill ibland helst stanna under täcket där jag slipper se mig och känna av klumpedunsigheten. Samtidigt vill jag ju hellre fortsätta dansa, vara glad och pigg, känna mig fin, uppskattad och allt det där. Jag behövde kort sagt bara få gnälla lite. Som om det skulle ge mig lite extra kärlek och uppmuntran i graviditetsdeppigheten.

Tove på tågutflykt

Igår var det tänkt att vi skulle göra våran Täbyutflykt. Tove vaknade vid halv sju som vanligt men Daniel gick in och lade sig i den andra sängen och då sov hon vidare till halv nio! Då hade vi plötsligt bråttom. Men vi bestämde oss för att hinna med tåget vi tänkt och så blev det. Vi kan visst vara effektiva vi bara vill.

Det var "bara" 18 minus denna morgon men det blev till att klä på sig. Sen bar det iväg. Tåget var aningen sent men vi behövde inte vänta så länge. Det kändes som att Tove förstod vad vi skulle göra och var förväntansfull. "Åka tåg!" upprepade hon tills tåget kom. Här sitter hon i nya fina vagnen.
Väl på tåget fick Tove hoppa ur vagnen och sitta på ett riktigt säte. Hon verkade tycka det var bra och ville "titta ut!". Hon satt lugn och kikade hela vägen. Det var en riktigt solig och fin förmiddag.
Väl i centrum så fick vi som tur var alla våra ärenden gjorda hyfsat smidigt. Vi skulle byta några grejer och köpa några grejer. Mina fynd var ett par pyttebodys till Filuren att ta med till BB. Tänkte det kunde vara fint med egna kläder i alla fall första dagen. Sen lär det väl bli ärvda kläder resten av barndomen... Mitt andra köp var en mjuk amnings-BH att sova i. Begriper inte att jag inte köpte en sån förra gången!??

Tove ville leka i lekhagen som de har i centrum. Det har hon varit sugen på flera gånger förut men aldrig riktigt vågat när det kommit till kritan. Denna gång vågade hon och ville sen aldrig sluta förstås. Jag gjorde ett par ärenden medan Daniel stannade kvar och vaktade och när jag kom tillbaka såg hon ut som en sån där fibergrej (som rör sig och lyser i olika färger) i huvudet. Stråna stod som en gloria runt huvudet. Det syns ganska bra på bilden nedan.
Vi avslutade vår utflykt med lunch och sedan bar det av hemåt. Vi hann precis med tåget som tur var. Tove fick en egen biljett av den snälla konduktören denna gång som hon sen satt och fingrade på. De delar ut såna på skoj till småbarn. Det står på att den gäller för "resa HEMIFRÅN - BORT och hem igen". På baksidan står det också en liten ramsa om att det är roligt att åka tåg. :)
En trevlig liten vardagsutflykt med lite nytta gjort och framförallt bra träning för Tove. När man åker tåg, går i köpcentrum, äter ute etc är det ju bra om man kan bete sig. Tove är ganska duktig, det här att gå själv och hålla sig nära är inte så lätt när man har spring i benen, men övning ger träning! ;-)

Soffkväll för en gångs skull

Jag är hemma ikväll. Chockerande va!? Jo, det är ju dans på Yesterday, men jag var inte sugen. Daniel konstaterade att nånting måste vara fel och kände på min panna. Men det är nog inte så allvarligt. Ibland händer det även mig. Jag dansade ju i söndags och det blev ju en konstig kväll. I kväll spelar Wahlströms, inga favoriter direkt, och jag vet inga favoriter direkt som ska dit heller så så var det med det. Istället blir det mys med sambon och en glasstårta framför Let's Dance. Det funkar också!

Polar'n vet var det är bekvämast att sova!

Tove snart 1 år och 10 månader

Tove har haft sin första förskoledag efter jullovet och hon var ivrig dit i morse. Hon satte på sig skorna och drog på raggsockorna på händerna som "dantar" redan innan frukost. Hon vinkade inte ens till Daniel när han lämnade henne och när jag hämtade henne verkade hon haft en riktigt bra dag. Hon följde gärna med hem i alla fall vilket underlättar.

Tove lär sig så mycket nya saker och nya ord nu varje dag så jag inte kan hålla ordning och rapportera om dem. Idag sa hon i alla fall "pappa Daniel" och "mamma Frida" när vi satt vid middagsbordet. Det tog en stund innan vi begrep vad hon satt och sa men hon ger sig inte i första taget när vi ser ut som två frågetecken. Men oftast förstår vi förvånansvärt väl vad hon säger och vill. Elin sa när hon var här före jul att "Man blir ju så förvånad för hon är så tydlig att man tror det är en slump att det låter som nåt, men då är det precis det hon menar!"

Igår var det skidor på olika längder och bredder på TVn och det tycker Tove är roligt. "Åka tidor!" "Tejer!" Det betyder att det är tjejer som åker skidor förstås. Mitt i skidorna visade de de klipp inför idrottsgalan och då kom det några fotbollsbilder. Tove pekade och sa "Foboll!" Vore iofs konstigt om hon inte snappat det ordet men ändå.

Tove leker med klosspusslet hon fick i julklapp.

Annars gillar Tove mer och mer att leka och busa tillsammans. Kurragömma med pappa är väldigt roligt. Hon har bara lite svårt att vänta tills han har gömt sig utan vill gärna springa efter direkt. Om hon inte vill göra nåt som hon ska kan hon streta emot och skratta och säga "busa!" Hon vet så väl vad "Nej" betyder och såfort man säger det måste hon fortsätta lite till bara för att liksom se om vi kanske går med på det den här dagen/timmen.

Tove har ganska bra koll på kroppen men ibland går det ändå för fort och hon ramlar eller bonkar in huvudet i nåt. "Ajajaj - båsa!" säger hon då och så blåser man en gång. "Bätter!" säger hon så och då är det redan bättre och leken kan oftast fortsätta.

I går kollade jag upp att det finns lekgympa i närheten för barn i olika åldrar, de minsta var 2-3-åringar. Det tror jag Tove skulle tycka var jättekul. Det handlar om att springa, göra hinderbanor, musiklek och massa annat. Jag minns att jag var på nåt sånt med min mamma när jag var liten, även fast jag kanske var lite större då. Men kul var det i alla fall. Även fast Tove är ett väldigt aktivt barn tror jag det är jättebra att införa någon lekfull aktivitet redan tidigt. För det sociala inte minst.

Stora tjejen på språng
(Här har den röda tröjan åkt av för hon blev så varm..)

Jag orkar inte vara trött

Är det inte lite lätt att bli veckovill när det är söndag mitt i veckan? Jo! Idag har jag haft måndag ömsom torsdag hur som helst idag men jag har iaf hela tiden varit säker på att det är fredag i morgon. Den här arbetsdagen var en sån där oerhört tröttsamt onödig en igen. Jääääsp. Jag dör sakta tristessdöden och räknar långsamt ner 1 dag från de trettisju. Suck.

När jag körde hem var jag så grymt trött. Kanske på grund av magen och de men mest troligt på grund av min låga energi hela dagen. Jag hämtade en dagistrött Tove och vi låg och myste tills Daniel kom. Då mer eller mindre domnade jag bort i soffan och kände mig sen riktigt usel, då jag sov mig ifrån både matlagning och Tovepassning som Daniel fick fixa. :(

Dataknas

Jag har fått nåt dataknas på jobbet. Allt funkar kanoners utom att Livsdansbloggen tar ca 5 minuter att ladda och att webläsaren hänger sig helt under tiden. Ingen aning om varför, här hemma funkar det ju fint. Men det gör det lite jobbigt att få ur sig några inlägg därifrån just nu. :(